God Jul!

Hej alla vänner och god jul på er!

Jag har varit väldigt frånvarande och anledningen är prioritering. Det har varit fullt ös på jobbet och samtidigt klappar att köpa och mitt i allt stök vill man gärna hitta stunder för mys och lugn också, då blir det ingen tid över till bloggen.

Jag känner hur min kropp sakta men säkert håller på att återhämta sig från stressen, och jag börjar känna mig lugnare, gladare, och taggad på ett nytt år. Denna julen går i lugnets tecken med massor av mys med min och sambons familjer. De bor i samma stad så vi slipper flänga.

Med mat blir det lite som det blir under högtider. Jag försöker göra så bra val som möjligt och välja bort onödiga kolhydrater, framförallt för magens skull. Det är inte så kul att gå omkring med en värkande ballong till mage när man vill vara julfin och slappna av. Men en öl till sillen slinker ner och lite julgodis också. Efter nyår blir det nystart med både kost och träning, men det tar vi då! Nu myser och njuter vi med god mat och nära och kära! Ha en riktigt skön jul, kram på er!

Uppdatering

Hej vänner!

Det har varit tyst från mig länge nu, vad händer? Inte så mycket egentligen. Min kropp är fortfarande lite upp och ner, den verkar ha tagit mycket stryk av det intensiva tempot i höstas och fastän det är lugnare nu kommer jag inte ikapp mig själv. Jag kommer inte ner i varv vad jag än gör och det är jobbigt och frustrerande att gå omkring och känna mig stressad och nervös fastän jag inte har någon anledning. Men jag tänker inte bli stressad av att jag känner mig stressad så jag försöker acceptera läget och tänker att det får ta den tid det tar, och att varje bra sak jag gör är ett steg i rätt riktning.

Magen är något lugnare men fortfarande ganska svullen. Oftast dock inte svullen hela dagarna utan mest på kvällen. Jag har inte varit så strikt med maten som jag beskrev i inlägget, det blev helt enkelt för jobbigt och jag har inte haft tid att planera och fixa så mycket som krävs om man ska vara sådär strikt. Men jag har definitivt minskat ännu mer på mejerier, ätit mycket fisk och skaldjur istället för kött, varit noga med linfrön och kokosolja varje dag och försökt att undvika kålfamiljen när jag äter grönsaker. Det får vara gott nog just nu känner jag, troligtvis skulle magen bli ännu lugnare om jag var striktare, men det skapar samtidigt en stress att gå omkring och tänka på vad jag inte får äta hela tiden, och eftersom stressen är största problemet och magproblemen numera hanterbara (blir bara svullen, har inte ont i magen och inga andra besvär) så är jag nöjd. Ju lugnare jag blir, ju gladare kommer magen bli.

Jag har börjat gå på akupunktur varannan vecka och tror att det kan vara jättebra, ska bli spännande att se vad det ger för effekt om ett tag. Än har jag bara provat en gång så inga underverk än. Jag ligger på spikmatta varje kväll när jag ska sova, och jag mediterar ibland med hjälp av Mindfulnessappen. Det jag behöver bli bättre på är som vanligt att komma i säng i tid, sömnen är oerhört viktig för att komma tillrätta med stressrelaterade problem. Jag borde också meditera något oftare, för det får mig verkligen ner i varv.

Angående träningen så har jag bestämt mig för att inte styrketräna just nu, inte på det där strukturerade sättet iaf. Jag kanske kör ett pass då och då och springer lite intervaller, men jag klarar inte ett schema som kräver att jag kör ett visst antal pass varje vecka. Jag har istället bestämt mig för att satsa på lugnare träning som yoga och simning. Jag hade nypremiär i yogasalen igår och det var underbart skönt, fast väldigt jobbigt samtidigt. Kroppen var stel och ovan, men jag vet vilka underverk yoga gör och det brukar kännas helt annorlunda efter bara ett par gånger. Jag ska försöka komma i väg en gång i veckan, och tänkte även prova Body Balance som jag förstått ska vara lite liknande. Jag tänkte också komma iväg till simhallen snart, kanske redan ikväll. Ett badhus i stan har nämligen mysfredag med tända ljus och lugn musik, och ingen plask och lek, efter 18 på fredagar, vilket känns som ett perfekt upplägg för mig.

Jag kämpar på helt enkelt och i takt med att jag är i bättre balans kommer ni se mer av mig, jag har mycket jag vill skriva om! Men hälsan kommer alltid först, låt det gälla även för er och gör något bra för dig själv idag!

Ha en fin fredag, kram på er! ♥

Projekt: Rädda magen

Jag skrev för ett tag sedan ett inlägg om min mage, som svullnar upp som värsta gravidmagen när jag äter kolhydrater i stor mängd. Hittills har jag alltid kunnat förstå varför ballongmagen kommer för det har alltid inträffat när jag ätit något som jag inte vanligtvis äter, som bröd, pasta, chips eller godis. Det händer inte så ofta och jag väljer oftast mina undantag med omsorg, det blir liksom mindre och mindre värt att göra dem när man vet att resultatet är en kanonkula till mage som gör ont även dagen efter. Men på sistone har magen varit helt bananas. Den är svullen precis som på bilden i det länkade inlägget nästan hela tiden. Vad jag än ätit. Framförallt på kvällen men även på dagen. Eftersom jag inte ändrat något i min kost är jag ganska säker på att det beror på stressen som varit i mitt liv den senaste tiden. När vi är stressade prioriterar kroppen bort matsmältning. Att ta hand om maten känns inte direkt viktigt när vi står inför en fara av något slag, vilket är vad kroppen tolkar vår ängslan, stress eller oro som. Och det kan man ju förstå. All energi kanaliseras till att ta sig ur faran. När man då springer omkring och är stressad hela tiden så mår magen inte speciellt bra. Och det verkar ha drabbat mig nu, fastän schemat är betydligt lugnare än för några veckor sedan. 

Det är självklart jobbigt att gå omkring såhär, och det känns ganska tröstlöst när det inte verkar spela någon roll vad jag äter eller inte äter. Men jag förstår ju ändå varför det blivit som det blivit, jag vet att jag har mig själv att skylla och därför tänker jag inte gå omkring och vara arg på min stackars mage. Jag försöker acceptera läget, väljer pösiga kläder och gör upp en plan:

Kost
Kosten skulle jag vilja säga är det viktigaste att ändra om man har problem med magen, och gluten är nummer 1 att ta bort. Nu äter jag redan naturligt glutenfri LCHF så för mig är grunden på plats, men för att låta magen vila kommer jag göra lite extra modifieringar, som jag hoppas kan vara tillfälliga. Jag kommer försöka ta bort eller åtminstone minska på mejeriprodukter. Ofta funkar laktosfria produkter men just nu vill jag inte chansa så planen är att så långt det går ta bort mejeriprodukter helt. Jag kommer att mestadels äta fisk och skaldjur och inte äta så mycket kött, eftersom fisk och skaldjur är mer lättsmälta. Jag kommer undvika alla varianter av kål (vitkål, blomkål, brysselkål, broccoli etc) och trådiga grönsaker (t ex sparris) och även undvika röd paprika och tomat som enligt Cilla kan skapa problem. Även gasbildande grönsaker som lök, och baljväxter kommer undvikas. Vad blir egentligen kvar? Tja fisk, skaldjur och ägg, sallad, gul/grön paprika, squash, majonnäs/aioli och kokosmjölk. Och massa annat såklart, men just nu känner jag mig i ärlighetens namn ganska begränsad. Men jag har sagt att jag provar detta i en vecka och sen får jag utvärdera. Kanske blir det en likadan vecka till, kanske blir det en något mer liberal vecka, vi får se hur det går. Jag vill ge magen en chans att lugna ner sig och vill därför undvika det mesta av det som jag vet kan ställa till bekymmer. Jag kommer också se till att få i mig 2 msk linfrön och 2 msk kokosolja varje dag. Anledningen till detta är att magen mår bra av snälla, vattenlösliga fibrer, som bl a finns i grönsaker, linfrön/psylliumfrön/fiberhusk och i kokosolja. Detta är min plan, men hamnar jag i en situation som inte går eller är svår att få till "perfekt" så får jag göra så gott det går.

Vila
Stress är en riktig magbov och jag tror som sagt att det är anledningen till att jag är där jag är idag. Jag känner av symptom på att både binjurar och sköldkörtel är trötta och det resulterar bl a i att jag nästan alltid känner mig stressad. Jag går omkring med en nervös känsla i kroppen även när det inte finns någon anledning och då är det såklart svårt att slappna av. Detta är det jag behöver jobba mest av allt på. Mitt schema är lugnare än på länge men kroppen har inte hunnit med att lugna ner sig. Jag ska faktiskt på ansiktsbehandling ikväll och på akupunktur/massage på torsdag. Jag har inte provat akupunktur tidigare så det ska bli väldigt spännande. Enligt massageterapeuten somnar de flesta så det verkar onekligen ha en avslappnande effekt. Utöver det jobbar jag ständigt på att komma i säng tidigare och jag mediterar emellanåt med hjälp av Mindfulnessapparna, som jag tycker är riktigt bra!

Träning
Träning är viktigt för tarmarnas funktion, och det var ganska många veckor sedan nu som jag kom iväg på någon träning. Det har inte funnits varken tid eller ork och sen blev jag sjuk. Men nu är det dags att sätta igång, jag har 2 träningspass inbokade med PT-Daniel i veckan så träningen startar imorgon. 2 styrketräningspass och ett konditionspass ska det minsann bli varje vecka. Jag ska försöka att åtminstone någon dag i veckan gå istället för att cykla till jobbet vilket ger mig några minuter rörelse till. Hinner man inte träna så är raska promenader ett alternativ tipsar Cilla som också kämpar med sin mage.

Så, detta känns väl som en bra åtgärdsplan? Det tycker jag i alla fall. Jag är helt säker på att jag kommer komma tillrätta med balansen och stressen och magen och livet, men ibland tar det lite längre tid än man hade velat. Den där quickfixen finns liksom inte, för hade den funnits hade ju alla gjort så. Det finns bara ett sätt att göra saker på, och det är att acceptera den kropp man fått, uppskatta att den kämpar åt en, varje dag, varje sekund, och ge den så bra förutsättningar det bara går för att läka!

Tillbaka i vardagen

Så, äntligen frisk igen och tillbaka i vardagen! Det har varit 3 dagar av total tristess hemma och ett evigt snörvlande, hostande och snorande, man känner sig så charmig när man är förkyld. Jag avvaktar över helgen tills jag känner mig tipptopp i kroppen, men nästa vecka drar äntligen mitt nya träningsprogram igång! Det blir 2 styrketräningspass och 1 löppass per vecka. Jag känner mig väldigt trygg i upplägget och tror det kommer bli riktigt bra, lagom träningsmängd för att passa mitt schema just nu och varierad träning med både styrka och kondition. Jag kommer skriva mer detaljerat om upplägget när det närmar sig. Jag kan väl ärligt säga att jag både våndas och längtar. Jag älskar att träna och jag vet hur bra det får mig att må, på alla sätt, men det är alltid seeeeegt att komma igång igen efter ett uppehåll. Rutinerna är borta och det tar ett tag innan det känns självklart och kul att ta sig iväg till gymmet på kvällen. Nu ligger som tur är gymmet inte många minuter från där jag bor, men ändå. Men så snart jag är igång kommer det rulla på av sig själv, man blir så mycket piggare och gladare av att träna!

Sjuk

Den här förkylningen har de senaste timmarna blivit ett faktum... Jag lyckades hålla den i schack hela förra veckan genom vila och vitaminer, och trodde faran var över. Men i helgen har det varit full rulle och kanske fick det immunförsvaret att välta omkull. Jag snorar och hostar och har ont i huvudet. Suck. Håll tummarna för att det på något magiskt sätt går över under natten...

Träningsplaner

Åh det är så himla typiskt, jag har planerat och laddat ganska länge för min tränings-comeback. Idag är dagen jag skulle köra igång, jag har bokat in pass med PT-Daniel och allt, men så vaknar jag upp och är alldeles tjock i halsen. Jag funderade länge över hur jag skulle göra, tänkte att det inte var sååå farligt och att jag nog kunde träna ändå. Meeeen jag har känt mig seg i kroppen ett bra tag nu, och när jag kom på mig själv med att gäspa oavbrutet (fastän jag sovit länge i natt) och gå omkring och frysa var det bara att acceptera läget och ställa in. Jag vill INTE bli sjuk just nu, och hellre att jag missar ett pass idag än att jag får flytta fram träningsstarten en hel vecka eller mer. 

Egentligen ser jag det positivt att symtomen kommer fram, jag har känt mig hängig länge men så länge man är stressad bryter ju ingenting ut. Kroppen kan liksom inte låta en bli sjuk när man verkar vara utsatt för fara, men när man slappnar av kommer det. Så jag tänker att det är ett tecken på att mina ansträngningar för att komma ner i varv börjar ge resultat. Lite dumt då att forcera kroppens signaler och gå och träna ändå, eller hur? Det får bli en lugn kväll med lite matlagning istället. Men jag ska inte ljuga, det känns självklart galet störigt att jag inte kan träna som planerat, men jag vill det bästa för min kropp och därför vilar jag, och hoppas att torsdagens planerade pass kan bli av istället.

Till något roligare då, vad består träningsplanerna av? Jo, tanken är att träna 3 ggr/vecka, inte mer, men jag får lov att träna färre pass om det skulle bli stressigt eller av annan anledning inte kännas bra. Anledningen är att jag tidigare haft en bra balans i livet när jag tränat 3 pass, det var när jag försökte träna mer som det gick överstyr och balansen försvann. Jag vill träna styrketräning och jobba på min kondition, upplägget blir därför en 2-split styrketräning (kroppen uppdelad på 2 pass) med lite tyngre vikter än jag kört tidigare, och 1 löppass per vecka. Varje styrketräningspass kommer också avslutas med någon form av löpintervaller i ca 10-15 minuter. Löpträningen har min fina vän Cilla planerat åt mig, läs gärna hennes kloka ord om hur man blir en snabbare löpare här. Men mer om det en annan gång, det förtjänar ett eget inlägg. Jag kommer köra detta upplägg i 8 veckor, och sedan utvärdera och bestämma vad jag vill fortsätta med. Kanske vill jag ha en lugnare period med simning och yoga, eller så vill jag fortsätta med samma. Vi får se.

Tills jag är helt kry får ni träna för mig med, och så hoppas jag snart kunna prata träning med er igen!

Om stress och om att försöka leva som man lär

Så var det fredag igen och längesen jag uppdaterade bloggen. Anledningen är att schemat den senaste tiden varit minst sagt hektiskt med många långa dagar på jobbet. Kroppen protesterar på alla möjliga sätt, jag är trött, frusen, spänd i nacken, känner mig orolig/nervös även när jag vilar och lite andra härliga symptom. Tyvärr har jag inte kunnat påverka min arbetssituation, det är en period med mycket att göra så det är bara att uthärda, och istället påverka det jag kan. Så alla andra "måsten" har strukits från schemat, däribland bloggen och träningen. Träningen är ett knepigt kapitel, för det är ju bra att träna när man är stressad, man blir av med stresshormoner osv. Men när träningen blir ett ytterligare stressmoment väljer jag att prioritera bort. 

Det har varit min vardag de senaste veckorna, långt ifrån hur jag vill leva, men jag försöker göra det bästa av det. Jag ligger på spikmattan varje kväll när jag ska sova (somnar på den och kastar bort när jag vaknar till, så tar det ingen extra tid), jag äter som vanligt bra och ren mat (LCHF), jag har varit hos en massageterapeut och ska börja gå på regelbunden akupunktur för att försöka rätta till obalanser i min kropp, och jag väljer att äta kosttillskott som är bra för binjurarna och sköldkörteln (t ex magnesium, B-vitaminer, selen (från paranötter) och kelp) som jag märker tagit mycket stryk av all stress.

Stress är en lurig jäkel, för stress är inte bara att ha mycket att göra, utan oro och en känsla av att man inte duger tolkas av kroppen som precis samma stress, och kroppen tror att vi är utsatta för fara. Alla försvarssystem slås på för att vi ska vara extra alerta och ha så bra möjligheter som möjligt för att ta oss ur det, matsmältningen stängs av för det är inte prioriterat i denna situationen, sömnen försämras, och massa annat. Stress i sig är inte farligt, vi är gjorda för att klara av det, men under en kort period. Fara -> aktivitet -> återhämtning, var förr det vanliga. Nu sitter vi stilla framför våra datorer och är stressade över deadlines, över att hinna till träning, hämta barnen, över att pengarna ska räcka, över om vi är tillräckligt bra föräldrar/vänner/partners, om vi gör bra ifrån oss på jobbet, om vi verkligen duger som vi är eller först när vi gått ner några kilon eller kan lyfta tillräckligt tunga vikter osv osv. Vi går omkring och är "rädda" en stor del av tiden, för saker som inte är farliga, och "faran" åtföljs oftast inte av varken aktivitet eller återhämtning. Det skapar oerhört mycket problem och sjukdomar! När vi är stressade har vi sämre näringsupptag, dvs även om man äter "perfekt" så går inte all näring ut i kroppen och man kan ändå få näringsbrister som leder till obalanser i kroppen. Matsmältningen stängs också av som jag skrev tidigare och vi får därför magproblem och går lätt upp i vikt. Sen går vi på strikt diet och misslyckas och skyller det på maten! Det är mycket som blivit snett i vårt moderna samhälle tycker jag, och det är inte konstigt att många mår dåligt, har problem med magen, sover dåligt, är överviktiga osv. Mycket tror jag kan förklaras med vår kosthållning, som är långt ifrån hur vi ätit de senaste tusentals åren, men kosten kan inte ensam lösa allt, vi måste ändra livsstil för att komma ända fram, och det är nog det svåraste att komma tillrätta med.

Vad kan man göra för att minska på stressen då? Well, det man kan göra för att sänka stresshormonerna i kroppen är att träna, och att ligga på spikmatta. Det löser ju dock inte problemet men kan göra att man mår bättre så att man orkar lösa orsaken till stressen, och kroppen mår självklart bättre av att bli av med stresshormonerna. Gällande kost så rekommenderar jag utan tvekan någon variant av lågkolhydratkost, eftersom stresshormoner utsöndras när vi har lågt blodsocker, vilket vi får när det sjunker efter att ha varit högt, vilket det blir av en kost rik på kolhydrater. Det är onödigt att stressa kroppen genom maten vi äter tycker jag. Sen måste man hitta anledningarna till att man upplever stress/oro och lösa det som går att lösas, ta bort det som inte måste göras från schemat. Kanske VILL man träna 4 gånger i veckan men det är bara realistiskt att träna 2 gånger, då är det lite dumt att fortsätta sikta på 4 pass, för det ger bara ångest. Men ibland går det bara inte att plocka bort mer saker, ibland sitter man fast i en situation som är stressig (som jag gjort med mitt jobb, ibland har man stressiga perioder) och då får man göra bästa möjliga av det. Vad som funkar och inte är oerhört individuellt. När jag är stressad behöver jag hemma-tid. Jag vill gå i myskläder, unna mig en lång dusch, ligga i soffan under en filt osv de stunder jag faktiskt har tid, och mår bara sämre av att stressa iväg till gymmet. Någon annan mår säkert bra av att prioritera sin träning och kanske tid med vänner för att tänka på annat och slappna av. Lär känna dig själv och ta hand om dig!

Ha nu en skön fredag och en underbar helg!
Kramar!

Svar på frågor om viktnedgång

Jag fick en del bra frågor på förra inlägget om viktnedgång med LCHF, jag har svarat på dem i kommentarsfältet men tror att det är fler som undrar samma så här kommer en sammanställning.

Hur mycket kan man öka i vikt av muskelmassa genom träning?
Det är i princip omöjligt att svara på hur mycket man generellt kan öka i muskelmassa genom olika sorters träning, det är så oerhört individuellt och beror på så många faktorer! Vad man tränat, vad man ätit, om man stressat, och vad man har för individuella förutsättningar. Jag tycker att man kan nöja sig genom att konstatera att kläder sitter bättre, måttet på måttbandet krymper osv. Men om man vill veta rekommenderar jag att man gör en fettmätning, brukar finnas som tjänst t ex på gym eller hos personliga tränare. Det är viktigt att tänka på att olika sätt att mäta och till och med olika vågar av samma märke och modell kan ge olika resultat, så det bästa är att använda samma våg och endast jämföra förändring, vilken siffra på fettprocenten spelar egentligen mindre roll eftersom den inte är helt säker, däremot säger förändringen en hel del. Jag mätte med kort intervall min fettprocent på två olika sorters vågar och det skiljde 5%! Det som står klart är att man faktiskt kan öka ganska mycket i muskelmassa, läs gärna detta inlägget, för detaljer om min utveckling i höstas. Jag stod kvar på samma vikt men minskade över 8% i fett. Då spelar vikten på vanliga vågen inte så stor roll tycker jag... 

Jag ser och känner att jag har en helt annan kropp, handtagen är borta, är supernöjd och mår så sjukt bra, men har stått stilla i vikt de sista månaderna, kan det bero på muskler? Om man absolut har en hang up på vågen och inte måttbandet, vad skulle du rekommendera att göra för att gå ner det sista kilot och ligga kvar där stabilt?
Den här frågan tycker jag egentligen säger allt om hur vårt samhälle fungerar, det har blivit oerhört viktfokuserat och jag tycker det är sorgligt! Om du är nöjd med dig själv och mår superbra, varför låta vågen säga något annat till dig? Vikten på vågen är så oerhört irrelevant. Drick ett stort glas vatten och du har gått upp flera hekto! Gå på toaletten och gå ner ett halvt kilo! Det säger ju ingenting om varken hälsa eller något annat. Så mitt råd är att kasta ut vågen och låta din egen känsla för din kropp bestämma hur du ska må och vad du ska tycka om din kropp. Om man däremot har något envist kilo man vill bli av med (för att det syns i spegeln) eller vill formtoppa eller vad det nu än är, så finns det sätt att lyckas även med det, eller bryta en platå, läs mer här, men fråga dig framförallt om det är värt det och varför du inte låter dig själv känna att du gått i mål med din viktresa? NJUT av det du åstadkommit och din fina kropp!

Vissa säger att man ska ligga på en energifördelning på 70-80% fett, 15-20% protein och 5% kolhydrater om man kör strikt, men hur mycket protein anser du att en person skall få i sig per dag, 1gx kroppsvikt eller 2gx kroppsvikt? 
Den energifördelningen tycker jag låter bra för viktnedgång, men jag tycker inte att man ska räkna och väga och hålla på, håll dig hellre till handmodellen. 1g protein/kg kroppsvikt (önskad kroppsvikt om man viktminskar) brukar räcka för de flesta. Tränar man mycket och vill bygga muskler så kanske upp mot 1,5g/kg kroppsvikt. Tränar man EXTREMT hårt, typ kroppsbyggare så upp mot 2g, men du kan träna rätt hårt och mycket och klara dig utmärkt på 1-1,5 g. Det blir inte så miljövänligt att äta 2 g protein/kg kroppsvikt, och jag tror inte det finns någon "vanlig människa" som behöver det för att få och bibehålla en god hälsa. 


När man nått sin målvikt, kan man då lite smått börja unna sig en bit 90% Lindts, egengjord glass eller fröknäcke med ost och fortfarande ligga kvar på sin målvikt?
Vem är "man"? Vad DU kan lägga till för att hålla vikten finns det inget generellt svar på. Ofta funkar det med allt som du nämner, beroende på mängd och hur ofta, men för vissa funkar det inte alls. Vissa kan vara väldigt liberala och andra måste vara superstrikta för att hålla vikten. Mitt svar är: Prova! Lägg till en sak i taget av det du saknar och se vad som händer. Vissa blir enormt triggade av t ex choklad eller fröknäcken, så det blir inte en bit, utan 2 eller 3 eller 4 eller ännu fler, och likadant dagen efter osv. För dem funkar det då alltså inte att lägga till det. Funkar det för dig så njut! Kom ihåg när det gäller sött att det är något vi ska äta lite och sällan för optimal hälsa, oavsett vad vi väger!

Viktnedgång med LCHF

Hej vänner!

Den senaste tiden har jag mötts av mycket förvirring, både i verkliga livet men framförallt på Instagram genom frågor och kommentarer både hos mig och hos andra. Det gäller mat och ätande och vikt och allt som har med det att göra. För många rasar kilona direkt när man börjar med LCHF och det vimlar av sensationshistorier i tidningarna. Tillhör du en av dem så var glad och njut av det =) Men för alla är det inte lika lätt, och här kommer därför mina bästa tips för att gå ner i vikt med LCHF. Observera att LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det) för hälsa ofta kan vara betydligt mer tolerant. Då kan man ofta äta både rotfrukter, bär och frukt, men idag pratar vi viktnedgång. Here goes.

Vad ska man äta?

Protein:
Välj så rena proteinkällor som möjligt: ägg, fisk, skaldjur, fågel, kött. Välj så många olika källor som möjligt och välj gärna vilt och gräsbetat kött. Undvik panerat kött och var restriktiv med korv, charkuteriprodukter, färdiga köttbullar, hamburgare osv som ofta innehåller onödiga kh från potatis, socker och spannmål.

Grönsaker:
Här gäller ovanjordsgrönsaker, utom majs, plus lök. Majs vill man undvika eftersom det är så snabba kolhydrater, och lök vill du behålla fastän det växer under jord för att det innehåller så mycket nyttigheter.

Fett:
Endast fullfeta fettkällor, absolut inga lightprodukter och inga margariner eller andra konstgjorda fetter. Smör, majonnäs, kokosfett (inte silverpaketet i kyldisken), aioli, rapsolja, olivolja, avokado, oliver, bearnaise/hollandaise-sås (helst egenlagad såklart, annars läs innehållsförteckningen, det finns bra sorter i kyldisken!) kokosmjölk/kokosgrädde, vispgrädde, creme fraiche, smetana osv är bra val.


Hur mycket ska man äta?
Mängden kommer utgå från storleken på din hand, för vi har ju alla olika stora händer, eller hur? Och kroppen är fiffig med sånt. Med en handflata menas volymen av din handflata med fingrar, jämför med din knutna hand om det känns lättare. Med en kupad hand menas det som ryms i din kupade hand, ca 1 dl. En kupad hand fettkälla gäller om du väljer t ex grädde eller creme fraiche, väljer du en "helfet" fettkälla som majonnäs, aioli, olja osv gäller 2-3 msk.

Frukost: 
Till frukost ska du äta en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Lunch:
Till lunch gäller en handflata grönsaker, en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Middag:
Likadan som lunchen.

Mellanmål:
1 dl blandade nötter, om du tål nötter. Tål du inte nötter så ta bort. Syftet med detta mellanmål är främst att få i sig mineralerna från nötterna. Är du nötallergiker så fokusera på att äta mer skaldjur, men kanske behöver du ändå Mg-tillskott (Mg-brist brukar visa sig genom att man lätt får kramp).

Hur länge ska jag äta såhär?
För att kroppen ska våga släppa på sina fettreserver måste den känna sig trygg i att den får tillräckligt med mat. Du ska äta såhär i 3 månader. Har ingenting hänt på vågen kan du ta bort nötmellanmålet och fortsätta i 3 månader till. Efter den här tiden bör din viktminskning ha kommit igång, står vågen (eller hellre måttbandet) fortfarande envist stilla så finns det andra knep att ta till, men kontakta gärna en kostrådgivare innan du börjar krångla och prova olika knep. Om du börjar mixtra själv när kroppen egentligen bara behöver tid för att känna sig trygg är risken att du förstör den balans du behöver bygga upp. Det kan då vara bra att prata med någon utomstående med kunskap om näringslära och näringsfysiologi, som kan ge dig råd utifrån just dina förutsättningar.

Men var är...?
Yoghurtfrukosten, bären, smoothiesarna, ostbrickan, LCHF-snacksen, fröknäckebröden, LCHF-desserterna, proteinshakesen, LCHF-bröden, kaffe med grädde osv? Känner du igen dig i att sakna något av ovan från min beskrivning? Allt du äter utöver maten du behöver (se ovan), kommer påverka din viktminskning, och varje undantag från planen kommer skjuta fram ditt mål med en vecka. Det vill säga, om du varje vecka gör undantag för att det är kalas/fest, för att du är bortbjuden, för att du är sugen på brödfrukost osv, så kommer du aldrig gå i mål. True story. Att gå ner i vikt är svårt, eftersom kroppen inte vill det. Fettreserven är kroppens överlevnadsreserv och därför måste den känna sig trygg i tillgången på mat för att våga släppa på den. 

Är det omöjligt att gå ner i vikt?
Verkligen inte! Meningen med denna genomgång är inte att skrämma någon. Det går jättebra att gå ner i vikt med lågkolhydratkost, men det tar olika lång tid för olika människor och det är massor av faktorer som spelar in. Har du tidigare jojobantat och provat "allt", behöver din kropp troligtvis lite extra tid för att lita på dig igen. Det är nu det är dags att gå ner i vikt för resten av livet och stanna där, därför gör det ju ingenting om det tar lite extra tid. Troligtvis kommer du på köpet bli piggare, få en lugnare mage, sova bättre... och mår man så bra så gör det kanske ingenting om det tar en månad extra innan de där envisa kilona släpper? 

Ha tålamod och var snäll mot dig och din kropp! Och lycka till på resan mot att må ditt allra bästa och nå målvikten en gång för alla!

Ni kan kalla mig kostrådgivare!

Hur gick nu tentan? Jo den gick bra, helt fantastiskt bra faktiskt! Jag kände mig trygg innan, även om jag såklart var nervös, och under tentan behöll jag lugnet och fick ur mig allt jag ville. Resultatet blev såhär:

Anna Halléns kommentarer på min tenta

Mitt diplom!

Jag klarade det, och nu är jag officiellt Kostrådgivare!! Det känns helt fantastiskt bra, på så många sätt! Jag är enormt stolt över mig själv, för det har varit en större utmaning än jag var förberedd på. Jag har inte haft en enda ledig dag på 1,5 månad, och det sliter mer än jag kunde föreställa mig. Jag har antingen jobbat, varit på kurs, eller pluggat. Det var inte självklart för mig att det skulle gå så bra som det gick. Även om jag trodde att jag hade helt okej förkunskaper så har jag inte pluggat fakta på detta sättet sen gymnasiet, och inte pluggat alls sen universitetet för 5 år sedan, och då läste jag en teknisk utbildning med mycket formler och räknande, det vill säga helt annorlunda än denna kursen. Men när man har ett stort intresse för något och verkligen brinner för det kan man uträtta stordåd.

När jag kom hem efter kursen i måndags bröt jag ihop och grät en skvätt, alla känslor bara kom över mig. Stolthelt, lättnad, trötthet, och framförallt glädje. Glädje över att ha hittat ett så stort intresse som berikar mitt liv och glädje över att ha fått sammanstråla med så fantastiska människor! Från dag 1 så har vi tjejer på kursen inte haft några hämningar för varandra. Kursens första dag började med att vi berättade våra livs historier för varandra och sen har vi fortsatt därifrån. Vi har pratat sjukdomar, depressioner, sorg och glädje och kroppsliga problem. Allt i en salig röra, utan filter, och framförallt utan att döma. Gruppen har präglats av en enorm acceptans, som jag nog inte mött på samma sätt någon annanstans. När det gäller LCHF så är vissa i kroppen superstrikta, pga sjukdomar eller beroende, och andra mer liberala för att det funkar för dem, och allt har varit lika okej. Inget ifrågasättande, inga pekpinnar. Bara en stor respekt och nyfikenhet inför varandras olikheter. Alla hade speciella skäl att gå kursen, och det blir väldigt speciellt att dela en livsresa med andra människor på det här sättet. Om ni läser tjejer: TACK för allt! Ni har varit en stor del av min resa och jag hade inte velat dela den med någon annan. Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag längtar redan tills nästa gång vi ses, för det kommer vi göra.

Vad händer nu då? Ja jag har ju ett heltidsjobb som jag trivs bra med så där kommer jag stanna kvar. Jag kommer dock starta upp ett företag och framöver så kommer det gå att anlita mig som kostrådgivare. Jag har massor av planer och först på tur står väl personlig kostrådgivning, kostdagboksanalyser, kurser och föreläsningar. Men jag kommer öva på lite vänner och bekanta först så jag känner mig trygg i min roll. Jag hoppas kunna syssla med det lite på kvällar och helger, som ett sätt att berika min vardag eftersom jag tycker att det är så roligt! Jag brinner verkligen för kost och hälsa och att kunna hjälpa andra till sitt bästa mående är en dröm jag hoppas få förverkliga. Sen får framtiden utvisa var resan slutar...

Helgen i bilder

Nu har jag hållt er på sträckbänken länge nog, jag måste ju berätta hur det gick på tentan!! Det har varit långa kvällar på jobbet i veckan, det är därför jag inte hunnit förrän nu.

Men vi tar det från början. Kursen började redan i fredags. Det var kul att återse alla kursare igen, vi har ju blivit lite som en familj och gud vad jag kommer sakna dessa fantastiska tjejer! Är dock helt övertygad om att vi kommer ses igen. Fredag och lördag kväll spenderades i köket med goda LCHF-snacks, plugg-godis a la LCHF och en av tjejerna på kursen. På lördagen fick vi sällskap av några till, och körde klassiskt "läxförhör" på varandra. Att plugga tillsammans gav otroligt mycket och jag kände mig ganska trygg inför söndagens tenta.

Cambozola och ricottafyllda cocktailchilis

Ost x 3, oliver, korv och skinka

På söndagen skrev vi tenta och sen började firandet. Oavsett resultat var vi eniga om att det var värt att fira att vi tagit oss igenom hela kursen och att vi fått träffa varandra. Det var en härlig kväll med massor av prat och skratt, och inte att förglömma, vansinnigt god mat (och ett glas vin eller två)! Det där med att det inte finns något man kan äta eller unna sig när man äter LCHF hade vi svårt att hålla med om, när vi tittade ut över ett välfyllt bord med bara LCHF-godsaker: paj på mandelmjöl med kyckling och purjolök, blandad sallad med avokado, fetaost och massa annat gott, korv, bacon, ostar (hur många som helst!), grillad kyckling, pesto, kräftstjärtar, oliver, och så den "j-la goda såsen" (creme fraiche, majonnäs, vispad grädde och vitlök - len och krämig och alldeles underbart god!) som en av tjejerna råkade utbrista när hon åt den =)

Myyyys!

Väldigt god LCHF-tallrik!

Hur gick tentan då? Ja den förtjänar faktiskt ett eget inlägg, så det får ni veta imorgon! =) Gonatt på er!

Idag smäller det...

Godmorgon! Jag har redan varit vaken en stund och legat och mornat mig, men nu är det dags att hoppa ur sängen för idag är det ju tentadags!!! Lite nervös är jag såklart men det får gå som det går och jag tänker inte panikplugga nu, jag kan det jag kan. Men ni får gärna hålla en tumme för mig ändå, tänk att jag imorgon kan kalla mig kostrådgivare om det går som det ska?!?

Ha en fin söndag och kram på er!

Grattis på födelsedagen!

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller denna lilla bloggen 1 år! Tänk att det redan gått ett helt år, jag har lite svårt att fatta det! 

Jag började blogga av 3 anledningar:
- Jag var helt ur form efter en stressig tid med flytt och renovering och stressigt jobb och annat smått och gott. Jag hade inte tränat på ett halvår och slarvat rejält med kosten. Jag har haft LCHF som en grund sen i december 2010, men under våren och sommaren 2011 varvades LCHF med mycket kolhydrater när hämtmat och mat på IKEA osv var det enda vi hann med att fixa. Det gjorde såklart min kropp väldigt förvirrad och jag kände inte igen mig själv, ingenting kändes bra. Jag tog tag i mitt liv genom att gå till en kostrådgivare och en PT, och jag ville blogga om min väg mot balans för att behålla motivationen.

- Jag hade länge känt att hälsa och kost och på senare tid LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det, eller ännu hellre naturlig kost!) var ett stort intresse och något jag ville ägna mer tid åt, kanske till och med på ett professionellt sätt. Jag tänkte att en blogg var ett bra sätt att ägna mer tid åt mitt intresse för att se om det fortfarande var lika kul om det upptog en större del av min vardag.

- Jag älskar att skriva! Som liten drömde jag om att bli författare och skrev massor av berättelser och dikter, men med åren svalnade intresset på något sätt, så det kändes kul att få ta upp det igen genom bloggandet.

Hur gick det med allt det här då? Well, jag gick ut lite för hårt med 5 pass/vecka vilket gjorde att jag blev sjuk gång på gång. Min PT uppmärksammade detta och vi maximerade min träning till 3 pass/vecka. Det gjorde att jag lyckades uppnå en mycket bättre balans i livet och hade någon månad i vintras när jag mådde oförskämt bra. Jag var lugn och balanserad och fick fina träningsresultat och lade till ett fjärde träningspass i schemat. Men mycket vill ha mer och framåt våren försökte jag återigen träna 5 pass/vecka, vilket såklart inte fungerade då heller och min fina balans var rubbad och borta. Jag tappade all motivation för styrketräning och har sen dess bara tränat FitnessCamp, eftersom jag tycker att det är så roligt. Jag bytte konsultuppdrag i somras och påbörjade min kostrådgivarutbildning nu i höst vilket gjort att det återigen varit stressigt, stressigare än jag egentligen klarar av. Så balansen har jag tyvärr fortfarande inte återfunnit men tänkte använda mig av gamla lärdomar och min träning är återigen begränsad till max 3 pass/vecka. Jag har ingen undre gräns, för vissa veckor hinner jag inte träna. Årets sista säsong av FitnessCampet pågår i 3 veckor till, sen har jag bokat in ett styrketräningsryck med min PT. Jag kommer under 8 veckor köra en 2-split (2 styrketräningspass per vecka där kroppen delas in i t ex framsida/baksida eller överkropp/underkropp). Det eventuella tredje passet tänker jag mig ska bli Yoga, simning eller löpning. Något jag gör bara för att det är kul och skönt. När min kurs är klar (förhoppningsvis blir jag godkänd på söndag!) kommer jag ha mer luft i schemat och prio 1 är återhämtning och vila.

Ja det där lät kanske inte så positivt, efter ett helt års bloggande så har jag kommit... ingenstans? Jag står fortfarande på samma plats och letar efter min balans? Nä, så tycker jag verkligen inte att det är. Jag har detta året lärt mig massor om mig själv och bloggandet gör att jag är mer medveten om mitt mående. En massa positiva saker har hänt, och jag är trots allt i mycket bättre form nu än då, både fysiskt och psykiskt. Jag är starkare, tuffare och snabbare. Och klokare. Inte att förglömma så är jag snart KOSTRÅDGIVARE! Jag tycker det är grymt häftigt att jag ganska exakt ett år efter att jag startade bloggen kommer vara utbildad kostrådgivare. Jag tror mycket på det där med målbilder och att det undermedvetna styr en mer än man tror, och jag tror att bloggen hjälper mig att nå mina mål, även när jag inte aktivt tänker på dem. Tack vare bloggen har jag insett att jag verkligen och på riktigt vill jobba med att hjälpa människor till bättre hälsa. Jag vet inte exakt hur eller i vilken omfattning, men jag hoppas att det i framtiden kommer vara en del av min vardag, om så än en liten del.

Bloggvärlden har också fört mig samman med finaste Cilla. Cilla som av någon anledning började läsa min blogg och skrev söta kommentarer till mig. Vi kommenterade flitigt hos varandra i ett halvår och bestämde oss till sist för att träffas. På riktigt. Hon kom och hälsade på en helg i somras, en helg som på många sätt var perfekt. Vi hann med att träna, äta massor av god mat, festa, softa till en film i soffan, och såklart prataprataprata. Hur en person man aldrig träffat kan kännas som en så nära vän övergår mitt förstånd, men så är det. Vi planerar för en ny träff nån gång i vinter och i vår åker vi på mfs Hälsokonvent tillsammans. 

Sist men inte minst så har jag ju några trogna läsare som kommer med kloka ord och värmande kommentarer. Ni ska veta att det betyder massor! Varje gång jag fått en kommentar rycker jag till och läser med spänning. Det känns så himla häftigt att främmande människor tar sig tid att skriva några rader till lilla mig. Och så har vi ju er andra. Ni som läser men inte kommenterar. Ni som jag bara känner som siffror i min statistik. Ni är lika välkomna och det känns overkligt det med, att det faktiskt finns människor där ute som är intresserade av vad jag har för mig och vad jag har att säga.

Så kortfattat kan jag väl säga att den här bloggen är ett av de bättre beslut jag tagit, och jag har inga planer på att sluta! Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mig, så att jag får skriva ett sånt här inlägg igen om 1 år, för det var både roligt och nyttigt att sammanfatta året som gått ur hälsoperspektiv!

Hell week

Hej!

Denna veckan är vad jag skulle vilja kalla en riktig hell week och jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur jag ska få ihop allt. På fredag åker jag till Ängelholm för sista helgen i kostrådgivarutbildningen och på söndag (!!!) är det dags att tenta! Plugget gick bra i helgen och det var riktigt kul att grotta ner sig, men jag hann inte så långt som jag hade velat och sen vill man ju repetera också såklart... Innan jag åker på fredag morgon måste jag ha handlat och packat, och på veckans agenda står FitnessCamp ikväll, bokklubbsträff imorgon och jobbmöte på torsdag kväll. Dessutom har jag apmycket att göra på jobbet därför att en viktig aktivitet startar på tisdag och varar sen i två veckor. Dvs tills på torsdag kväll måste ALLT vara förberett och jag måste ha tänkt på allt och hunnit få dokument godkända och så vidare, för att aktiviteten ska kunna dra igång enligt plan på tisdag morgon. Det mest troliga är att det blir långa dagar på jobbet hela veckan och att jag får ställa in alla andra kvällsaktiviteter och ägna mina tågresor åt plugg. Puh. Men det ska nog gå. Om inte annat kommer det vara väldigt skönt när den här veckan är över, och klarar jag inte tentan är det inte hela världen.

Wish me luck är ni snälla!

Plugghelg!

Hej vänner!

Denna helgen är det plugg, plugg, plugg som gäller för mig, för nästa helg är det tentadags! Gaaah! Men jag har bestämt mig för att inte stressa inför den. Självklart vill jag ha så goda möjligheter som det går att klara den, men det är inte hela världen om jag missar. Jag gör detta enbart för min egen skull, det är kunskapen jag vill få in, att ha papper på det NU är inte det viktigaste, så om jag får tenta om är det ju isf bara bra, eftersom jag inte kunde det tillräckligt bra. Till skillnad från tidigare studier så finns det ingen CSN som bryr sig, och det är inte en kurs jag behöver ha papper på i mitt dagliga liv (än i alla fall). Det är inte lätt att tänka så här som nykter prestationsknarkare kan jag berätta, men det känns väldigt bra, och gör att plugget blir roligare!

Snart ska jag pausa med lite tjejmiddag, skönt att rensa huvudet en stund! Om ni saknar bilder, mat, recept osv så följ mig på Instagram (@toveshalsa)! Där uppdaterar jag oftast flera gånger per dag, lättare att hinna med än bloggen just nu!

Hoppas ni har en härlig helg, kram på er!

Nötter!

Laddar inför FitnessCamp med nötter x 5: mandel, para, cashew, hasselnöt och valnöt! Vilken är den bästa nöten? Alla, eller rättare sagt blandningen av dem! Ju mer du varierar maten du äter, ju mindre behöver du veta om kost och var olika näringsämnen kommer från. Vi är gjorda för att äta lite av många olika saker, inte mycket av få saker! 

Förundrad

Varje lunch förundras jag över folks matvanor. Jag är ingen matpolis och skulle aldrig kommentera vad någon annan äter, mer än av nyfikenhet över något som ser gott ut såklart. Men undra och tänka måste man få göra... För det första, de flesta äter väldigt mycket. Jätteberg av mat som borde vara mer än de behöver, för inte ser de ut som elitidrottare, men de kan ju ha dolda talanger, vad vet jag. För det andra förundras jag över mängden kolhydrater. Det är liksom pasta och bröd, eller ris och bröd. Och inte bara en brödskiva, utan gärna 2 eller 3. Och ibland tar de ytterligare en när de ätit färdigt. Jag undrar hur länge de håller sig mätta och pigga på den maten? Och jag undrar hur deras magar mår? Och varför de inte är intresserade av att äta annorlunda när de har kulmage?

Varför är det så accepterat att bli lite tjock med åren, och att hamna i "matkoma" efter varje måltid, och att ha något slags magproblem? Allt detta har blivit folksjukdomar som vi bara accepterar. När man någon gång diskuterar så slår folk ifrån sig hej vilt. Här kommer de vanligaste kommentarerna jag stött på, och vad jag skulle vilja svara när jag får höra dem:

- Jag kan inte leva utan pasta/bröd! 
Tycker du att det är sunt att känna så? Jag har många saker det skulle vara väldigt tråkigt att vara utan, men inget jag inte skulle kunna leva utan. För de flesta människor handlar det inte heller om att behöva eliminera något från kosten för alltid, utan en stor hälsovinst skulle vara att skippa vardagsmackan till frukost och låta den bli en lördagslyxmacka istället. Om man känner att man inte kan leva utan något så starkt, tycker jag att man ska ta sig en funderare, för det verkar ju vara något slags beroende som spökar, och saker man är beroende av ska man kanske äta lite mer sällan. Vi uppmuntrar ju inte någon som varje fest dricker lite för mycket att dricka varje dag, eftersom den tydligen tycker så mycket om det.

- Det är så svårt hemma för barnen måste ju ha kolhydrater!
Barn tål mer kolhydrater än vuxna eftersom de växer och förhoppningsvis rör sig mer, genom spring och lek, men barn behöver inte macka eller pasta, och skulle säkert också må bra av att få riktig och mättande mat istället. Sen verkar det svårare att ändra på barns matvanor, men svårare betyder inte omöjligt, och jag tror att mycket beror på hur det presenteras. Jag vet en liten tjej som älskar broccoli till exempel, och jag vet många föräldrar som kämpar och lyckas hitta bra alternativ till sina små som de tycker om.

- Jag behöver kolhydrater för annars fungerar inte träningen!
Om detta kommer från någon som tränar väldigt mycket och intensivt köper jag det, jag har själv känt förbättrad prestation på de högintensiva FitnessCamp jag går på om jag till lunchen på träningsdagen äter 1-2 potatisar eller ½-1 dl råris. Men de flesta som yttrar dessa bevingade ord är helt vanliga motionärer vars kroppar helt enkelt inte anpassat sig till fettdrift än. Det tar olika lång tid, men om man ger det en chans kommer man uppleva bättre uthållighet när kroppen väl vant sig. Tränar man mycket och intensivt kan man behöva mer kolhydrater för att prestera på topp, men pasta och bröd bygger inte en kropp som presterar optimalt. Då kan man hellre vara lite mer frikostig med bär, nötter och mejeriprodukter, lyxa till det med en frukt ibland, och på träningsdagar om det behövs komplettera med liten mängd potatis eller råris. Bovete är också ett bra alternativ för att höja kolhydrathalten i t ex LCHF-bröd, pannkakor eller müsli. 

- Jag behöver komma igång och träna mer för att gå ner i vikt!
Jag har fastnat för uttrycken "Kosten ger kilon medan träning ger gram" och "Abs are made in the kitchen", dvs det allra viktigaste för viktnedgång är kostomläggning. Du får träna väldigt mycket om du ska fortsätta äta på samma sätt men gå ner i vikt. Av någon anledning verkar människor generellt ändå lättare acceptera tanken på 4 träningspass/v (vilket de inte orkar hålla särskilt länge) än tanken på att ta bort en macka eller pastatallrik. Varför? Brödberoende, någon??

- Jag har provat LCHF men det funkar inte för mig!
Här finns det ungefär en miljon frågor jag skulle vilja ställa. Men jag biter mig allt som oftast i tungan och nickar. Jag undrar hur länge de provat? Omställningsbesvär är vanliga, och fortsätter man äta som tidigare på helger (som många gör, man är van att "banta" i veckorna, och att unna sig på helgen), så är risken att övergångsbesvären inte går över. Kroppen hinner inte vänja sig och troligtvis mår man på detta sätt sämre än tidigare för att kroppen blir så förvirrad. Jag undrar också vad och hur mycket de åt? Många tar nog bort kolhydrater utan att lägga till tillräckligt med fett för att de är så fettskrämda. Då kommer man självklart vara hungrig och svag eftersom man inte får i sig tillräckligt med energi. Jag undrar också hur de varierade sin mat? Många tycker att LCHF är flottigt och enformigt, och så kommer det fram att de typ levt på ägg och bacon och kött och bearnaisesås, vilket är låååångt irån vad LCHF innebär.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, men det är lite sånt här jag tänker på och inte får utlopp för någon annanstans. Diskussionerna passar sig inte alltid på jobbet och jag vill inte vara den där störiga som har så mycket synpunkter på vad folk äter. Alla får äta precis som de vill så länge de mår bra, men när de inte mår bra så förstår jag inte varför de inte är beredda att göra ens små ändringar för att se om det kan få dem att må bättre??

Helg hemma!

Åh det var helt ljuvligt att ha en hel helg hemma! Fastän helgen innehöll kalas med tillhörande städning och matlagning och diskning, så var det helt fantastiskt att vara hemma. Och ha sovmorgon!! För första gången på 1,5 månad! Det är helt klart bra med sånt här ibland, för man lär sig uppskatta saker man bara tar för givet annars. Jag älskar verkligen Kostrådgivarkursen, det är vansinnigt roligt och Ängelholm har blivit ett litet andningshål för mig där jag bara "är" och gör vad som faller mig in och umgås med härliga likasinnade. Men, tempot blir högt när man kombinerar det med heltidsjobb och det där man annars kan ta igen på helgen (sömn, tvätt, städning osv) har bara blivit liggandes.

Helgen inleddes med AW med en väninna. Visste ni att två tjejer som pratar med varandra utsöndrar oxytocin ("må bra"-hormon), men att det inte sker när två killar pratar med varandra? Jämställdhet i all ära men vi är olika i vår biologi och tjejer behöver biokemiskt den där samvaron och pratet för att må bra. Pratade gjorde vi hur som helst och bra mådde vi också! Sen var det hem och förbereda mat till kalaset med sambon. Det var himla mysigt att laga mat tillsammans och lyssna på musik, och inte behöva känna stress utan tvärtom att desto mer vi hann desto lugnare skulle det bli för oss på lördagen.

I lördags var det så dags för kalas för sambon som fyllde år för någon vecka sen. Vi inledde dagen lugnt med sovmorgon och god frukost (Valnötsbullar från Blending Bliss som vi skulle bjuda på till middagen, ville provsmaka först!), men sen var det full fart i köket och med städning. Till min stora glädje ville sambon bjuda på helt LCHF-vänlig meny. Vi äter ju alltid LCHF hemma, men på kalas brukar det bli annorlunda för att "passa" alla, men för mig känns det mer och mer konstigt att bjuda på sånt som vi inte äter annars, och jag antar att det börjar kännas likadant för honom. Till förrätt blev det en pannacotta med gräslök och löjrom, till varmrätt fiskgryta med saffran, hemlagad aioli och valnötsbullar, och till efterrätt en chokladtårta med grädde och bär. Som snacks bjöd vi på olika rostade nötter och korv. Jag tyckte själv att det blev väldigt gott och var en fräsch meny, rätt långt ifrån fördomen om det där flottiga LCHF med bara kött och fett... Alla verkade nöjda dessutom, och verkade själva lite förvånade över insikten att det hade räckt med en halv bulle och var svårt att få ner en hel. Inte så förvånande för mig, när man äter riktig mat som främjar mättnad och inte lurar kroppens hungersystem så blir man mätt och nöjd på mindre mat än man är van vid! Efter kalaset sjönk vi ner i soffan i myskläderna, och jag njöt enormt av att veta att ännu en sovmorgon väntade!

Igår provade vi för första gången LCHF-våfflor till frukost. De blev riktigt goda, men inte fullt så krispiga som vanliga våfflor. Till hade vi vispad grädde med vaniljpulver och egenlagad drottningsylt, gjord på frysta hallon/blåbär, honung, vaniljpulver och lite fiberhusk för att få mer sylt-konsistens. Gud så gott!! Jag går mer och mer ifrån det där med sötningsmedel och försöker att istället använda honung där det går, eftersom det är ett naturligt sötningsmedel som vi troligen "alltid" använt oss av, när vi hittat det i naturen. Sötningsmedel som sukrin, stevia osv är bra att använda i bakning, men de är ju kemiskt framställda och med LCHF vill vi ju undvika processad mat, men sötningsmedel går bra?? Jag får inte riktigt ihop logiken. Sötningsmedel lurar också kroppen genom att de smakar sött men inte innehåller kolhydrater. Det kan ställa till det för vissa, och man kan faktiskt få höjt blodsocker och/eller insulin även av sötningsmedel. Jag kommer fortfarande använda Sukrin osv ibland när jag bakar, men försöker att i första hand välja honung. Sött ska vi inte äta så ofta så den lilla extra mängden kh ställer inte till det för mig, men vi är alla olika och fria att göra våra egna val.

Söndagen bjöd också på fika (kaffe med vispgrädde och så nallade jag lite brie från sambons macka) med goda vänner i friska luften, och sen hann jag med några timmars plugg. Det är tenta nästa söndag, så det är mindre än två veckor kvar nu - hjälp! Jag kom igång bra med instuderingsfrågorna och ska försöka ta mig an en fråga eller två per kväll nu.

Hoppas ni alla haft en fin helg och fått en bra start på den nya veckan!

Vem är du?

Jag har velat skriva ett sånt här inlägg jättelänge, men var så rädd att inte få några svar så därför har jag låtit bli =) Men på sistone har ni faktiskt varit lite fler här än vanligt, så nu tar jag mod till mig och frågar: Vem är du? Jag är dödligt nyfiken på vem det är som klickar in här och hur ni hamnat här? Jag känner till några trogna läsare och vet att jag har några kompisar som läser. Men jag tror att jag har en del smygläsare också, kan det vara så? Min kusin berättade nyligen att hon upptäckt min blogg, så är ni fler där ute får ni gärna avslöja er! =) Har ni några frågor eller tips på saker ni vill att jag ska skriva om så släng in det också!

Så snälla söta läsare där ute, kan du inte förgylla min fredag genom att skriva några rader om dig själv?

Ha en skön fredag på er, om inte så många timmar är det helg igen, härligt!

Kram!

Om planering

På de flesta tränings/kost/hälso-bloggar läser man emellanåt om hur de gör för att lyckas med all sin träning och matlådor osv. Svaret blir alltid planering, planering, planering. Och jag håller med. Planering är jätteviktigt för att man ska hinna med det man vill. Men. Det finns en aspekt till som man inte läser om lika ofta. Det är också viktigt att planera för att inse vad man INTE hinner. Om man inte planerar sin vecka är det lätt att tänka att man ska hinna träna, storhandla, laga mat varje dag, tvätta, diska, städa, hänga med kompisar, ha kvalitetstid med sin partner osv. Ofta är det vi tänker oss att vi ska hinna inte speciellt rimligt. Man vill helt enkelt mer än man hinner eller orkar, vilket leder till mer eller mindre konstant dåligt samvete över olika saker som inte får plats i schemat och en känsla av att man hela tiden ligger efter och aldrig hinner ikapp.

Jag och min sambo tänkte lite på de här sakerna i helgen, och bestämde oss för att bli bättre på att planera våra veckor. Dels för att det där som vi vill göra verkligen ska bli av, men också för att inte planera in mer än vi hinner. Vi ska ha kalas för sambon på lördag eftersom han fyllt år, så en kväll i veckan får gå till tvätt och städning, och en går till att handla och förbereda mat. De kvällarna hinner vi inget mer eftersom vi båda kommer hem ganska sent efter jobbet. Vi orkar inte heller hålla på och jobba till sen kväll, vi behöver en stund innan läggdags när vi varvar ner. Så därför får vi anpassa schemat efter våra förutsättningar, och vi får också anpassa maten efter det. Ett storkok av matlådor passar inte riktigt in en kväll när vi ska hinna tvätta och städa, då får det istället bli något snabbare.

Planeringen innebar också att jag fick svart på vitt att de dagar det fanns utrymme för träning var tisdag och söndag, jag skulle alltså tränat igår. Men när jag var klar med gårdagens måste-ärenden hade jag ingen lust att träna, men däremot stor lust att för en gångs skull få hoppa i mina myskläder och ta det lugnt hemma en stund. Så då gjorde jag det. Och denna veckan blir det således "bara" ett träningspass. Men det är okej, för det viktiga är att balansen i livet fungerar och att man känner att man får ihop det. Ett träningspass som jag tvingar mig till när jag inte är sugen och inte orkar, blir inget bra träningspass. En myskväll däremot när hela min kropp skriker efter vila blir en väldigt skön och välbehövlig kväll hemma. Men på samma sätt blir det ingen bra myskväll om jag skippar träning bara för att det tar emot att gå till gymmet, när jag egentligen behöver komma iväg och träna. Det är ingen lätt balansgång och det har tagit mig många år att komma dit jag är idag, där jag oftast, men inte alltid, fattar rätt beslut.

Vi planerar ofta in tid för träning och aktiviteter av alla de slag, men hur ofta planerar vi in tid för vila? Det är en tanke värd att fundera vidare på. Vila och återhämtning är viktigt för att vi ska få de träningsresultat vi vill ha. Om vi tränar innan kroppen återhämtat sig tillräckligt blir träningen nerbrytande istället för uppbyggande, så om du tränat mycket och länge men inte utvecklas som du vill, är det kanske läge att planera in en extra vilodag varje vecka, kanske är det lösningen för att utvecklingen ska komma igång igen. Vila behövs också för att vårt näringsupptag ska fungera. En stressad kropp har dåligt näringsupptag, och har du dåligt näringsupptag spelar det ingen roll hur mycket tid du lägger på alla "perfekta" matlådor, för din kropp kan ändå inte tillgodogöra sig näringsämnena. En stressad kropp är dessutom duktig på att fettlagra, framförallt kring magen, som ett försvar. Stress tolkas av kroppen som fara, och om vi är utsatta för fara verkar det klokt att ha lite extra reserver, tycker kroppen som inte vet att vi har nästintill obegränsad tillgång på mat. Så att boka in tid för vila och återhämtning kan också vara ett sätt att få bort de där envisa kilona som många bråkar med.

Till sist vill jag betona att vi alla är olika. Vissa trivs med ett fullspäckat schema medan andra mår dåligt av det. Det kan också vara olika i olika perioder av livet hur mycket ork man har. Vi vilar också på olika sätt, vissa får sin vila genom att göra något aktivt, medan andra mår bra av massage eller en film. Bara du vet vad just din kropp mår bäst av, så ta dig tid att lära känna den och lyssna på vad den säger. Försök inte kopiera någon annans schema för det kommer mest troligt inte fungera för dig. Mer är inte bättre, även om det i dagens samhälle är "fint" att ha många järn i elden. Jag skulle vilja att det blev "fint" att må bra, oavsett på vilket sätt man uppnått det. Ta hand om dig.

Bra träningsvecka och lite löpning

Förra veckan blev en riktigt bra träningsvecka, den bästa på länge! Jag hann med 2 FitnessCamp och 2 löppass som avslutades med armhävningar och magövningar (jag är med på ett hörn i Rut-akuten men ligger väldigt långt efter). Jag har inte sprungit på väldigt, väldigt länge och min enda konditionsträning har kommit från FitnessCampen. Det är visserligen inte så bara, men jag har länge känt att jag saknar uthållighet och efter sommar (men inte mycket sol) är konditionen knappast bättre. Dags att ta tag i eländet alltså. Och vad gör man när man står inför något som känns svårt och som man inte har så bra koll på? Man ber om hjälp såklart!! Jag rådfrågade alltså min goda vän Cilla om hennes bästa löptips eftersom jag vet att hon är en attans snabb tjej som springer mycket, och blev inte besviken. Jag hinner inte springa mer än 2 ggr/v och hon rekommenderar därför ett "distanspass" och ett intervallpass. Nä, ett distanspass och ett intervallpass. Jag springer inte så långt än men för mig är det ju distans så jag tänker inte förminska min prestation! 

Sagt och gjort så gav jag mig i lördags iväg på min första 5 km-runda på jättelänge och klockade in på 34:42, en tid jag faktiskt är väldigt nöjd med. Jag hade bestämt mig för att vara nöjd med allt under 40 min (ja jag springer långsamt) så detta var en bra start. Kul att ha ett startvärde tycker jag för att kunna följa min utveckling. I söndags gav jag mig på Cillas specialare "Intervaller de luxe". Bara namnet är ju skräckinjagande men jag tyckte det var spännande att prova. De går till såhär:
Springa 20 sek, vila 40 sek 
Springa 30 sek, vila 30 sek 
Springa 40 sek, vila 20 sek
Springa 1 minut, vila 1 minut 
Det är ett varv och ger fem minuter. 30 minuter tyckte jag kändes som en lagom träningstid så jag värmde upp med 5 minuters väldigt lugn jogging, körde sen 4 varv intervaller (utan vila mellan varven) och varvade ner med 5 minuters jogging. Det är svårt att hitta rätt tempo när man inte sprungit på ett tag och inte vet hur mycket man orkar, men det kändes bra och kul och jag var helt slut i benen efteråt.

Det är kul att vara igång och planen är att även denna veckan hinna med 2 löppass!

Helg igen!

Här kommer så mitt numera nästan obligatoriska fredagsinlägg. Det har varit en bra men lite för intensiv vecka. Jag har hunnit med 2 FitnessCamp, se Evita och fira sambons födelsedag på restaurang. Jag har således haft planer för alla veckans dagar och inte fått en enda soffhängarkväll. Det var kanske inte riktigt vad jag behövde men så blir det ibland. Jag har varit väldigt trött hela veckan och en kväll bröt jag samman sådär som väldigt trötta barn gör, och insåg att jag behöver mer vila. Det där med att jobba och plugga samtidigt (fast jag hinner inte plugga på vardagarna) tar visst mer på krafterna än jag tror och det gav mig en viktig insikt. Framöver kommer jag göra allt jag kan för att rensa schemat på vardagarna och endast prioritera träning eftersom den ger mer energi och är ett sätt att få stressen ur kroppen. Såvida jag inte måste stressa för att hinna träna vill säga...

Ikväll är det åter dags att handla och packa för att åka till Ängelholm och kostrådgivarutbildningen. Lördag till måndag ska jag få träffa Anna Hallén och mina kursare igen, och vi kommer denna helgen prata träningsfysiologi, sjukdomar och kostråd i praktiken. Om jag längtar? Oh yes. De tidigare helgerna har varit tyngre med näringslära och näringsfysiologi, nu ska vi gå igenom tillämpningar av det vi lärt oss och det ska bli så kul!

Ha en fin helg på er!

Periodisk fasta vid stress

Jag har skrivit en del om periodisk fasta tidigare, alla inlägg hittar du här. Jag har kört periodisk fasta ganska länge, från mars till september cirka, genom att på vardagarna inte äta någon frukost. Jag började äta frukost igen i samband med kostrådgivarkursen då jag började fundera över det här med att få i sig alla näringsämnen och insåg att det blir lättare om jag äter 3 mål om dagen istället för 2. Annars blir det väldigt många ingredienser i varje måltid... Det har känts ganska bra att få något i magen redan på morgonen och det enda som är jobbigt är att jag måste förbereda frukost på kvällen eftersom jag sticker hemifrån så tidigt. 

Jag läste nyligen ytterligare ett inlägg av Jonas Bergqvist om periodisk fasta (intermittent fasting) och bestämde mig faktiskt då för att fortsätta med min frukost, troligtvis ganska länge till. Anledningen till att jag inte vill hålla på med periodisk fasta just nu är att det innebär en stress för kroppen. Det sympatiska nervsystemet (till skillnad från det parasympatiska som är aktiverat i vila) aktiveras genom att stresshormoner utsöndras. Detta är naturligt och inget farligt, när det är kortvarigt. Kroppen sätts i ett extra aktivt läge för att ge sig ut och skaffa mat, under jakten blev vi av med stresshormonerna och när vi fått mat och var utom fara var vi lugna igen. Så är inte fallet för mig just nu. Jag känner mig nästan alltid lite stressad och är väldigt sällan helt avslappnad. Anledningarna till det är många: för höga krav på mig själv, intensivt schema just nu med heltidsjobb + studier och så har jag ju tidigare varit utmattningsdeprimerad/utbränd/deprimerad eller vad man nu vill kalla det, och sen dess är jag väldigt känslig för stress. Det är flera år sen så man (jag framförallt) kan tycka att jag borde vara återhämtad vid det här laget, men jag fick nyligen veta genom utbildningen att det tar 3-10 år för binjurarna (som är vårt försvar mot stress) att återhämta sig. 3-10 år!!! Det förklarar varför jag ända sen det hände har varit tvungen att hålla tempot nere och att jag känner att jag inte orkar lika mycket som "alla andra". Därför är det ju för mig en ganska (mycket) dålig idé att utsätta kroppen för mer stress genom vad eller när jag äter/inte äter. Värt att nämna är också att kroppen utsöndrar stresshormoner även när blodsockret sjunker efter en kolhydratrik måltid, men såna äter jag extremt sällan. Därför är lågkolhydratkost ett bra val för alla stressade själar där ute, och de är ganska många.

Just detta tycker jag är faran med att hälsa blivit "mode". Det dyker upp en ny diet eller träningsform eller vad det nu är, och så ska "alla" prova, utan att ha all fakta på bordet. Det kan man såklart inte begära att alla har, och självklart får man ha ett intresse och vilja prova saker utan att nörda ner sig fullständigt först (det gör jag själv också, och periodisk fasta är bara ett exempel!). Men jag tycker att man ska vara uppmärksam, och jag tycker att man ska fråga sig varför innan man hoppar på något. Om man mår bra (är viktstabil, sover gott, har en mage som fungerar och är pigg hela dagen utan att eftermiddagsdippa) så lever man uppenbarligen på ett sätt som är bra och fungerar för sin kropp, och det finns ingen anledning att ändra något. Visst kan man finslipa och prova osv av nyfikenhet och i utbildningssyfte, men var uppmärksam på hur din kropp reagerar! Kroppen reagerar när den inte mår bra, så tvinga den inte till något den protesterar mot, för då var det inte rätt för just dig och din unika biokemi. 

Själv tänker jag fortsätta vara snäll mot den kropp som jag fått genom att ge den bra ordentlig mat på regelbundna tider. Självklart försöker jag minska på stressen (genom spikmatta, träning, och så vill jag bli bättre på meditation), och jag måste sova mer, men tills dess att allt annat är på plats så tänker jag åtminstone inte lura min kropp att ännu en fara (matbrist) lurar i vassen. Hur fungerar du och vad mår din kropp bra av?

8 snabba

Inspirerad av Bodycomf kör jag här åtta snabba:

Klockan ringde - 05.47
På fötterna - svarta loafers (seglarskor?)

I magen - frukost: LCHF-pannkaka med smör, lunch: fina korvar med mycket kött, tillsammans med rostad blomkål, färsk paprika och creme fraiche blandad med senap
Längtar efter - helgens utbildning
Ser fram emot - att ha en ledig helg om en månad eller två
Vill slippa - stress
Kvällens middag - hämtmat för att hinna till Evita-föreställningen. Kebabsallad är en lågoddsare =)
Önskan - att samhället förändras och slutar vara så prestationsinriktat. Jag har just nu 3 vänner som är utbrända/deprimerade och det känns inte vettigt.

Måndag igen

Oj vad helgen gick snabbt! Tyvärr känner jag mig inte helt utvilad utan väldigt, väldigt trött för det har varit så intensivt. Men jag har en lite lugnare vecka framför mig och till helgen bär det iväg till Ängelholm för utbildning igen. Även om det är intensivt att sitta på kurs hela dagarna så är det ändå avslappning för själen. Det jag läser är så roligt och det är skönt att komma bort och bara rå om mig själv.

I fredags träffade jag Åse för tapas, vin och tjejsnack. Det var en härlig kväll som gick alldeles för fort, och det var som alltid inspirerande och kul att diskutera kost med någon som är så kunnig!

I lördags var vi på bröllop med tema 20-40-tal. Jag valde 20-tal och kostade på mig att få hår och smink fixat. Väldigt kul att prova en annorlunda stil för en kväll! Det finns bilder på Instagram (@toveshalsa) från både bröllopet och min date med Åse, så kika gärna in där! Om jag hinner/orkar ikväll slänger jag kanske upp några bilder även här.

Igår blev det en väldigt lugn dag med pannkaksfrukost, plugg, hamburgare till middag och Beck-film. Det var skönt att komma igång med plugget även om det fick mig att inse att jag har mycket kvar att nöta in!

Ikväll väntar FitnessCamp vilket ska bli gött! Förra veckan blev det ingen träning alls mer än lite armhävningar och magövningar, så det ska bli skönt att rasta benen men blir säkert jobbigt!

Ha en fin måndag och vecka!

Freeedag!

Hej vänner!

Tänk att det redan är fredag igen?? Härligt!

Efter en lång AW igår med gamla kollegorna sprang jag på en gammal kompis som jag inte sett på hur länge sen som helst, så det blev till att stanna kvar en stund till och prata med honom. Han har diabetes typ 1 och har äntligen börjat med LCHF. Han mår så bra och har kunnat minska massor på sina mediciner, underbart att höra men samtidigt frustrerande att ingen läkare eller sjuksköterska gett honom det rådet tidigare... Han har lovat att ställa upp på en intervju här på bloggen, så om du har något du vill fråga är det fritt fram i kommentarsfältet! Kanske har du också diabetes och undrar hur stor skillnad i mediciner det blivit? Hur han lägger upp sina måltider? Vad som fick honom att börja och vad som fick honom att tveka?

Idag väntar ännu en rolig kväll - jag ska ut och äta med Åse! Vi har inte setts sedan i våras när vi var på Hälsokonvent tillsammans, så det ska bli superkul att catcha upp med god mat, nu har hon ju bok på G och allt, plus att jag såklart måste se till att få så mycket tips det bara går av någon som redan är kostrådgivare!

Imorgon är det bröllop med tema 20-40-tal. Jag har valt 20-tal och eftersom jag kunde låna klänning av en kompis kostar jag på mig att gå till frisör och få hår och smink fixat. Snacka om lyx, jag älskar att bli ompysslad! =)

På söndag är enda planen att slappa och plugga, plugget känns ju faktiskt inte betungande utan bara roligt, det är bara den där tiden som ska hittas och på söndag finns den!

Vad gör ni i helgen?

Kram!