torsdag 25 oktober 2012

Svar på frågor om viktnedgång

Jag fick en del bra frågor på förra inlägget om viktnedgång med LCHF, jag har svarat på dem i kommentarsfältet men tror att det är fler som undrar samma så här kommer en sammanställning.

Hur mycket kan man öka i vikt av muskelmassa genom träning?
Det är i princip omöjligt att svara på hur mycket man generellt kan öka i muskelmassa genom olika sorters träning, det är så oerhört individuellt och beror på så många faktorer! Vad man tränat, vad man ätit, om man stressat, och vad man har för individuella förutsättningar. Jag tycker att man kan nöja sig genom att konstatera att kläder sitter bättre, måttet på måttbandet krymper osv. Men om man vill veta rekommenderar jag att man gör en fettmätning, brukar finnas som tjänst t ex på gym eller hos personliga tränare. Det är viktigt att tänka på att olika sätt att mäta och till och med olika vågar av samma märke och modell kan ge olika resultat, så det bästa är att använda samma våg och endast jämföra förändring, vilken siffra på fettprocenten spelar egentligen mindre roll eftersom den inte är helt säker, däremot säger förändringen en hel del. Jag mätte med kort intervall min fettprocent på två olika sorters vågar och det skiljde 5%! Det som står klart är att man faktiskt kan öka ganska mycket i muskelmassa, läs gärna detta inlägget, för detaljer om min utveckling i höstas. Jag stod kvar på samma vikt men minskade över 8% i fett. Då spelar vikten på vanliga vågen inte så stor roll tycker jag... 

Jag ser och känner att jag har en helt annan kropp, handtagen är borta, är supernöjd och mår så sjukt bra, men har stått stilla i vikt de sista månaderna, kan det bero på muskler? Om man absolut har en hang up på vågen och inte måttbandet, vad skulle du rekommendera att göra för att gå ner det sista kilot och ligga kvar där stabilt?
Den här frågan tycker jag egentligen säger allt om hur vårt samhälle fungerar, det har blivit oerhört viktfokuserat och jag tycker det är sorgligt! Om du är nöjd med dig själv och mår superbra, varför låta vågen säga något annat till dig? Vikten på vågen är så oerhört irrelevant. Drick ett stort glas vatten och du har gått upp flera hekto! Gå på toaletten och gå ner ett halvt kilo! Det säger ju ingenting om varken hälsa eller något annat. Så mitt råd är att kasta ut vågen och låta din egen känsla för din kropp bestämma hur du ska må och vad du ska tycka om din kropp. Om man däremot har något envist kilo man vill bli av med (för att det syns i spegeln) eller vill formtoppa eller vad det nu än är, så finns det sätt att lyckas även med det, eller bryta en platå, läs mer här, men fråga dig framförallt om det är värt det och varför du inte låter dig själv känna att du gått i mål med din viktresa? NJUT av det du åstadkommit och din fina kropp!

Vissa säger att man ska ligga på en energifördelning på 70-80% fett, 15-20% protein och 5% kolhydrater om man kör strikt, men hur mycket protein anser du att en person skall få i sig per dag, 1gx kroppsvikt eller 2gx kroppsvikt? 
Den energifördelningen tycker jag låter bra för viktnedgång, men jag tycker inte att man ska räkna och väga och hålla på, håll dig hellre till handmodellen. 1g protein/kg kroppsvikt (önskad kroppsvikt om man viktminskar) brukar räcka för de flesta. Tränar man mycket och vill bygga muskler så kanske upp mot 1,5g/kg kroppsvikt. Tränar man EXTREMT hårt, typ kroppsbyggare så upp mot 2g, men du kan träna rätt hårt och mycket och klara dig utmärkt på 1-1,5 g. Det blir inte så miljövänligt att äta 2 g protein/kg kroppsvikt, och jag tror inte det finns någon "vanlig människa" som behöver det för att få och bibehålla en god hälsa. 


När man nått sin målvikt, kan man då lite smått börja unna sig en bit 90% Lindts, egengjord glass eller fröknäcke med ost och fortfarande ligga kvar på sin målvikt?
Vem är "man"? Vad DU kan lägga till för att hålla vikten finns det inget generellt svar på. Ofta funkar det med allt som du nämner, beroende på mängd och hur ofta, men för vissa funkar det inte alls. Vissa kan vara väldigt liberala och andra måste vara superstrikta för att hålla vikten. Mitt svar är: Prova! Lägg till en sak i taget av det du saknar och se vad som händer. Vissa blir enormt triggade av t ex choklad eller fröknäcken, så det blir inte en bit, utan 2 eller 3 eller 4 eller ännu fler, och likadant dagen efter osv. För dem funkar det då alltså inte att lägga till det. Funkar det för dig så njut! Kom ihåg när det gäller sött att det är något vi ska äta lite och sällan för optimal hälsa, oavsett vad vi väger!

måndag 22 oktober 2012

Viktnedgång med LCHF

Hej vänner!

Den senaste tiden har jag mötts av mycket förvirring, både i verkliga livet men framförallt på Instagram genom frågor och kommentarer både hos mig och hos andra. Det gäller mat och ätande och vikt och allt som har med det att göra. För många rasar kilona direkt när man börjar med LCHF och det vimlar av sensationshistorier i tidningarna. Tillhör du en av dem så var glad och njut av det =) Men för alla är det inte lika lätt, och här kommer därför mina bästa tips för att gå ner i vikt med LCHF. Observera att LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det) för hälsa ofta kan vara betydligt mer tolerant. Då kan man ofta äta både rotfrukter, bär och frukt, men idag pratar vi viktnedgång. Here goes.

Vad ska man äta?

Protein:
Välj så rena proteinkällor som möjligt: ägg, fisk, skaldjur, fågel, kött. Välj så många olika källor som möjligt och välj gärna vilt och gräsbetat kött. Undvik panerat kött och var restriktiv med korv, charkuteriprodukter, färdiga köttbullar, hamburgare osv som ofta innehåller onödiga kh från potatis, socker och spannmål.

Grönsaker:
Här gäller ovanjordsgrönsaker, utom majs, plus lök. Majs vill man undvika eftersom det är så snabba kolhydrater, och lök vill du behålla fastän det växer under jord för att det innehåller så mycket nyttigheter.

Fett:
Endast fullfeta fettkällor, absolut inga lightprodukter och inga margariner eller andra konstgjorda fetter. Smör, majonnäs, kokosfett (inte silverpaketet i kyldisken), aioli, rapsolja, olivolja, avokado, oliver, bearnaise/hollandaise-sås (helst egenlagad såklart, annars läs innehållsförteckningen, det finns bra sorter i kyldisken!) kokosmjölk/kokosgrädde, vispgrädde, creme fraiche, smetana osv är bra val.


Hur mycket ska man äta?
Mängden kommer utgå från storleken på din hand, för vi har ju alla olika stora händer, eller hur? Och kroppen är fiffig med sånt. Med en handflata menas volymen av din handflata med fingrar, jämför med din knutna hand om det känns lättare. Med en kupad hand menas det som ryms i din kupade hand, ca 1 dl. En kupad hand fettkälla gäller om du väljer t ex grädde eller creme fraiche, väljer du en "helfet" fettkälla som majonnäs, aioli, olja osv gäller 2-3 msk.

Frukost: 
Till frukost ska du äta en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Lunch:
Till lunch gäller en handflata grönsaker, en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Middag:
Likadan som lunchen.

Mellanmål:
1 dl blandade nötter, om du tål nötter. Tål du inte nötter så ta bort. Syftet med detta mellanmål är främst att få i sig mineralerna från nötterna. Är du nötallergiker så fokusera på att äta mer skaldjur, men kanske behöver du ändå Mg-tillskott (Mg-brist brukar visa sig genom att man lätt får kramp).

Hur länge ska jag äta såhär?
För att kroppen ska våga släppa på sina fettreserver måste den känna sig trygg i att den får tillräckligt med mat. Du ska äta såhär i 3 månader. Har ingenting hänt på vågen kan du ta bort nötmellanmålet och fortsätta i 3 månader till. Efter den här tiden bör din viktminskning ha kommit igång, står vågen (eller hellre måttbandet) fortfarande envist stilla så finns det andra knep att ta till, men kontakta gärna en kostrådgivare innan du börjar krångla och prova olika knep. Om du börjar mixtra själv när kroppen egentligen bara behöver tid för att känna sig trygg är risken att du förstör den balans du behöver bygga upp. Det kan då vara bra att prata med någon utomstående med kunskap om näringslära och näringsfysiologi, som kan ge dig råd utifrån just dina förutsättningar.

Men var är...?
Yoghurtfrukosten, bären, smoothiesarna, ostbrickan, LCHF-snacksen, fröknäckebröden, LCHF-desserterna, proteinshakesen, LCHF-bröden, kaffe med grädde osv? Känner du igen dig i att sakna något av ovan från min beskrivning? Allt du äter utöver maten du behöver (se ovan), kommer påverka din viktminskning, och varje undantag från planen kommer skjuta fram ditt mål med en vecka. Det vill säga, om du varje vecka gör undantag för att det är kalas/fest, för att du är bortbjuden, för att du är sugen på brödfrukost osv, så kommer du aldrig gå i mål. True story. Att gå ner i vikt är svårt, eftersom kroppen inte vill det. Fettreserven är kroppens överlevnadsreserv och därför måste den känna sig trygg i tillgången på mat för att våga släppa på den. 

Är det omöjligt att gå ner i vikt?
Verkligen inte! Meningen med denna genomgång är inte att skrämma någon. Det går jättebra att gå ner i vikt med lågkolhydratkost, men det tar olika lång tid för olika människor och det är massor av faktorer som spelar in. Har du tidigare jojobantat och provat "allt", behöver din kropp troligtvis lite extra tid för att lita på dig igen. Det är nu det är dags att gå ner i vikt för resten av livet och stanna där, därför gör det ju ingenting om det tar lite extra tid. Troligtvis kommer du på köpet bli piggare, få en lugnare mage, sova bättre... och mår man så bra så gör det kanske ingenting om det tar en månad extra innan de där envisa kilona släpper? 

Ha tålamod och var snäll mot dig och din kropp! Och lycka till på resan mot att må ditt allra bästa och nå målvikten en gång för alla!

torsdag 18 oktober 2012

Ni kan kalla mig kostrådgivare!

Hur gick nu tentan? Jo den gick bra, helt fantastiskt bra faktiskt! Jag kände mig trygg innan, även om jag såklart var nervös, och under tentan behöll jag lugnet och fick ur mig allt jag ville. Resultatet blev såhär:

Anna Halléns kommentarer på min tenta

Mitt diplom!

Jag klarade det, och nu är jag officiellt Kostrådgivare!! Det känns helt fantastiskt bra, på så många sätt! Jag är enormt stolt över mig själv, för det har varit en större utmaning än jag var förberedd på. Jag har inte haft en enda ledig dag på 1,5 månad, och det sliter mer än jag kunde föreställa mig. Jag har antingen jobbat, varit på kurs, eller pluggat. Det var inte självklart för mig att det skulle gå så bra som det gick. Även om jag trodde att jag hade helt okej förkunskaper så har jag inte pluggat fakta på detta sättet sen gymnasiet, och inte pluggat alls sen universitetet för 5 år sedan, och då läste jag en teknisk utbildning med mycket formler och räknande, det vill säga helt annorlunda än denna kursen. Men när man har ett stort intresse för något och verkligen brinner för det kan man uträtta stordåd.

När jag kom hem efter kursen i måndags bröt jag ihop och grät en skvätt, alla känslor bara kom över mig. Stolthelt, lättnad, trötthet, och framförallt glädje. Glädje över att ha hittat ett så stort intresse som berikar mitt liv och glädje över att ha fått sammanstråla med så fantastiska människor! Från dag 1 så har vi tjejer på kursen inte haft några hämningar för varandra. Kursens första dag började med att vi berättade våra livs historier för varandra och sen har vi fortsatt därifrån. Vi har pratat sjukdomar, depressioner, sorg och glädje och kroppsliga problem. Allt i en salig röra, utan filter, och framförallt utan att döma. Gruppen har präglats av en enorm acceptans, som jag nog inte mött på samma sätt någon annanstans. När det gäller LCHF så är vissa i kroppen superstrikta, pga sjukdomar eller beroende, och andra mer liberala för att det funkar för dem, och allt har varit lika okej. Inget ifrågasättande, inga pekpinnar. Bara en stor respekt och nyfikenhet inför varandras olikheter. Alla hade speciella skäl att gå kursen, och det blir väldigt speciellt att dela en livsresa med andra människor på det här sättet. Om ni läser tjejer: TACK för allt! Ni har varit en stor del av min resa och jag hade inte velat dela den med någon annan. Ni kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag längtar redan tills nästa gång vi ses, för det kommer vi göra.

Vad händer nu då? Ja jag har ju ett heltidsjobb som jag trivs bra med så där kommer jag stanna kvar. Jag kommer dock starta upp ett företag och framöver så kommer det gå att anlita mig som kostrådgivare. Jag har massor av planer och först på tur står väl personlig kostrådgivning, kostdagboksanalyser, kurser och föreläsningar. Men jag kommer öva på lite vänner och bekanta först så jag känner mig trygg i min roll. Jag hoppas kunna syssla med det lite på kvällar och helger, som ett sätt att berika min vardag eftersom jag tycker att det är så roligt! Jag brinner verkligen för kost och hälsa och att kunna hjälpa andra till sitt bästa mående är en dröm jag hoppas få förverkliga. Sen får framtiden utvisa var resan slutar...

onsdag 17 oktober 2012

Helgen i bilder

Nu har jag hållt er på sträckbänken länge nog, jag måste ju berätta hur det gick på tentan!! Det har varit långa kvällar på jobbet i veckan, det är därför jag inte hunnit förrän nu.

Men vi tar det från början. Kursen började redan i fredags. Det var kul att återse alla kursare igen, vi har ju blivit lite som en familj och gud vad jag kommer sakna dessa fantastiska tjejer! Är dock helt övertygad om att vi kommer ses igen. Fredag och lördag kväll spenderades i köket med goda LCHF-snacks, plugg-godis a la LCHF och en av tjejerna på kursen. På lördagen fick vi sällskap av några till, och körde klassiskt "läxförhör" på varandra. Att plugga tillsammans gav otroligt mycket och jag kände mig ganska trygg inför söndagens tenta.


Cambozola och ricottafyllda cocktailchilis

Ost x 3, oliver, korv och skinka

På söndagen skrev vi tenta och sen började firandet. Oavsett resultat var vi eniga om att det var värt att fira att vi tagit oss igenom hela kursen och att vi fått träffa varandra. Det var en härlig kväll med massor av prat och skratt, och inte att förglömma, vansinnigt god mat (och ett glas vin eller två)! Det där med att det inte finns något man kan äta eller unna sig när man äter LCHF hade vi svårt att hålla med om, när vi tittade ut över ett välfyllt bord med bara LCHF-godsaker: paj på mandelmjöl med kyckling och purjolök, blandad sallad med avokado, fetaost och massa annat gott, korv, bacon, ostar (hur många som helst!), grillad kyckling, pesto, kräftstjärtar, oliver, och så den "j-la goda såsen" (creme fraiche, majonnäs, vispad grädde och vitlök - len och krämig och alldeles underbart god!) som en av tjejerna råkade utbrista när hon åt den =)


Myyyys!





Väldigt god LCHF-tallrik!


Hur gick tentan då? Ja den förtjänar faktiskt ett eget inlägg, så det får ni veta imorgon! =) Gonatt på er!

söndag 14 oktober 2012

Idag smäller det...

Godmorgon! Jag har redan varit vaken en stund och legat och mornat mig, men nu är det dags att hoppa ur sängen för idag är det ju tentadags!!! Lite nervös är jag såklart men det får gå som det går och jag tänker inte panikplugga nu, jag kan det jag kan. Men ni får gärna hålla en tumme för mig ändå, tänk att jag imorgon kan kalla mig kostrådgivare om det går som det ska?!?

Ha en fin söndag och kram på er!

tisdag 9 oktober 2012

Grattis på födelsedagen!

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller denna lilla bloggen 1 år! Tänk att det redan gått ett helt år, jag har lite svårt att fatta det! 

Jag började blogga av 3 anledningar:
- Jag var helt ur form efter en stressig tid med flytt och renovering och stressigt jobb och annat smått och gott. Jag hade inte tränat på ett halvår och slarvat rejält med kosten. Jag har haft LCHF som en grund sen i december 2010, men under våren och sommaren 2011 varvades LCHF med mycket kolhydrater när hämtmat och mat på IKEA osv var det enda vi hann med att fixa. Det gjorde såklart min kropp väldigt förvirrad och jag kände inte igen mig själv, ingenting kändes bra. Jag tog tag i mitt liv genom att gå till en kostrådgivare och en PT, och jag ville blogga om min väg mot balans för att behålla motivationen.

- Jag hade länge känt att hälsa och kost och på senare tid LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det, eller ännu hellre naturlig kost!) var ett stort intresse och något jag ville ägna mer tid åt, kanske till och med på ett professionellt sätt. Jag tänkte att en blogg var ett bra sätt att ägna mer tid åt mitt intresse för att se om det fortfarande var lika kul om det upptog en större del av min vardag.

- Jag älskar att skriva! Som liten drömde jag om att bli författare och skrev massor av berättelser och dikter, men med åren svalnade intresset på något sätt, så det kändes kul att få ta upp det igen genom bloggandet.

Hur gick det med allt det här då? Well, jag gick ut lite för hårt med 5 pass/vecka vilket gjorde att jag blev sjuk gånggång. Min PT uppmärksammade detta och vi maximerade min träning till 3 pass/vecka. Det gjorde att jag lyckades uppnå en mycket bättre balans i livet och hade någon månad i vintras när jag mådde oförskämt bra. Jag var lugn och balanserad och fick fina träningsresultat och lade till ett fjärde träningspass i schemat. Men mycket vill ha mer och framåt våren försökte jag återigen träna 5 pass/vecka, vilket såklart inte fungerade då heller och min fina balans var rubbad och borta. Jag tappade all motivation för styrketräning och har sen dess bara tränat FitnessCamp, eftersom jag tycker att det är så roligt. Jag bytte konsultuppdrag i somras och påbörjade min kostrådgivarutbildning nu i höst vilket gjort att det återigen varit stressigt, stressigare än jag egentligen klarar av. Så balansen har jag tyvärr fortfarande inte återfunnit men tänkte använda mig av gamla lärdomar och min träning är återigen begränsad till max 3 pass/vecka. Jag har ingen undre gräns, för vissa veckor hinner jag inte träna. Årets sista säsong av FitnessCampet pågår i 3 veckor till, sen har jag bokat in ett styrketräningsryck med min PT. Jag kommer under 8 veckor köra en 2-split (2 styrketräningspass per vecka där kroppen delas in i t ex framsida/baksida eller överkropp/underkropp). Det eventuella tredje passet tänker jag mig ska bli Yoga, simning eller löpning. Något jag gör bara för att det är kul och skönt. När min kurs är klar (förhoppningsvis blir jag godkänd på söndag!) kommer jag ha mer luft i schemat och prio 1 är återhämtning och vila.

Ja det där lät kanske inte så positivt, efter ett helt års bloggande så har jag kommit... ingenstans? Jag står fortfarande på samma plats och letar efter min balans? Nä, så tycker jag verkligen inte att det är. Jag har detta året lärt mig massor om mig själv och bloggandet gör att jag är mer medveten om mitt mående. En massa positiva saker har hänt, och jag är trots allt i mycket bättre form nu än då, både fysiskt och psykiskt. Jag är starkare, tuffare och snabbare. Och klokare. Inte att förglömma så är jag snart KOSTRÅDGIVARE! Jag tycker det är grymt häftigt att jag ganska exakt ett år efter att jag startade bloggen kommer vara utbildad kostrådgivare. Jag tror mycket på det där med målbilder och att det undermedvetna styr en mer än man tror, och jag tror att bloggen hjälper mig att nå mina mål, även när jag inte aktivt tänker på dem. Tack vare bloggen har jag insett att jag verkligen och på riktigt vill jobba med att hjälpa människor till bättre hälsa. Jag vet inte exakt hur eller i vilken omfattning, men jag hoppas att det i framtiden kommer vara en del av min vardag, om så än en liten del.

Bloggvärlden har också fört mig samman med finaste Cilla. Cilla som av någon anledning började läsa min blogg och skrev söta kommentarer till mig. Vi kommenterade flitigt hos varandra i ett halvår och bestämde oss till sist för att träffas. På riktigt. Hon kom och hälsade på en helg i somras, en helg som på många sätt var perfekt. Vi hann med att träna, äta massor av god mat, festa, softa till en film i soffan, och såklart prataprataprata. Hur en person man aldrig träffat kan kännas som en så nära vän övergår mitt förstånd, men så är det. Vi planerar för en ny träff nån gång i vinter och i vår åker vi på mfs Hälsokonvent tillsammans. 

Sist men inte minst så har jag ju några trogna läsare som kommer med kloka ord och värmande kommentarer. Ni ska veta att det betyder massor! Varje gång jag fått en kommentar rycker jag till och läser med spänning. Det känns så himla häftigt att främmande människor tar sig tid att skriva några rader till lilla mig. Och så har vi ju er andra. Ni som läser men inte kommenterar. Ni som jag bara känner som siffror i min statistik. Ni är lika välkomna och det känns overkligt det med, att det faktiskt finns människor där ute som är intresserade av vad jag har för mig och vad jag har att säga.

Så kortfattat kan jag väl säga att den här bloggen är ett av de bättre beslut jag tagit, och jag har inga planer på att sluta! Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mig, så att jag får skriva ett sånt här inlägg igen om 1 år, för det var både roligt och nyttigt att sammanfatta året som gått ur hälsoperspektiv!

måndag 8 oktober 2012

Hell week

Hej!

Denna veckan är vad jag skulle vilja kalla en riktig hell week och jag vet i ärlighetens namn inte riktigt hur jag ska få ihop allt. På fredag åker jag till Ängelholm för sista helgen i kostrådgivarutbildningen och på söndag (!!!) är det dags att tenta! Plugget gick bra i helgen och det var riktigt kul att grotta ner sig, men jag hann inte så långt som jag hade velat och sen vill man ju repetera också såklart... Innan jag åker på fredag morgon måste jag ha handlat och packat, och på veckans agenda står FitnessCamp ikväll, bokklubbsträff imorgon och jobbmöte på torsdag kväll. Dessutom har jag apmycket att göra på jobbet därför att en viktig aktivitet startar på tisdag och varar sen i två veckor. Dvs tills på torsdag kväll måste ALLT vara förberett och jag måste ha tänkt på allt och hunnit få dokument godkända och så vidare, för att aktiviteten ska kunna dra igång enligt plan på tisdag morgon. Det mest troliga är att det blir långa dagar på jobbet hela veckan och att jag får ställa in alla andra kvällsaktiviteter och ägna mina tågresor åt plugg. Puh. Men det ska nog gå. Om inte annat kommer det vara väldigt skönt när den här veckan är över, och klarar jag inte tentan är det inte hela världen.

Wish me luck är ni snälla!

lördag 6 oktober 2012

Plugghelg!

Hej vänner!

Denna helgen är det plugg, plugg, plugg som gäller för mig, för nästa helg är det tentadags! Gaaah! Men jag har bestämt mig för att inte stressa inför den. Självklart vill jag ha så goda möjligheter som det går att klara den, men det är inte hela världen om jag missar. Jag gör detta enbart för min egen skull, det är kunskapen jag vill få in, att ha papper på det NU är inte det viktigaste, så om jag får tenta om är det ju isf bara bra, eftersom jag inte kunde det tillräckligt bra. Till skillnad från tidigare studier så finns det ingen CSN som bryr sig, och det är inte en kurs jag behöver ha papper på i mitt dagliga liv (än i alla fall). Det är inte lätt att tänka så här som nykter prestationsknarkare kan jag berätta, men det känns väldigt bra, och gör att plugget blir roligare!

Snart ska jag pausa med lite tjejmiddag, skönt att rensa huvudet en stund! Om ni saknar bilder, mat, recept osv så följ mig på Instagram (@toveshalsa)! Där uppdaterar jag oftast flera gånger per dag, lättare att hinna med än bloggen just nu!

Hoppas ni har en härlig helg, kram på er!

torsdag 4 oktober 2012

Nötter!

Laddar inför FitnessCamp med nötter x 5: mandel, para, cashew, hasselnöt och valnöt! Vilken är den bästa nöten? Alla, eller rättare sagt blandningen av dem! Ju mer du varierar maten du äter, ju mindre behöver du veta om kost och var olika näringsämnen kommer från. Vi är gjorda för att äta lite av många olika saker, inte mycket av få saker! 

tisdag 2 oktober 2012

Förundrad

Varje lunch förundras jag över folks matvanor. Jag är ingen matpolis och skulle aldrig kommentera vad någon annan äter, mer än av nyfikenhet över något som ser gott ut såklart. Men undra och tänka måste man få göra... För det första, de flesta äter väldigt mycket. Jätteberg av mat som borde vara mer än de behöver, för inte ser de ut som elitidrottare, men de kan ju ha dolda talanger, vad vet jag. För det andra förundras jag över mängden kolhydrater. Det är liksom pasta och bröd, eller ris och bröd. Och inte bara en brödskiva, utan gärna 2 eller 3. Och ibland tar de ytterligare en när de ätit färdigt. Jag undrar hur länge de håller sig mätta och pigga på den maten? Och jag undrar hur deras magar mår? Och varför de inte är intresserade av att äta annorlunda när de har kulmage?

Varför är det så accepterat att bli lite tjock med åren, och att hamna i "matkoma" efter varje måltid, och att ha något slags magproblem? Allt detta har blivit folksjukdomar som vi bara accepterar. När man någon gång diskuterar så slår folk ifrån sig hej vilt. Här kommer de vanligaste kommentarerna jag stött på, och vad jag skulle vilja svara när jag får höra dem:

- Jag kan inte leva utan pasta/bröd! 
Tycker du att det är sunt att känna så? Jag har många saker det skulle vara väldigt tråkigt att vara utan, men inget jag inte skulle kunna leva utan. För de flesta människor handlar det inte heller om att behöva eliminera något från kosten för alltid, utan en stor hälsovinst skulle vara att skippa vardagsmackan till frukost och låta den bli en lördagslyxmacka istället. Om man känner att man inte kan leva utan något så starkt, tycker jag att man ska ta sig en funderare, för det verkar ju vara något slags beroende som spökar, och saker man är beroende av ska man kanske äta lite mer sällan. Vi uppmuntrar ju inte någon som varje fest dricker lite för mycket att dricka varje dag, eftersom den tydligen tycker så mycket om det.

- Det är så svårt hemma för barnen måste ju ha kolhydrater!
Barn tål mer kolhydrater än vuxna eftersom de växer och förhoppningsvis rör sig mer, genom spring och lek, men barn behöver inte macka eller pasta, och skulle säkert också må bra av att få riktig och mättande mat istället. Sen verkar det svårare att ändra på barns matvanor, men svårare betyder inte omöjligt, och jag tror att mycket beror på hur det presenteras. Jag vet en liten tjej som älskar broccoli till exempel, och jag vet många föräldrar som kämpar och lyckas hitta bra alternativ till sina små som de tycker om.

- Jag behöver kolhydrater för annars fungerar inte träningen!
Om detta kommer från någon som tränar väldigt mycket och intensivt köper jag det, jag har själv känt förbättrad prestation på de högintensiva FitnessCamp jag går på om jag till lunchen på träningsdagen äter 1-2 potatisar eller ½-1 dl råris. Men de flesta som yttrar dessa bevingade ord är helt vanliga motionärer vars kroppar helt enkelt inte anpassat sig till fettdrift än. Det tar olika lång tid, men om man ger det en chans kommer man uppleva bättre uthållighet när kroppen väl vant sig. Tränar man mycket och intensivt kan man behöva mer kolhydrater för att prestera på topp, men pasta och bröd bygger inte en kropp som presterar optimalt. Då kan man hellre vara lite mer frikostig med bär, nötter och mejeriprodukter, lyxa till det med en frukt ibland, och på träningsdagar om det behövs komplettera med liten mängd potatis eller råris. Bovete är också ett bra alternativ för att höja kolhydrathalten i t ex LCHF-bröd, pannkakor eller müsli. 

- Jag behöver komma igång och träna mer för att gå ner i vikt!
Jag har fastnat för uttrycken "Kosten ger kilon medan träning ger gram" och "Abs are made in the kitchen", dvs det allra viktigaste för viktnedgång är kostomläggning. Du får träna väldigt mycket om du ska fortsätta äta på samma sätt men gå ner i vikt. Av någon anledning verkar människor generellt ändå lättare acceptera tanken på 4 träningspass/v (vilket de inte orkar hålla särskilt länge) än tanken på att ta bort en macka eller pastatallrik. Varför? Brödberoende, någon??

- Jag har provat LCHF men det funkar inte för mig!
Här finns det ungefär en miljon frågor jag skulle vilja ställa. Men jag biter mig allt som oftast i tungan och nickar. Jag undrar hur länge de provat? Omställningsbesvär är vanliga, och fortsätter man äta som tidigare på helger (som många gör, man är van att "banta" i veckorna, och att unna sig på helgen), så är risken att övergångsbesvären inte går över. Kroppen hinner inte vänja sig och troligtvis mår man på detta sätt sämre än tidigare för att kroppen blir så förvirrad. Jag undrar också vad och hur mycket de åt? Många tar nog bort kolhydrater utan att lägga till tillräckligt med fett för att de är så fettskrämda. Då kommer man självklart vara hungrig och svag eftersom man inte får i sig tillräckligt med energi. Jag undrar också hur de varierade sin mat? Många tycker att LCHF är flottigt och enformigt, och så kommer det fram att de typ levt på ägg och bacon och kött och bearnaisesås, vilket är låååångt irån vad LCHF innebär.

Jag vet inte riktigt var jag ville komma med detta, men det är lite sånt här jag tänker på och inte får utlopp för någon annanstans. Diskussionerna passar sig inte alltid på jobbet och jag vill inte vara den där störiga som har så mycket synpunkter på vad folk äter. Alla får äta precis som de vill så länge de mår bra, men när de inte mår bra så förstår jag inte varför de inte är beredda att göra ens små ändringar för att se om det kan få dem att må bättre??

måndag 1 oktober 2012

Helg hemma!

Åh det var helt ljuvligt att ha en hel helg hemma! Fastän helgen innehöll kalas med tillhörande städning och matlagning och diskning, så var det helt fantastiskt att vara hemma. Och ha sovmorgon!! För första gången på 1,5 månad! Det är helt klart bra med sånt här ibland, för man lär sig uppskatta saker man bara tar för givet annars. Jag älskar verkligen Kostrådgivarkursen, det är vansinnigt roligt och Ängelholm har blivit ett litet andningshål för mig där jag bara "är" och gör vad som faller mig in och umgås med härliga likasinnade. Men, tempot blir högt när man kombinerar det med heltidsjobb och det där man annars kan ta igen på helgen (sömn, tvätt, städning osv) har bara blivit liggandes.

Helgen inleddes med AW med en väninna. Visste ni att två tjejer som pratar med varandra utsöndrar oxytocin ("må bra"-hormon), men att det inte sker när två killar pratar med varandra? Jämställdhet i all ära men vi är olika i vår biologi och tjejer behöver biokemiskt den där samvaron och pratet för att må bra. Pratade gjorde vi hur som helst och bra mådde vi också! Sen var det hem och förbereda mat till kalaset med sambon. Det var himla mysigt att laga mat tillsammans och lyssna på musik, och inte behöva känna stress utan tvärtom att desto mer vi hann desto lugnare skulle det bli för oss på lördagen.

I lördags var det så dags för kalas för sambon som fyllde år för någon vecka sen. Vi inledde dagen lugnt med sovmorgon och god frukost (Valnötsbullar från Blending Bliss som vi skulle bjuda på till middagen, ville provsmaka först!), men sen var det full fart i köket och med städning. Till min stora glädje ville sambon bjuda på helt LCHF-vänlig meny. Vi äter ju alltid LCHF hemma, men på kalas brukar det bli annorlunda för att "passa" alla, men för mig känns det mer och mer konstigt att bjuda på sånt som vi inte äter annars, och jag antar att det börjar kännas likadant för honom. Till förrätt blev det en pannacotta med gräslök och löjrom, till varmrätt fiskgryta med saffran, hemlagad aioli och valnötsbullar, och till efterrätt en chokladtårta med grädde och bär. Som snacks bjöd vi på olika rostade nötter och korv. Jag tyckte själv att det blev väldigt gott och var en fräsch meny, rätt långt ifrån fördomen om det där flottiga LCHF med bara kött och fett... Alla verkade nöjda dessutom, och verkade själva lite förvånade över insikten att det hade räckt med en halv bulle och var svårt att få ner en hel. Inte så förvånande för mig, när man äter riktig mat som främjar mättnad och inte lurar kroppens hungersystem så blir man mätt och nöjd på mindre mat än man är van vid! Efter kalaset sjönk vi ner i soffan i myskläderna, och jag njöt enormt av att veta att ännu en sovmorgon väntade!

Igår provade vi för första gången LCHF-våfflor till frukost. De blev riktigt goda, men inte fullt så krispiga som vanliga våfflor. Till hade vi vispad grädde med vaniljpulver och egenlagad drottningsylt, gjord på frysta hallon/blåbär, honung, vaniljpulver och lite fiberhusk för att få mer sylt-konsistens. Gud så gott!! Jag går mer och mer ifrån det där med sötningsmedel och försöker att istället använda honung där det går, eftersom det är ett naturligt sötningsmedel som vi troligen "alltid" använt oss av, när vi hittat det i naturen. Sötningsmedel som sukrin, stevia osv är bra att använda i bakning, men de är ju kemiskt framställda och med LCHF vill vi ju undvika processad mat, men sötningsmedel går bra?? Jag får inte riktigt ihop logiken. Sötningsmedel lurar också kroppen genom att de smakar sött men inte innehåller kolhydrater. Det kan ställa till det för vissa, och man kan faktiskt få höjt blodsocker och/eller insulin även av sötningsmedel. Jag kommer fortfarande använda Sukrin osv ibland när jag bakar, men försöker att i första hand välja honung. Sött ska vi inte äta så ofta så den lilla extra mängden kh ställer inte till det för mig, men vi är alla olika och fria att göra våra egna val.

Söndagen bjöd också på fika (kaffe med vispgrädde och så nallade jag lite brie från sambons macka) med goda vänner i friska luften, och sen hann jag med några timmars plugg. Det är tenta nästa söndag, så det är mindre än två veckor kvar nu - hjälp! Jag kom igång bra med instuderingsfrågorna och ska försöka ta mig an en fråga eller två per kväll nu.

Hoppas ni alla haft en fin helg och fått en bra start på den nya veckan!