Jag bytte ju konsultuppdrag för någon vecka sedan och var lite ledsen över det eftersom jag lämnade så väldigt fina kollegor i mitt förra projekt. Hur går det nu på det nya uppdraget då? Jo tackar som frågar, det går rätt så bra! Det har gått ca två veckor och jag börjar så smått komma in i vad jag ska göra, både det processmässiga och det tekniska. Jag har mycket kvar att lära såklart, men det känns ändå okej och som ett uppdrag jag har bra förutsättningar att göra bra ifrån mig på. Kollegorna är trevliga och jag försöker lära mig alla nya namn, vilket väl går sådär, men jag har koll på de jag behöver i mitt arbete åtminstone.
Ska jag vara helt ärlig tror jag faktiskt att detta var ett bra byte för mig. Trots världsbästa kollegor så var mitt förra projekt riktigt jobbigt från dag 1, med mycket press från många olika håll, hög arbetsbelastning och hög stressnivå. Trots allt det jobbiga så var det ändå kul, det var en utmaning och häftigt att jobba tillsammans och lösa problem. Men av det jag hör från gamla kollegorna så är det inte på väg att ändras åt rätt håll utan snarare tvärtom så jag tror att jag får det bättre och lugnare här.
Pendlingen kvarstår vilket såklart känns lite jobbigt även om jag får betalt för den. Arbetet här är dock annorlunda mot det jag gjorde tidigare på det sättet att man jobbar mycket mer individuellt här och egentligen bara ansvarar för sig själv. Det gör att jag börjat fundera över möjligheten att ibland när det passar istället jobba från mitt konsultföretags kontor. Det tar mig ca 10 minuter att cykla dit, så om jag kan jobba därifrån 1 eller 2 dagar i veckan i de perioder det passar så skulle det göra stor skillnad i mitt liv. Men nu får jag först jobba på och bygga förtroende, innan jag tar upp frågan.
Summa summarum så känns det alltså bra, och jag har gått ifrån att se detta som något väldigt tillfälligt till att det kanske kan vara ett tag. Jag gillar långsiktiga planer bättre än kortsiktiga, så kanske kan jag här, trots pendling, hitta tillbaka till lite balans och stabilitet i livet. Hoppas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar