Ikväll tränade jag mitt andra pass med PT och det var hårt kan jag lova. Han får mig att kämpa och ta i som jag aldrig någonsin gjort förr, det gör ont och det känns omöjligt men på något märkligt sätt så går det ändå. Vid ett tillfälle idag när jag trodde att jag inte orkade mer fastän jag hade 4 repetitioner kvar så gav jag upp. Reaktionen lät inte vänta på sig:
- Vad är det för trams? Nu får du ju skärpa dig, inget mer sånt!!
Och jag hade inget annat val än att bita ihop och köra de sista 4 repetitionerna, annars hade jag fått sitta kvar i samma maskin resten av timmen och vägra, för han hade inte gett upp och inte låtit mig gå utan att göra klart. Och det är GÖTT att bli tvingad att ta i tills kroppen skakar och benen knappt bär mig, det är en underbar känsla att trots allt klara det!
Jag är rejält mör i kroppen och morgondagen lär bjuda på en träningsvärk som inte är av denna värld. Jag sträckte ut lite ömma muskler innan jag hoppade in i duschen och passade på att tacka mig själv och min kropp för det arbete den nyss utfört. Jag klappade mina trötta ben och mina darrande armar och sa till dem:
- Tack för en härlig kväll, och tack för ett otroligt bra jobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar