Det där med fika

Det där med fika är ett hett ämne såhär i sommartider och Anna Hallén har skrivit ett klokt inlägg om det här. Idag har jag nekat fika två gånger. Tilläggas bör kanske att jag tackade ja till fika igår, det var en ljuvlig hembakad kladdig chokladmuffin med glasyr och daim som jag bara inte kunde motstå, och den var fantastiskt god så det är ett val jag inte ångrar. Men det är just det. Vad man äter och när man äter det är ett val man gör, ett val man gör helt själv som ingen ska lägga sig i. Men socker och fika är så socialt accepterat här i Sverige att man anses osund om man inte "unnar" sig det. Eller så tycker folk att det är jobbigt när någon avstår för då känner de sig sämre i jämförelse. Förmodligen är det en blandning av dessa två som gör att det blir sånt himla tjat när man väljer att inte ta en kaka. Troligtvis är det mer okej om man är överviktig, men är man normalviktig som jag får man kommentarer som att man "måste" unna sig, "du springer bort det ikväll" och liknande och det är så vansinnigt tröttsamt. Det kan ju finnas andra anledningar än vikten till att man väljer bort socker och vetemjöl. Till exempel att det får ens mage att svullna upp som om man man vore gravid i åtminstone 6e månaden (utan överdrift), vilket inte är så skönt och att den sen gör ont halva dagen efteråt. Eller att det gör en pigg i ungefär 5 minuter men att man sen får sånt blodsockerfall att man skulle kunna sitta och somna vilket inte är så kul om man befinner sig på jobbet. Eller att det triggar ett sötsug som man sen får kämpa mot i flera dagar innan det gått över. Eller att man är ganska fast övertygad om att kolhydrater i stor mängd är orsaken till många av dagens välfärdssjukdomar och att man vill göra bra val för sin hälsas skull. Eller att man helt enkelt inte är sugen. Oavsett vad som är anledningen så känns det helt sjukt att andra försöker tvinga i en socker.

Första fallet idag var på lunchen. Dagens lunch var "fisksoppa och dessert". Bara det tycker jag är galet. Det är väl en sak om det finns sötsaker att köpa i lunchrestaurangen, men det ska väl rimligtvis inte ingå i dagens lunch? Sen var det dags för teammöte och chefen hade köpt fika till oss. Jag sa att jag inte skulle ha, och fick till svar "klart du ska ha, det är standard" och räcktes en tallrik som jag då skickade vidare. De flesta sa ingenting om det, men en kollega tyckte tydligen det var trevligt att resten av mötet fortsätta tjata om den överblivna kakan, att den var min och att jag skulle ta hem den. Jag överdriver inte om jag säger att han återkom till det 5 gånger under mötets gång. Samma kollega har för övrigt sagt att man blir trög av LCHF för att hjärnan behöver kolhydrater och att man blir åderförkalkad av det. Jag tänker inte ge mig in på mina motargument nu och jag tror ni känner till dem själva, men hans enda svar var "Var har du läst det då?". Suck.

Jag kanske låter som en dryg jävel nu men ni ska veta att jag aldrig påpekar vad någon annan äter, däremot verkar det vara okej att tycka både det ena och det andra om vad jag äter och inte äter. Jag låter dessutom det mesta passera och undviker de flesta diskussioner, men vissa saker är bara för dumma för att jag ska kunna låta bli att kommentera dem. Jag antar att en del som läser här råkat ut för liknande saker, dela gärna med er av era bästa tips på hur man kan bemöta sånt här! Och avslutningsvis vill jag säga: Stå på er och fortsätt gör de val ni mår bäst av!