Missuppfatta inte det här - jag älskar att diskutera kost och hälsa, och jag har inga problem med att bli emotsagd, men om man tar upp en diskussion får man väl lyssna på motparten? Och hur kan man ha så starka åsikter om ett ämne när man så uppenbart inte vet nånting om det?
måndag 2 april 2012
Tillbaka i verkligheten
Så var arbetsdagen slut och jag sitter på tåget och drömmer mig tillbaka till konventet. Förutom all rolig träning så var det bästa med konventet att bara omges av "likasinnade". Alla var inne på lågkolhydratkost i olika varianter av olika anledningar, och det var så skönt att bara ha givande diskussioner om kost och slippa försvara mig hela tiden. Det räckte med en dag på jobbet för att diskussionen skulle komma upp. Egentligen borde jag väl hålla tyst och bara strunta i det, men det är aldrig jag som tar upp diskussionen, och jag dömer ingen för vad de äter. Alla får göra sina val och äta det de mår bra av, men det är svårt att nicka och hålla med när jag får höra sånt som jag anser vara helt fel. Det tråkigaste av allt är att det alltid är andra som tar upp diskussionen, men sen är de ändå inte intresserade av att lyssna. De har redan bestämt sig för hur det är, och bestämt sig för vad lågkolhydratkost innebär, utan att veta nånting om ämnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vissa människor ska bara släpa omkring på sina åsikter, bara för att. En del är inte intresserade av att lyssna. På mitt jobb blir jag ofta erbjuden kakor, godis och dylikt men innan jag har hunnit tacka nej får jag ofta höra
SvaraRadera"nä, fast du ska väl ändå inte ha?" eller "visst nä, du äter ju inte sånt".
Ibland får jag frågor hur jag äter och tränar men så fort jag börjar berätta slutar en del att lyssna. Men fråga inte då. Sucka och rynka på näsan om du vill, men bry dig inte. Jag slänger mig ju inte över folks matlådor och börja föra liv för att de har massa pasta på tallriken. Jag säger ingenting till de som dagligen fikar i arbetsrummet och sedan gnäller över att de har ont i magen eller att de är tjocka.
Jag tror att man bara får "gilla läget" och acceptera att människor ofta reagerar som de gör för att det är något som är annorlunda. Något som innebär att kliva ur deras trygghetszon med flera mil. Egentligen kanske de önskar att de hade ork och motivation att bry sig lite mer, men istället blir det lättare att irritera sig på andra.
Du mår ju bra av dina val. Det är huvudsaken Tove :)