Jämför bara med dig själv!

Som numera nykter prestationsknarkare vet jag kanske inte allt, men väldigt mycket, om det där med att jämföra sig med andra. Man vill liksom vara minst lika bra som alla andra - på allt - för att överhuvudtaget duga. Det är en ekvation som aldrig kommer gå ihop, därför är man heller aldrig helt nöjd med sig själv hur hårt man än kämpar. Och om man inte älskar sig själv för den man är och det man kan och det man uppnår så blir man heller aldrig riktigt lycklig. Så logiskt. Men ändå så svårt. Det mest intressanta är biten där man plockar ihop allt som alla runt omkring en är bra på och tycker att man ska kunna leva upp till det. Samtidigt. En tränar mycket, en har ett snyggt inrett hem, någon annan är duktig på att laga mat och en fjärde lyckas bra på jobbet och gör karriär. Jamen självklart ska då man själv bjuda hem vänner på fantastiska middagar i sitt välordnade hem samtidigt som man gör raketkarriär och tränar sådär 4-5 gånger per vecka. Självklart. Det är väl det minsta man kan begära av sig själv?

Sanningen är att det inte går. Nej, inte för någon. Inte ens för den där "perfekta" människan som vi nog alla har någonstans i närheten. Det är alltid något som tar stryk. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika. Vi har olika förutsättningar att uppnå olika saker och olika mål med våra liv. Alla älskar inte att träna, alla älskar inte att laga mat. Till exempel. Men. Vi är alla fantastiska på vårt eget sätt. Inget sätt är bättre eller sämre än någon annans. Bara annorlunda.

Fokus skiftar också i olika perioder, och den viktiga läxan är att byta ut och inte bara lägga till saker i livets ekvation. Just nu tränar jag mycket, därför hinner jag inte laga så mycket mat som jag hade önskat, men jag gör det bästa av det. Försöker förbereda på helgen, väljer bra snabbmatsvarianter när det behövs (kebabsallad ;) ), lagar mycket mat när vi väl lagar mat och så vidare. Jag hinner heller inte träffa vänner så mycket som jag hade velat, ibland undrar de nog om jag lever =) Men träningen är mitt fokus och mitt val just nu. För att orka och hinna måste jag offra andra saker och jag väljer att göra det.

Alla jobbar utifrån sina förutsättningar, sin ork och sin vilja. Jag märker att folk på jobbet ibland förklarar sig inför mig eftersom de vet att jag tränar mycket men jag skulle aldrig "döma" någon som tränar mindre eller inte alls. Vi lever så olika liv. Självklart har man mindre tid över om man har barn och bor i hus än om man som jag bor i lägenhet med en sambo. Summa summarum. Jämför bara med dig själv. Sikta bara mot de mål du vill själv vill uppnå, för din skull. Lita på din magkänsla och våga säga nej när du ställs inför något du inte vill eller inte orkar, men "borde". Och glöm inte bort att stänga av alla "måsten" och istället bara göra saker som får dig att må bra. Livet handlar inte om prestationer, det handlar om välmående, och vi har alla våra egna sätt att uppnå det.