Hur går det för mina kollegor?

Jag berättade ju för ett tag sedan om mina kollegor som provar LCHF. En kollega började redan i höstas och gick ner 20 kilo. Just nu verkar han ha någon slags motivationsdipp och vågen har börjat smyga uppåt igen. Jag tror det är den klassiska fällan, när man börjar bli nöjd med sig själv så slappnar man av, har inte samma motivation och tror att man är "odödlig", men när man halkar tillbaka i gamla vanor så kommer gamla kilon smygande. Men jag håller på att peppa honom till att ta tag i det igen och tror att han fixar det, vid det här laget vet han ju precis vad som funkar och vad som inte gör det! 

Min andra manliga kollega satte igång efter att ha sett programmet "Älskling du har blivit en tjockis" och det går bra för honom! Han har gått ner 5 kg hittills och vill tappa lika många till. Han är inte överviktig men har väl samlat på sig några trivselkilon med åren =) Så viktminskningen går bra, men han verkar ha svårare att få till LCHF som livsstil och ser det bara som ett sätt att gå ner i vikt. Han har svårt att hitta alternativ till familjens mat och saknar fortfarande mycket av det han brukar äta. Jag tipsar och peppar och skriver ut recept för allt vad jag är värd, så jag hoppas att han hittar lite nya favoriter snart!

Min tredje kollega bestämde sig efter många och långa intressanta diskussioner kring lunchbordet för att ge LCHF en chans. Det är nu 3 veckor sedan och här är hennes historia om hur det har varit hittills:

"Min första dag i projektet lärde Tove mig inte bara alla tekniska förkortningar utan även "LCHF". Detta var början på min LCHF-resa. Jag tyckte det lät jättespännande att dieten grundar sig på kosten som vi ätit sedan grottfolkets tider. Jag märkte även hur oförskämt pigg Tove är och balanserad under dagen utan hungertoppar som jag har. Hennes brinnande intresse för LCHF smittar av sig och inspirerar. Jag var skeptisk men nyfiken och tänkte till slut att "nä nu måste jag prova själv!".

Mitt mål är att under 5 veckor bli av med 4 trivselkilon och att få bukt på stressmagen. För att få tid att läsa recept och handla så satte jag igång på en fredag. Det var inga problem att hitta god mat, i princip allt jag gillar är ju tillåtet! Mums med kött, gräddigt och grönsaker! På Ica var jag vid hyllor som jag aldrig besökt och köpte fröer och mjöler jag aldrig provat tidigare.

Under helgen märkte jag att kroppen hade någon konstig abstinens. På måndagen hade Tove svaret - socker. Ja, jag är ju en riktig gottegris så det är klart att kroppen hungrade efter det. Min andra insikt var mitt ätbeteende - småätande och det sociala ätandet. Det blir en del fika på dagen och snacks på kvällen. Första veckan gick galant ändå och jag kände riktigt hur magen blev plattare, hungertoppar och trötthet efter lunch försvann. Andra veckan hade jag en motivations-dipp men efter pepp och coaching från Tove så rullade det på igen och in i tredje veckan.

Sakta men säkert hade jag minskat 2 kg fram till vägningen v 3. Då hade jag gått upp 0,5 kg. "Det kanske är dina små mellisar du äter under dagen", sa Tove försiktigt. Jo, jag har två små söta burkar med kokos-flarn och mandel. Jag åt dem mest för att det var lite gott och de var nära till hands och inte för att jag var särskilt hungrig. Bort med mellis-askarna - och mycket riktigt så hade jag v 4 gått ner det där halva kilot igen. Nu äter jag endast 3 mål om dagen.

Det är bara en vecka kvar nu och jag kommer kanske inte nå vikt-målet, men det är nära och jag mår så himla bra ändå! Jag har hittat så mycket god mat som ersätter pasta, potatis och ris så jag har inga problem att fortsätta med LCHF ett tag till. Kanske unnar jag mig en frasig fralla till morgonkaffet en mysig lördagsmorgon eller en liten kaka på kalas. Men jag har ett helt annat förhållningssätt till mat nu och magen är i balans. En annan viktig ingrediens för hälsa och välmående är motion, så jag ska komma igång med raska promenader nu när våren äntligen är här!

Jag hade aldrig klarat detta utan all coaching, intressant information, recept-tips och pepp från Tove. Jag var som sagt skeptisk till LCHF och därför kanske något "jobbig" eller med "större utmaning" att coacha, men det klarade Tove fantastiskt bra! Tack så hemskt mycket! ♥"

Fastän jag träffat min kollega varje dag under den här tiden så var det väldigt roligt att få läsa hennes samlade tankar. Jag kan garantera att hon varken varit jobbig eller utmanande att coacha, det har bara varit roligt! När människor på riktigt är intresserade och vill diskutera och ställer frågor och sen lyssnar på svaren så tycker jag det är vansinnigt kul att diskutera kost och hälsa! Det är när de inte vet vad de pratar om och inte lyssnar som det är tråkigt och jag försöker undvika diskussioner i de lägena. Men att få vara en del av att hjälpa andra hitta sätt för att uppnå en bättre hälsa är fantastiskt kul vilket bådar gott inför hösten! Min kollega har gjort en stor resa på bara några få veckor: hon är av med sitt sötsug, har en lugnare mage och jämnare energinivå. Att hitta sin optimala kost tar längre tid än 3 veckor, och jag hoppas få fortsätta vara med på hennes resa!