Med en vän som precis förlorat sin pappa och en som väntar besked på om hennes bröstcancer återkommit har jag fått perspektiv på livet. Jag tänker därför inte noja över uteblivna blogginlägg och läsare som kommer överge mig, utan fortsätta ta hand om mig själv och hitta tillbaka till balansen i mitt liv, och njuta av alla fina människor jag har omkring mig. Jag vet att det är superklyschigt, men det är sant. Vissa saker borde inte få hända, men åtminstone så för de något positivt med sig i form av vänner som står enade och massor av kärlek som inte glöms bort att visas. Jag fäller en tår för allt det sorgliga, och för allt det vackra mitt i allt. Ta hand om er och de ni älskar. I´ll be back. ♥
När jag för ett tag sedan var extra ledsen för min pappas sjukdom, orolig för mamma och hennes besök på onkologen osv, så läste jag något en vän hade skrivit på facebook, som kanske inte tröstade, men på något vis ändå:
SvaraRadera"Till er mina vänner därute som bär en sorg på era axlar - Sorgen är som en frukt. Gud låter den inte växa på grenar som är för svaga att bära den."
Tyckte det var så fint och värt att sprida.
Kram!
Det verkar som att det händer mycket i ditt liv Tove och det sista du ska tänka på är dina läsare. Vi väntar här troget och finns kvar när du är redo igen. Jag tycker att det är bra att du strävar efter balans och umgås med de du älskar. Ibland slår livet till med full kraft och det finns ingen anledning till att kämpa emot. Man kommer igen. Jag kommer givetvis att sakna dina inlägg men glädjer mig när de återkommer.
SvaraRaderaStor kram till dig min vän! <3