Man måste inte

Idag är det torsdag och därmed FitnessCamp på schemat. Det faktum att det regnat hela dagen gjorde mig inte superpepp men jag var helt inställd på att köra ändå. Har man anmält sig till ett FitnessCamp är lite regn inte en anledning att stanna hemma. På vägen hem kände jag mig dock så vansinnigt trött, en trötthet som konstant ökat hela veckan, och jag kände bara att jag verkligen inte ville ge mig iväg. Jag ville bara hem, på med mjukisar, laga mat och softa en kväll. Det händer inte så ofta. Det är mycket hem-träna-laga mat-äta-förbereda morgondagen-sova-ochsåpådetigenendagtill i mitt liv, och det har gjort att jag generellt är ganska opepp för tillfället. Omotiverad. Trött. Mitt turbulenta projekt på jobbet påverkar självklart min sinnesstämning också, men trots att jag känt såhär ett tag har jag forcerat det och bara kört på. Det måste till en förändring och jag måste hitta tillbaka till balansen, men tills jag är där lyssnar jag på mig själv och accepterar inställda träningspass utan att blinka. Fast det där sista var inte riktigt sant. Jag klarade att fatta ett logiskt beslut men hade inte känslan med mig. När sambon kom hem hade jag lite ångest och tyckte att jag borde träna, men den kloka man jag har turen att leva med påpekade att jag faktiskt tränar rätt mycket och sällan är hemma och att jag borde stanna hemma eftersom jag kände som jag gjorde. När träningen är ett stressmoment som får en att må dåligt förtar det ju den positiva effekten av att träna.

Detta låter kanske som ett försvarstal men det är inte meningen. För man måste faktiskt inte. Det är väldigt få saker som man faktiskt måste göra (jaja jobba, äta, sova osv men ni fattar). Man tänker ofta att man måste göra dittan och dattan men det är inte så. Man får lov att säga nej tack och man måste inte ha någon särskild anledning. Man måste inte vara sjuk för att skippa ett träningspass. Man får vara opepp och ha lust att sunka i soffan en kväll, det är helt okej och kan vara det man mår bäst av. Ibland behöver man klart dra sig iväg, men jag börjar bli ganska bra på att känna skillnaden. När jag är sur och tvär behöver jag träna, då är jag oftast gladare och piggare efteråt men stannar jag hemma surar jag bara. När jag känner som idag och är trött och myssugen brukar det inte bli något bra pass ändå och jag kommer hem och känner mig ännu mer slutkörd medan jag om jag stannar hemma njuter av lugnet och soffan. Så funkar jag - hur funkar du?

Beslut som kvällens var dock förr betydligt svårare för mig att fatta och jag pressade mig alltid för hårt. Jag var en Duktig Flicka, vilket jag skrivit om förr. Det har lett till flera utmattningsdepressioner och jag har den hårda vägen lärt mig att det inte kommer något positivt av det där "duktiga" utan bara tvärtom. Målen jag satte upp gick inte att nå och på vägen dit mådde jag skit, tills jag fick ge upp och då mådde jag ännu sämre. Den där duktiga flickan i mig är dock envis och jag får fortfarande kämpa för att hålla henne i schack. Just nu är hon litegrann på väg tillbaka känner jag och hon motas lättast bort med lugn och ro och tid att njuta av tillvaron. Där kan jag inte säga att jag är just nu, andan är allt som oftast i halsgropen vilket känns helt onödigt eftersom det är stress jag skapat själv. Men jag jobbar hårt på att hitta tillbaka till balansen i livet vilket är anledningen till den glesare uppdateringen här på bloggen. Något måste bort för att ekvationen ska gå ihop, jag måste bara komma fram till vad och hitta en bra balans igen. Tills dess får det helt enkelt bli lite inställda träningspass och kebabsalladsmiddagar i ett ostädat hem =)