fredag 2 november 2012

Om stress och om att försöka leva som man lär

Så var det fredag igen och längesen jag uppdaterade bloggen. Anledningen är att schemat den senaste tiden varit minst sagt hektiskt med många långa dagar på jobbet. Kroppen protesterar på alla möjliga sätt, jag är trött, frusen, spänd i nacken, känner mig orolig/nervös även när jag vilar och lite andra härliga symptom. Tyvärr har jag inte kunnat påverka min arbetssituation, det är en period med mycket att göra så det är bara att uthärda, och istället påverka det jag kan. Så alla andra "måsten" har strukits från schemat, däribland bloggen och träningen. Träningen är ett knepigt kapitel, för det är ju bra att träna när man är stressad, man blir av med stresshormoner osv. Men när träningen blir ett ytterligare stressmoment väljer jag att prioritera bort. 

Det har varit min vardag de senaste veckorna, långt ifrån hur jag vill leva, men jag försöker göra det bästa av det. Jag ligger på spikmattan varje kväll när jag ska sova (somnar på den och kastar bort när jag vaknar till, så tar det ingen extra tid), jag äter som vanligt bra och ren mat (LCHF), jag har varit hos en massageterapeut och ska börja gå på regelbunden akupunktur för att försöka rätta till obalanser i min kropp, och jag väljer att äta kosttillskott som är bra för binjurarna och sköldkörteln (t ex magnesium, B-vitaminer, selen (från paranötter) och kelp) som jag märker tagit mycket stryk av all stress.

Stress är en lurig jäkel, för stress är inte bara att ha mycket att göra, utan oro och en känsla av att man inte duger tolkas av kroppen som precis samma stress, och kroppen tror att vi är utsatta för fara. Alla försvarssystem slås på för att vi ska vara extra alerta och ha så bra möjligheter som möjligt för att ta oss ur det, matsmältningen stängs av för det är inte prioriterat i denna situationen, sömnen försämras, och massa annat. Stress i sig är inte farligt, vi är gjorda för att klara av det, men under en kort period. Fara -> aktivitet -> återhämtning, var förr det vanliga. Nu sitter vi stilla framför våra datorer och är stressade över deadlines, över att hinna till träning, hämta barnen, över att pengarna ska räcka, över om vi är tillräckligt bra föräldrar/vänner/partners, om vi gör bra ifrån oss på jobbet, om vi verkligen duger som vi är eller först när vi gått ner några kilon eller kan lyfta tillräckligt tunga vikter osv osv. Vi går omkring och är "rädda" en stor del av tiden, för saker som inte är farliga, och "faran" åtföljs oftast inte av varken aktivitet eller återhämtning. Det skapar oerhört mycket problem och sjukdomar! När vi är stressade har vi sämre näringsupptag, dvs även om man äter "perfekt" så går inte all näring ut i kroppen och man kan ändå få näringsbrister som leder till obalanser i kroppen. Matsmältningen stängs också av som jag skrev tidigare och vi får därför magproblem och går lätt upp i vikt. Sen går vi på strikt diet och misslyckas och skyller det på maten! Det är mycket som blivit snett i vårt moderna samhälle tycker jag, och det är inte konstigt att många mår dåligt, har problem med magen, sover dåligt, är överviktiga osv. Mycket tror jag kan förklaras med vår kosthållning, som är långt ifrån hur vi ätit de senaste tusentals åren, men kosten kan inte ensam lösa allt, vi måste ändra livsstil för att komma ända fram, och det är nog det svåraste att komma tillrätta med.

Vad kan man göra för att minska på stressen då? Well, det man kan göra för att sänka stresshormonerna i kroppen är att träna, och att ligga på spikmatta. Det löser ju dock inte problemet men kan göra att man mår bättre så att man orkar lösa orsaken till stressen, och kroppen mår självklart bättre av att bli av med stresshormonerna. Gällande kost så rekommenderar jag utan tvekan någon variant av lågkolhydratkost, eftersom stresshormoner utsöndras när vi har lågt blodsocker, vilket vi får när det sjunker efter att ha varit högt, vilket det blir av en kost rik på kolhydrater. Det är onödigt att stressa kroppen genom maten vi äter tycker jag. Sen måste man hitta anledningarna till att man upplever stress/oro och lösa det som går att lösas, ta bort det som inte måste göras från schemat. Kanske VILL man träna 4 gånger i veckan men det är bara realistiskt att träna 2 gånger, då är det lite dumt att fortsätta sikta på 4 pass, för det ger bara ångest. Men ibland går det bara inte att plocka bort mer saker, ibland sitter man fast i en situation som är stressig (som jag gjort med mitt jobb, ibland har man stressiga perioder) och då får man göra bästa möjliga av det. Vad som funkar och inte är oerhört individuellt. När jag är stressad behöver jag hemma-tid. Jag vill gå i myskläder, unna mig en lång dusch, ligga i soffan under en filt osv de stunder jag faktiskt har tid, och mår bara sämre av att stressa iväg till gymmet. Någon annan mår säkert bra av att prioritera sin träning och kanske tid med vänner för att tänka på annat och slappna av. Lär känna dig själv och ta hand om dig!

Ha nu en skön fredag och en underbar helg!
Kramar!

9 kommentarer:

  1. Hej Tove! Du skriver så fantastiskt bra. Jag bara suger i mig av dina kloka inlägg. Känner igen mig precis i det du beskriver ovan.

    Ha en fin helg! Jag ska ta hand om mina små och göra det jag har lust med :)

    KRAM

    SvaraRadera
  2. Ett sådant bra inlägg Tove. Du är så klok! Ha nu en riktigt skön helg och ta det lugnt :) Själv ska jag laga god mat, träna och bara göra ingenting. Ligga på spikmattan och filosofera lite. Jobbet, det tar jag tag i på söndag igen.

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Väldigt klokt skrivet!
    Hoppas det blir snart lite mindre att göra på jobbet och att du kan vila dig och sova ordentligt!
    Ha en fin fredag!
    Kram
    //Lana

    SvaraRadera
  4. Jag kan bara instämma med övriga kommentarer!
    Hoppas att det löser sig snart för dig med jobbtiderna.

    Jag är nyfiken på det där med sköldkörteln. Har du fått konstaterat att något är fel eller är det något som generellt följer av stress? Hur fungerar KELP?

    SvaraRadera
  5. Grymt bra inlägg Tove! Tror många känner igen sig och bör stanna upp och tänka på hur mycket stress vi ger oss själv. Har själv tvingat mig själv att ta bort alla "måsten" jag valde att ha i vardagen. Nu har jag max ett "måste" per dag och resten är "vill gärna" men inga fler måsten som stressar upp mig.

    Trevlig helg Tove!

    SvaraRadera
  6. Jag är likadan, när det behövs, när livet snurrar för fort, prioriterar jag "hemma-tiden" och då får träningen stå tillbaka. Vilket i och för sig har en dålig sida också, det blir svårare att hitta tillbaka till träningen. Men å andra sidan är det lättare att orka träna om man mår bra!

    SvaraRadera
  7. Tack för din fina blogg. Jag har haft några tuffa träningsmånader bakom mig, sjuka barn, själv varit sjuk, sovit för lite, lite mer träning på det, jobb, föräldramöten, utvecklingssamtal mm mm. För en och en halv vecka sedan tog det stopp. Hade konstant hjärtklappning och svårt att andas. Blev helt slut av minsta ansträngning. Total vila och egenvård blev min dom hos doktorn. Absolut ingen träning den närmsta tiden! Men kortare promenader gick bra. Vilade hela förra veckan. Och känner att jag sakta blir bättre. Inte lika mycket hjärtklappning längre. Det går åt rätt håll. :)Jobbar första dagen idag, men träningen får vänta. Den hinner jag med så småningom. Jobbigt att inte orka eller kunna träna, när man är van att träna 4 dagar i veckan, minst... Kram. Nu ska spikmattan fram där hemma. :)

    SvaraRadera
  8. Oj, vad jag känner igen mig! Inte roligt när det kör ihop sig sådär, men insikten om att det inte är en hållbar situation är också en slags tröst. De finns de som stressar sig igenom livet utan att ens kunna sätta fingret på varför – eller ens att.
    Tack för ett fint inlägg och hoppas att du får chansen att leva lite mer som du vill snart.

    SvaraRadera