Träningspremiär

Hej vänner!

Igår gjorde jag nypremiär på gymmet efter att inte ha tränat sen i oktober eller så... Det har liksom inte funnits varken tid eller ork till träning i schemat. Det är lätt att vara hård mot sig själv och tycka att man borde ha kunnat klämma in ett pass här och där, men sanningen är att jag precis orkat med det som vardagen kräver i form av jobb och hushållssysslorna man inte riktigt kommer ifrån. Men nu är energin långsamt på väg tillbaka, och för att få ytterligare energi vill jag komma igång med träning igen. 

För att få ny träningsmotivation har jag signat upp mig för 3 månader PT-Online med PT Helena (aka Bodycomf). Jag bad om ett upplägg med 3 pass/vecka eftersom jag i dagsläget inte kommer varken hinna eller orka träna mer. Min målsättning just nu är framförallt att komma igång med träning igen och hitta glädjen i det. Tidigare har jag gjort felet att nöta samma upplägg och träningsform alldeles för länge vilket gjort att jag blivit så trött på det att all träningsmotivation totaldött. Med Helena kör man ett upplägg i 4 veckor och sen får man ett nytt, vilket jag tror kommer passa mig alldeles utmärkt just nu. Skulle jag få ett pass jag inte gillar vet jag att jag bara behöver göra det 4 gånger =) Nu låter det kanske som att jag inte vill träna men det vill jag! Det är bara det att när jag slutade träna i höstas var jag så trött på det, och nu har jag kommit helt ur rutinerna och då är det tufft att komma igång igen. Så framförallt är målet att träna för att bli gladare och piggare, men utöver det har jag såklart lite fåfänga mål inför bröllopet i sommar. Jag vill gärna tappa nåt kilo fett och forma till rumpa och överkropp, de delar som klänningen framhäver helt enkelt!

Igår fick jag mitt träningsupplägg som består av ett helkroppspass styrka, ett konditionspass med intervaller, och ett cirkelpass med både styrka och kondition. Det känns som ett jättebra upplägg med 3 helt olika pass att välja mellan. Jag körde igenom helkroppspasset igår och jisses vad det tog. Fastän det blev lugnare eftersom jag testade mig fram med vilka vikter jag skulle ha skakade benen så mycket att jag knappt kunde ta mig nerför trappan på gymmet, och i bänkpress fick jag köra färre reps än planerat för i det som blev den sista repetitionen klarade jag inte att få upp stången utan fick lägga ner den i knäet. Smått pinsamt när man gymmar bland biffarna och bänkpressar med bara stången helt utan vikter. Men hey, alla är vi barn i början, eller hur?! 

Idag är träningsvärken brutal, framförallt i rumpa/baksida lår, men även framsida lår, axlar, mage och rygg har fått sig en rejäl omgång. Jag fasar lite inför imorgon, då träningsvärken brukar vara värst, eftersom jag redan idag stapplar fram som en gammal tant.Det är knäckande att jag är i så mycket sämre form än senast jag tränade. Visst, något annat kunde jag knappast förvänta mig efter ett så långt träningsuppehåll, men det är ändå tungt. Jag försöker dock vända den negativa känslan till att bli taggad istället, för det här måste jag ändra på! Kroppen blev nog rätt chockad av ett tungt träningspass från ingenstans och enligt PT Helena kommer det ta 2-3 veckor innan den är på banan och förstår vad jag håller på med. Jag längtar tills 4e gången jag ska köra gårdagens pass, för då jäklar ska det kännas annorlunda!

Älska FitnessCampet!

Jag vet inte för vilken gång i ordningen som jag idag kom hem efter jobbet, trött och sur och på allmänt dåligt humör. Jag kände inte för att göra nånting, framförallt inte gå på apjobbigt FitnessCamp. Att lägga mig i soffan och stanna där var ungefär det enda jag kunde tänka mig att göra. Men att inte gå är inget alternativ (såvida man inte är sjuk) när man är en liten grupp på 10-15 personer, framförallt inte när jag känner (och har släpat dit) flera av deltagarna, varav en är min sambo =) Det märks om man inte är där alltså. Så det var bara att byta om och pallra sig dit.

PT-Daniel och PT-Therese turas om att hålla i passen och alla pass har hittills varit olika, men påminner ibland om varandra. Daniel och Therese har lite olika upplägg på sina pass och de kompletterar därför varandra väldigt bra. Ska man hårddra det så fokuserar Daniel på kondition och Core medan Therese satsar mest på kondition och allmän styrka. Men bådas pass är väldigt allsidiga och funktionella. Det är mycket basic övningar i olika varianter och i högt tempo, det blir aldrig mer än ½-1 minuts vila mellan övningarna (oftast ingen!) och det brukar komma en pulshöjare så fort pulsen råkat gå ner något. För benen blir det mycket utfall och knäböj: på 1 ben, på 2 ben, långsamt, snabbt, framlänges och baklänges. Jägarvila i par med ryggarna mot varandra är en annan klassiker men ibland får vi göra den på andra hållet, som en slags dragkamp där man håller i varandras händer. Magen kan man lita på får sig en omgång genom planka, sidoplanka, fällknivar, rotationer, shouldertaps, crunches och annat jäkelskap. Konditionsövningarna då? En jobbig klassiker är djupa jumping jacks som varvas med djupa skidåkarhopp. Höga knän och höga knän med slag brukar också stå på schemat. Självklart blir det också en hel del löpning eftersom vi är utomhus, genom jogging, rusher, löpning i backar och i trappor av olika slag. Det senaste tillskottet är jämfotahopp upp och ner på bänkar och i trappor av varierande höjd. Det blir också mycket parövningar vilket är kul, till exempel att gå skottkärra, springa med varandra på ryggen eller i famnen, göra knäböj med kompis på ryggen och massa andra varianter. Det är helt enkelt en riktigt härlig (och jobbig) blandning av övningar och man vet aldrig vad som väntar!

Jag tycker dock inte att man ska skrämmas av upplägget, man behöver inte vara i toppform för att delta, meningen är ju att komma i bra form! Det fina är att man är en så liten grupp, det gör att alla får coachning och pressas till just sin gräns. De är båda duktiga på att komma ihåg och ha förståelse för om någon har skador och föreslår alternativa övningar. Det häftigaste av allt är att man kämpar tillsammans med sina förutsättningar, och ingen glider igenom ett Fitness Camp! Någon briljerar kanske på en övning men får kämpa järnet med nästa, för det är så varierad träning. Men jag kan ärligt säga att jag har rätt dålig koll på övriga deltagare, det finns inte direkt nån tid att spana in andra, man är ju fullt upptagen med att ha koll på sig själv!

Det jag skulle komma till och ville ha sagt, är att varje gång när jag innan ett camp varit sur och omotiverad, cyklar jag efteråt hem med ett stort leende på läpparna och en nöjd och skön känsla i kroppen - underbart och oslagbart lyckopiller! Träningsvärken får man på köpet, bättre kondition och starkare muskler likaså!

Helt okej utsikt på hemvägen!

Ajajaj...

Jag lyckades ta mig till jobbet idag men det var knappt. Jag stapplar fram och framförallt att sätta mig och resa mig upp gör vääääldigt ont, jag tackar alla utfall och knäböj helgen bjudit på för det... Jag som alltid försöker ta trappan när det finns och aldrig står stilla utan går i rulltrappan, gjorde i morse tvärtom och tog varenda hiss jag kunde hitta, även för att bara ta mig upp en våning.

För att hjälpa kroppen att återhämta sig har jag ställt in träningen både idag och imorgon, och jag tänker också se till att få i mig extra mycket mat och framförallt protein. Det blir därför en proteinshake till mellanmål både i förmiddag och eftermiddag, och min frukost-Kesella blandade jag ut med lite extra vispgrädde. Jag tänker att lite extra energi borde hjälpa min kropp att kunna och våga bygga upp alla trasiga muskler igen. Jag är grymt stolt över min kropp som på detta halvår jag tränat intensivt blivit så stark, uthållig och smidig! Känns väldigt häftigt att jag faktiskt lyckades ta mig igenom helgens alla 9 pass! Det var helt klart värt varenda sekund av träningsvärk och jag längtar redan efter nästa års konvent!

Aaaaaaj....

Alltså det var längesen jag hade såhär mycket träningsvärk... Rygg, armar, underarmar, allt bara värker. Och efter gårdagens benpass from hell så lär väl benen göra ont imorgon. Men jag klagar inte, det är en go smärta till skillnad från skoskavet från mina nya skor. Men nya skor ska man vara glad över så det verkar inte som att jag egentligen har något att gnälla över denna onsdagsförmiddag =)

Hoppas ni har en fin onsdag, snart är halva arbetsveckan avklarad!

Terapiträning

Kanske hade jag det lite för bra i helgen för gårdagen kändes väldigt lång och väldigt seg. När det var dags att träna var jag inte taggad som jag brukar vara utan på väldigt dåligt humör. Jag kom lite tidigt till mitt pass med PT-Daniel och som tur var hade han en stund över så jag fick sitta ner och prata av mig om min måndagsångest innan vi satte igång med träningen. Det är inte fel att ha tränare och psykolog i en och samma person, samma taxa dessutom trots dubbel funktion =)

Pratet och träningen gjorde verkligen susen, efteråt var jag glad och taggad igen trots att passet ärligt talat gick sådär. Vi körde rygg, axlar och biceps och rygg är den muskelgrupp jag har allra svårast att "få kontakt" med. Daniel frågar och frågar var det känns, men det är sällan jag kan glädja honom med ett ärligt och rätt svar. Ibland säger jag att det känns på rätt ställe för att han inte ska bli så frustrerad men han har lärt sig att genomskåda mig =) Jag fattar bara inte varför det är såhär, jag gör tydligen rätt för det syns på rätt ställen och idag har jag galen träningsvärk precis där det ska kännas. Ändå så känner jag det inte under tiden jag tränar. Jaja, så länge resultaten fortsätter komma så är det ingen fara för då gör ju träningen det den ska, men jag hoppas på ett genombrott snart när nu ryggen fått ett nästan helt eget träningspass.

Jag avslutade passet med 15 minuters skön intervallträning på löpbandet där jag maxade 13 km/h. Det känns galet att det som tidigare var mitt spurttempo (10 km/h) numera nästan är joggingtempo! Jag klarar inte att hålla det jättelänge, men ca 10 minuter mot tidigare 30 sekunder som avslutningsspurt tycker jag är en bra förbättring! =) Nu hoppas jag att intervallträningen ska pressa upp min maxhastighet och kondition ytterligare!

Flyttad och klar

Efter gårdagens träningspass som var det hårdaste och längsta hittills var det idag dags att hjälpa en kompis flytta, från tredje våningen utan hiss dessutom. Det kändes ordentligt att springa i trappor och bära lådor, eftersom jag redan har träningsvärk i vader, lår, rumpa, mage, rygg och armar, pretty much all over the place helt enkelt! Men det är klart man hjälper till och för att vara ärlig så tyckte jag bara det var gött! Det är najs att ha träningsvärk för det betyder att jag gjort ett bra jobb som gett resultat, och jag gillar att få extra träning utanför gymmet. Jag skippade dock mitt planerade cardio-pass även idag, dels för att kroppen är trött och dels för att vi blev bjudna på så himla god mat efteråt och då smakade det fint med ett glas rött =P Det blir cardio imorgon istället!

"Det sitter i huvudet"

De bevingade orden ovan gjorde mig vansinnig i början när jag tränade med PT-Daniel. Jag brukade svara:

- Nä, det är i benen/armarna/magen jag har ont!!

För det var ju så det kändes och viljan saknades aldrig. Men jag förstår mer och mer vad han menar, och jag blir ständigt bättre på att bortse från hur det känns och bara göra.

Idag var en sån dag då jag inte hade någon träningslust alls. Jag var trött och slumrade på tåget hem. Hade ont i huvudet till och från hela dagen och det vägrade ge med sig fastän jag hällde i mig vatten. Kände mig svag och trodde att jag höll på att bli sjuk, alla på jobbet är sjuka så det hade inte varit konstigt. Släpade mig till gymmet och var i förväg lite besviken över att det inte skulle bli ett bra pass och att jag inte skulle kunna göra Daniel stolt. Där nånstans stannade jag upp och stängde av hjärnan, för de tankarna skulle garanterat förstöra dagens pass om jag lät dem fortsätta.

Dagens första övning var benpress, vilket är den övning där jag klarar högst vikt och bara känslan att ställa in maskinen på 90 kg gör mig alltid på bra humör. Första setet gick (till min förvåning) jättebra, så även andra och tredje. I fjärde setet höjer vi alltid vikten, Daniel beordrade 110 kg, och jag tänkte:

-Hur ska detta gå?

Svaret blev att det gick alldeles utmärkt! Jag klarade mina 12 repetitioner helt på egen hand, hur sjukt är det?? Efter det fanns inga negativa tankar kvar hos mig och passet blev riktigt bra med bra teknik och kontroll. 

Som avslutning fick jag köra supersets av pushdown med stång och dips på bänk, dvs köra dem efter varandra utan vila mellan. Dips är inte min starka sida och jag skulle tillråga på allt göra 20 stycken. Efter ungefär 5 st i det första setet kände jag mig helt slut, men jag har lärt mig att det enda som händer om jag klagar och påstår att det inte går, är att det tar mycket längre tid innan jag är klar, för Daniel ska ha så många repetitioner som han bett om, så är det bara. Så det var bara att sluta ögonen, stänga av tankarna och bara göra tills jag var klar med mina 20. Och det gick ju!

Att dagens pass var hårt känns redan i kroppen som längtar efter sängen. Det kommer göra duktigt ont när jag vaknar imorgon, men mitt lilla sjuka huvud längtar efter det, alla pass ger mig inte så mycket träningsvärk längre så när det händer känns det så jäkla bra!!

Ont, det gör ont...

Igår var det dags för Core med PT-Daniel och jag fick återigen ett annorlunda pass än mitt vanliga Core-pass. Blandade övningar och man vet aldrig vad som väntar, jobbigt men kul! Efter mitt Coopertest (som han tydligen inte var så nöjd med) ville han fokusera på min kondition så det blev ett rejält svettigt pass med extra intervaller, löpning, rodd och höga knän, phu!

Dock så var det igår något som inte kändes som det brukar, eller rättare sagt som det kändes förra veckan. Förvisso tränade jag på förmiddagen istället för på kvällen som jag brukar, men det brukar inte hindra mig från att ge järnet. Jag kände redan på väg till gymmet att jag inte alls var lika laddad och pigg i kroppen som jag varit de senaste gångerna, och det kändes inte bättre när vi började träna heller. Kände mig seg, och då blev jag frustrerad och sur. Men på något sätt lyckades jag vända det, inte känslan i kroppen, men inställningen. De senaste gångerna har det gått exceptionellt bra och jag kan inte förvänta mig att alla pass ska kännas så. Att jag känner mig segare än vanligt betyder inte att det inte går att genomföra ett bra pass, så det var bara att bita ihop och köra på.

Vi började med benträning och jag fick köra utfall i Smith-maskin. Hade 2 x 7,5 kg på stången vilket var bra tydligen eftersom Daniel brukar ha 2 x 10 kg och han är nästan dubbelt så stor som mig. Blev lite stolt kan jag erkänna och det var kanske därför humöret vände sen =) Oberörd är jag dock inte efter en denna övning, har rejäl träningsvärk i rumpan idag, men det är extra gött med träningsvärk som sitter där man vill ha den! Det är ju bara 5 veckor tills den stackars rumpan ska visas upp i bikini på beachen i Thailand! =D

Vilodag!

Jag hade ännu ett träningspass med PT-Daniel inbokat ikväll, men han avbokade det i morse eftersom jag tränat två dagar i rad och har träning inbokad imorgon också. Jag är minst sagt mör i kroppen och har träningsvärk lite här och var, så en vilodag var väldigt välkommen. Framförallt är jag glad att ha en tränare som tar ansvar för både min träning och min vila och inte låter mig köra på för hårt, för jag var helt inställd på att träna ikväll trots att det hade inneburit 4 dagars träning i rad. 

Sambon är iväg och kollar på massa sport så jag har haft en skön kväll för mig själv: lagat mat till julmusik, ätit gott och myst i soffan med tända ljus. Nu börjar det närma sig läggdags så jag får ordentligt med sömn och kan köra hårt igen på morgondagens pass! 

Några av årets tomtar säger gonatt:

Hatkärlek!

Jag ser aldrig fram emot mina Core-pass. Jag har förvisso bara kört 3 stycken, och jag hoppas att jag i framtiden ska kunna längta efter dem på samma sätt som jag längtar efter mina styrkepass, men jag tvivlar på att det kommer bli så. Jag våndades hela dagen igår inför passet och det kändes bara värre och värre ju närmre jag kom.

Lite kortfattat så går ett Corepass till såhär:
- 3 magövningar: 30 sekunder av varje, ingen vila mellan. 5 burpees. Allt x3.
- 3 benövningar: 30 sekunder av varje (utom jägarvilan som vi kör i 1 minut), ingen vila mellan. 5 burpees. Allt x3.
- 3 magövningar: 30 sekunder av varje, ingen vila mellan. 5 burpees. Allt x3.

Det vill säga det blir totalt 9 varv av eländet, plus att 20 minuter intervaller på cross trainer ingår. Tilläggas bör att PT-Daniel gärna (läs: alltid) slänger in lite annan jävelskap när man minst anar det. Igår blev det pulshöjare under de 3 sista varven i form av att springa upp och ner på stepbräda varvat med 10 armhävningar. Sen fick jag byta till jämfotahopp upp och ner på stepbrädan, tills jag fick kramp i vaden... Så nä, det känns inte bättre under tiden jag tränar heller. Jag brukar tycka att nästan all träning är rolig, men detta är inte kul. De 15 första sekunderna av den första övningen kändes riktigt bra igår, och efter det första varvet kändes det någorlunda okej. Efter andra varvet däremot var jag helt slut och armar och magmuskler värkte. I det läget är det ganska knäckande att veta att det är 7 varv kvar. Så ska man inte tänka säger Daniel, men jag undrar hur jag ska kunna bortse från det?? =)

Varför utsätter jag mig för detta då? Dels är det uppenbart att träningen är sjukt effektiv, för jag har träningsvärk i hela kroppen idag, och den lär sitta i några dagar framöver. Men framförallt så är känslan EFTER passet helt obetalbar. Det känns varje gång lika overkligt att jag faktiskt klarade det, jag känner mig grymt duktig och blir vansinnigt stolt över min prestation. Fysiskt stapplar jag hem som en gammal tant efteråt, men psykiskt svävar jag som på moln, och den känslan gör det värt all smärta!

FREDAG!!

Underbart att det äntligen är fredag! Trots min konstanta värk i kroppen infann sig plötsligt en riktigt härlig fredagskänsla i kroppen, och jag bara längtar efter dessa dagar av ledighet! Jag till och med nästan längtar efter Core-passet med PT-Daniel ikväll. Det kommer bli beyond jobbigt, men snacka om att jag kan vara grymt nöjd med min start på helgen när jag sen nyduschad sjunker ner i soffan framför Idol. Fredagsmaten blir förmodligen tacos, det är sambons favoritmat och jag har hört hintar om det hela veckan =) Naturligtvis äts den utan bröd, vilket jag bara tycker blir godare eftersom jag aldrig varit något fan av varken tortillas eller hårda tacos. Ostnachosen är det dock en riktig uppoffring att inte äta, det är bland det godaste jag vet! Men det ryms dessvärre inte i denna satsning, får kompensera med massor av hemlagad guacamole istället, mums!

På lördag bär det iväg till vår hemstad (japp, vi kommer från samma stad, gick i samma gymnasieklass...) för kalas med sambons familj. Båda hans brorsdöttrar kommer vara på plats vilket gör att jag längtar extra mycket. Stora tjejer nu dock, 4 och 6 år gamla, hur gick det till? De var ju nyss bebisar??! Minstingen bor i Stockholm så jag hoppas på extra mycket mys för att kompensera för alla månader jag inte träffar henne.

På söndag är det dags att sanera lägenheten. Det har varit ännu en intensiv vecka och ungefär allt faller mellan stolarna. Det är tvätt, post och renoveringsstök överallt, så det är dags för en rejäl röjning! Jag ska även hinna med 1-2 konditionspass i helgen som jag faktiskt längtar efter då jag mest tränat styrka hittills, ska bli gött att svettas rejält!

Det var det om min helg, vad ska ni hitta på? Blir det någon träning?

Hur ska det gå??

Ikväll är det dags för Core-pass igen och jag minns förra passet med fasa... Jag vill tycka att det är kul, och jag tror att jag kommer tycka det i framtiden, men med den dåliga form jag har nu känns det mest som en plåga. En effektiv plåga dock, jag hade ju träningsvärk i magen i 1,5 vecka efter förra passet, så det ger nog resultat åtminstone. Jag är riktigt nervös över ikväll eftersom jag har så mycket träningsvärk sen i onsdags. Jag stapplar fram på ben som känns som trästockar. Men om jag minns rätt var läget ungefär samma inför förra passet och det borde inte kunna gå sämre än vad det gjorde då... Än är det några timmar kvar, så det kanske går över??! =)

It´s back!!

Träningsvärken är tillbaka! Efter ungefär 2 dagar med väldigt lite träningsvärk är jag faktiskt glad att ha den tillbaka med full styrka! Det känns rejält i hela baksidan idag, från vaderna upp till nacken (!), och framförallt med vänsterhanden tar det emot att trycka ner tangenterna på datorn. Det är på den nivån alltså. Riktigt gött hur som helst, men jag oroar mig lite inför Core-passet imorgon. Jag vill ju göra bra ifrån mig, mycket bättre än förra gången, och det kan bli svårt med en trashad kropp. Men en sak i taget, jag kanske återhämtar mig mirakulöst (haha, troligt...)?

Passet igår då? Det gick bra tycker jag! PT-Daniel körde som vanligt väääldigt hårt med mig, men jag har lärt mig att inte säga emot utan istället bita ihop, och att han räknar på sitt eget sätt som inte alltid är så logiskt. Men det är bara att låta bli att räkna själv och helt enkelt acceptera det antal repetitioner han säger att jag har kvar. Jag mesade mig i en övning dock och jag är lite arg på mig själv för det. Men jag blev tvingad till en hantel som var så tung att jag inte ens orkade hålla den, och jag förstod inte riktigt syftet med att göra något som jag så uppenbart inte klarade av. Men mina vädjande blickar besvarades enbart av ett stenansikte som utstrålade besvikelse, och till sist hade jag "klarat" mina 10 repetitioner, dock på ett allt annat än snyggt sätt. Sånt trams får det vara slut med, jag vet ju att det inte tjänar något till utan att det bara är att bita ihop och ta sig igenom det. MEN, jag måste också lära mig att fokusera på det som är positivt. Detta var EN övning, men det är den jag minns när jag tänker tillbaka på passet igår. Alla de andra då? När jag bet ihop och kämpade tills benen knappt bar mig och armarna skakade? Jag fick massor av beröm och fick t o m höra att jag är en dröm-klient! DET måste jag ju ta till mig och lägga på minnet istället för att skaka det av mig och tänka på det som var mindre bra!

Stolt!

Kvällens träningspass gick fantastiskt bra! Jag kan inte riktigt förklara det, men det var som att nånting föll på plats. Fastän jag hade lite träningsvärk sen igår kunde jag ta i ordentligt, kroppen kändes pigg och stark och psyket likaså. Jag var grymt taggad och körde järnet helt på egen hand. Jag gjorde t o m upphoppen jag fick som bonus när jag körde detta passet med PT-Daniel förra gången, och jag tog i alla övningar och fick både armar och ben och skaka och det måste jag vara nöjd med! Oflytet från förra gången kände jag inte av, så kanske var min kropp bara utmattad just då? 

Det som är skumt och lite oroväckande är att träningsvärken från Core-passet förra veckan FORTFARANDE sitter i. Det känns inte så mycket när jag rör mig, men däremot är plankan just nu helt omöjlig att utföra för det gör så ont. Hoppas hoppas hoppas att det hunnit släppa tills på onsdag, annars blir det ett jobbigt pass...

För övrigt har jag lärt mig 2 saker genom att träna själv, man inte bara får utan SKA:

- Visa sig förvirrad och be om hjälp när man är osäker på en maskin. Även de som ser farligast ut är väldigt snälla och hjälper gärna en nybörjare =)

- Pusta, stånka och stöna när det är tungt, annars går det ju inte att ta i! Jag vägrar mesträna, och när det gör ont så hörs det!

Den där träningsvärken...

...är det ett väldigt tjat om från min sida tycker jag, men det är för att den är min ständiga följeslagare. Trots att jag har ont nästan överallt nästan hela tiden så börjar jag gilla den mer och mer. Det är en ständig påminnelse om det hårda jobb jag utför och att det ger resultat. Det skulle nog till och med vara lite jobbigt om jag vaknade och inte hade ont, i så fall har jag ju inte tagit i tillräckligt. Jag tränade senast i torsdags och som vanligt var träningsvärken värre idag, två dagar senare, än vad den var igår. Jag borde veta det vid det här laget men blev ändå förvånad när jag vaknade och kände att jag hade svårt att röra mig.

Idag väntar en tur till IKEA, ILVA och Bauhaus. Vi flyttade för 2,5 månad sedan och sålde alla våra möbler, så vi har fortfarande en hel del kvar att komma i ordning med. Nu är det dags för ett ryck, så att vårt hem blir ombonat och mysigt igen. Lägger ut bilder så småningom när vi är klara.

Jag har även tagit de utlovade före-bilderna. Våndas lite över att lägga ut dem får jag erkänna, men de kommer under dagen eller imorgon, tillsammans med lite mått som jag inte hunnit ta än eftersom jag inte vet var måttbandet är. Får sno ett pappmåttband på IKEA!

Ha en skön lördag och hoppas solen skiner på er, det gör den här i Skåneland!

Vätska som vätska?!?

Hemma från ännu ett pass med PT-Daniel, det var som vanligt tufft, och som bonus till de planerade övningarna fick jag göra ett gäng upphopp, härligt och inte alls jobbigt! Eller? =) Han var dock inte riktigt nöjd med mig idag, tyckte inte att tekniken satt så bra och vi fick sänka vikterna på några övningar. Kanske är min kropp ännu tröttare än den känns? Kanske är det min starka vilja att komma i form som gör att jag kör på och accepterar ständig träningsvärk som en del av resan, trots att det ord jag sagt oftast de senaste 2 veckorna varit "aj"? Jag är hur som helst grymt nöjd med dagens pass, jag kämpade tills både armar och ben skakade, och kom hem strålande glad och dansade och sjöng i köket under matlagningen tills min sambo inte orkade med mig mer =)

 

PTn verkar ha insett att jag är ett litet sjukhuvud nu i alla fall, som har en tendens att köra på för hårt när jag verkligen vill något, och tyckte att jag skulle nöja mig med 4 pass istället för 5 denna veckan. Jag tackar och tar emot, det innebär att jag bara har ett pass kvar denna veckan! Kommer njuta så av mina lediga dagar, och jag tror att min kropp kommer tacka mig.

Det där med vätskan då. Jag var ju tvungen att fråga om det ligger något i det där med att musklerna samlar på sig vätska vid hård träning, som jag skrev om i förra inlägget. Jag har googlat ämnet och hittat flera som vittnar om samma sak, men ingen källa som kändes 100% säker. Det var inget han kände till, utan jag fick istället frågan om det kanske är något annat som gör att jag samlar på mig vätska just nu? Så där som tjejer ofta gör en gång i månaden... Tjaaaa... Svaret på den frågan får nog bli ja. Pinsamt, men skönt att ha en förklaring till varför ingenting händer på vågen fastän jag sliter som ett djur och är extremt noga med vad jag äter. Hoppas på fina resultat i nästa vecka istället!

Hej träningsvärk

Jag förväntade mig en dödlig träningsvärk efter Core-passet och den väntade jag mig naivt nog skulle komma igår. Visst hade jag träningsvärk, men på en uthärdlig nivå. Den ökade i styrka under hela dagen och slog till med full kraft igår kväll. Hela magen värker och det gjorde ont när jag försökte vända mig i sängen och idag gör det ont när jag går, när jag andas, när jag sträcker mig efter tekoppen på skrivbordet osv... Inte meningen att vara gnällig nu, jag har ju själv valt det här och jag har inga som helst planer på att ändra strategi. Det är detta som gäller nu och därmed basta. Jag var förberedd på att det skulle vara jobbigt, men kunde nog inte föreställa mig att det skulle vara riktigt såhär jobbigt.

Det som är lite tråkigt är att det inte händer något med vikten. Jag har googlat lite och kommit fram till att det verkar helt normalt. När man tränar hårt bryts musklerna ner, och sen samlar de på sig vätska för sin återuppbyggnad. Det släpper när träningsvärken gått över och jag har ju i princip alltid träningsvärk, men om några veckor hoppas jag att min kropp vant sig så att viktminskningen kan komma igång ordentligt. Förhoppningsvis har jag tills dess fått åtminstone lite mer muskler som bränner fett.

Ikväll är det dags för träning med PTn igen, just nu undrar jag lite hur det ska gå till, och hoppas optimistiskt att träningsvärken tills dess på något magiskt sätt försvunnit eller åtminstone minskat, typ drastiskt...