Julplaner

Nu närmar sig det riktiga julfirandet med stormsteg och det är dags att fundera över en strategi för julens ätande. Är julen ett planerat undantag då allt är ok? Eller är vissa saker ok eller är det fritt fram på t ex julafton? Eller det är kanske rentav strikt hela julen? Hur går era tankar?

Jag resonerar som så att det faktiskt bara gäller två dagars julfirande, på lillejulafton med sambons familj och på julafton med min. Jag kommer dessutom inte ha något träningsuppehåll utan det är träning 4 dagar/vecka som gäller både denna och nästa vecka, och därför kommer jag inte vara superstrikt med maten. Den mesta julmaten är LCHF-vänlig (sill och lax är mina favoriter på julbordet!) och jag kommer därför hålla ett rätt så lågt kolhydratintag, framförallt till frukost för då står jag mig bra och länge och blir inte lika hungrig och sugen som om jag börjar dagen med mackor. Men...! En öl får det bli till sillen och en skiva vörtbröd med skinka hör också julen till. Lite godis får det också bli till julspelandet på kvällen. Julen är en speciell högtid och vissa saker vill jag unna mig, men det blir inte två dagars totalt frosseri och jag kommer inte småäta godis hela dagarna.

För mig är detta en strategi som känns bra, jag vet att jag kan köra strikt direkt igen den 25e och jag accepterar att dessa avsteg eventuellt kommer resultera i en liten viktökning, i så fall får det vara värt det. Det viktiga är att man hittar sin egen strategi och inte låter sig påverkas av andra. Har du bestämt dig för att göra undantag så NJUUUUT av dem, annars är det ju helt bortkastat! Och har du bestämt dig för att vara strikt för att du behöver vara det, så lyssna inte på andras trugande. Vi har bara oss själva att stå till svars inför och alla gör sina val. Hitta DIN strategi, håll fast vid den och njut av jul och tid med nära och kära!

Om att avstå från saker...

Just nu är jag benhård med vad jag äter och tillåter inga undantag. Det är inte jättesvårt för jag har inget sötsug och jag äter tillräckligt för att bli mätt och nöjd. Men... Jag känner mig så tråkig!! En kollega slutar imorgon och bjöd precis på riktigt fina chokladpraliner. Jag älskar fin choklad!! I vanliga fall, och i framtiden när jag nått min målvikt och hittat tillbaka till balansen i kroppen, skulle jag ta en utan att tveka och njuta riktigt ordentligt av den. Men just nu går det inte, och jag tycker inte heller att det skulle vara värt det. Jag kämpar så hårt med både kost och träning och vill inte rasera det jag byggt upp. Jag vill också att min kropp ska bli trygg med min kosthållning igen och det kommer den inte bli om jag fortsätter slarva.

Men frestelserna slutar inte där... Ikväll ska vi ut och äta med jobbet, vi gör det väldigt sällan så när det väl händer är det fest och jag vet att de andra kommer dricka både vin och drinkar. Själv funderar jag fortfarande över ifall jag ska ta ETT glas vin eller inte. På kostrådgivningen tidigare i veckan rådde Åse mig att hålla mig till 3 glas vin i veckan då jag vill gå ner i vikt. Jag är ingen stordrickare, men på helgerna slinker det ju lätt ner fler än så när man lagat något gott eller hänger med kompisar. Men nu frågar jag mig själv, är det värt att "slösa" ett av mina 3 glas vin ikväll, eller ska jag spara dem till helgen? Självklart måste jag inte komma upp i 3 glas, men det är min maxgräns.

Det slutar inte där heller, för imorgon är det två kollegor som slutar så det kommer bjudas på dubbel fika. Och på lördag ska vi iväg på kalas där jag förhoppningsvis klarar maten (måtte det inte bjudas på smörgåstårta...), men sen får jag väl dessvärre avstå tårtan. Det som är jobbigast är inte att avstå, för det klarar jag. Detta är en relativt kort period och när jag väl är målviktig kommer jag göra lite fler undantag, dock inte i samma utsträckning som jag gjorde förr, för det är ju anledningen till att jag skaffade mig mina 5 extra kilon. Det jobbigaste är omgivningens reaktioner... För jag är inte överviktig utan ses som normal eller kanske t o m som smal, och tyvärr är det svårt för många att förstå att det jag gör inte bara handlar om vikt, utan om min hälsa i stort. Jag mår bäst på LCHF-kost, men mitt halvårslånga slarvande har gjort min kropp förvirrad och nu måste jag få den i balans igen. Och faktum kvarstår fortfarande att min fettmätning visade på 36% kroppsfett vilket räknas som högt och inte är hälsosamt.

Eftersom jag vet vad jag mår bra av och varför jag gör det jag gör, så är det bara att bita ihop och låta andra tycka vad de vill. Men när jag alltid varit tjejen som aldrig bangar ett glas vin till eller en efterrätt, så är det en stor och ganska jobbig omställning...

Det där med att vara bortbjuden

Så var vi hemma efter en lyckad tur på IKEA. Alla beslut fattades ovanligt smidigt och allt vi skulle ha fanns i lager!?! Men trött blir man ändå, av att fundera, lyssna på skrikande barn, lasta bilen, och sedan bära upp allt i lägenheten. Nu landar jag i soffan några minuter och pustar ut, innan det är dags att piffa till sig inför kvällen. Vi blev lämpligt nog bortbjudna ikväll så vi slipper laga mat och får på köpet trevligt sällskap!

Att bli bortbjuden har blivit ett nytt gissel för oss, eftersom vi nu är ganska strikta LCHF-are båda två. Förr var vi strikta i veckorna men släppte släppte på tyglarna på helgerna, men just nu känns det inte värt det eftersom jag redan märkt att jag mår väldigt mycket bättre av färre undantag. Då får man helt enkelt förvarna folk innan man ska dit. Oftast är det ju inga problem att bara välja bort potatisen, men lasagne t ex skulle vara svårt. Jag tycker inte om att känna mig besvärlig, men hittills har det inte varit några som helst problem. Ska bli spännande att se vad det bjuds på ikväll!