Bra magkänsla!

Hej vänner!

Visst är det konstigt hur man fungerar? Min mage var ju väldigt krånglig och svullen för ett tag sedan på grund av stress mestadels, men blev sen mycket bättre tack vare mindre stress och att jag tänkte på att göra bra saker för den. När magen blev bättre var det som att jag glömde bort den, och slutade med några av de där sakerna som hjälpt till att göra den bättre, och vad händer då? Jo, svullenheten kom tillbaka såklart! Nu känns den dock riktigt bra och glad igen, och min uppgift är att fortsätta hålla den glad.

Vad är det då jag gjort som hjälpt min lilla mage? Linfrön är en stor del av det enkla svaret! Jag har sett till att varje dag få i mig 1-2 msk linfrön genom att ta 1 msk linfrön i ett glas, hälla på vatten och dricka direkt. Försöker komma ihåg att göra detta morgon och kväll men ibland blir det bara en gång per dag. Efter bara några dagar kände jag stor skillnad, magen var mindre svullen och jag fick bättre regelbundenhet i toalettbesöken. När linfrön kommer i kontakt med vätska (t ex i magsäcken) sväller de och bildar en gelé kring sig. Denna gelé funkar som prebiotika, dvs mat till de snälla bakterierna i våra tarmar (probiotika = bakterier) och därför ger linfrön ofta en gladare mage oavsett vad problemet är. Om man är väldigt hård i magen ska man tänka på att dricka extra mycket vatten tillsammans med linfröna eftersom de binder vätska.

Jag tycker också att det har hjälpt med cellenzymer. Generellt vill jag inte ta tillskott jag inte behöver, och när det gäller magproblem är kosten alltid nummer 1 att justera. Men eftersom jag redan äter glutenfritt och en ganska strikt LCHF-kost och vet att mina ökade magproblem beror på stress, valde jag att prova cellenzymer för att se om det gjorde någon skillnad. Jag använde upp en liten burk och slutade sen för att se om jag fortfarande behövde dem. Eftersom magen blev sämre igen har jag köpt en liten burk till, och när den är slut hoppas jag att magen är tillräckligt balanserad för att klara sig utan. Självklart finns det mer man kan göra med kosten för att göra magen lugnare, t ex så kan mejeriprodukter ställa till problem, och det kan även vara idé att äta mer fisk och skaldjur och inte så mycket kött, och att vara varsam med gasbildande och trådiga grönsaker, som kål av olika former och sparris. För mig känner jag dock just nu att det blir en större stress att utesluta fler livsmedel ur kosten och därför väljer jag att göra som jag gör just nu och se om det räcker. Just nu mår magen finfint, men skulle problemen komma tillbaka får jag självklart överväga att göra fler ändringar i kosten.

Det finns mycket att säga om magen, och om hur kost och stress påverkar den. Det kanske får bli ett eget inlägg en dag, skulle det vara intressant? I så fall - hit me med era magproblem (gasig, svullen, lös/hård i magen?) så ska jag försöka sammanställa de bästa åtgärderna för dem!

Ha nu en riktigt härlig fredag och helg, och ta hand om er och era magar! På helgen finns det mycket frestelser, och då får man fråga sig själv om det är värt det? Oftast vet man själv vad som orsakar problem och vilka konsekvenser det får, och ibland tycker jag att det är värt det. Men jag väljer mina tillfällen med mer och mer omsorg, och frågar mig själv om just denna mat är värd att bli svullen som en ballong för och att ha ont i magen för hela dagen efteråt? Svaret blir oftare och oftare nej, njutningen ska vara väldigt stor för att överträffa konsekvenserna! Ett tips till LCHF-are som blir väldigt ifrågasatta i ert kostval är att skylla på magen även om ni inte har problem med den! Av någon anledning så har jag märkt att magproblem lättare accepteras som anledning att välja bort mat, än alla de andra hälsovinsterna jag upplever av lågkolhydratkost. Det är märkligt och lite sorgligt, men kan vara ett bra sätt att slippa en diskussion när man inte orkar försvara sig! Ingen kommer fortsätta pracka på dig den där bullen eller vad det nu är, om du säger att du får ont i magen av att äta det! Ett sidospår som blev ganska långt, trevlig helg på er!

Viktnedgång med LCHF

Hej vänner!

Den senaste tiden har jag mötts av mycket förvirring, både i verkliga livet men framförallt på Instagram genom frågor och kommentarer både hos mig och hos andra. Det gäller mat och ätande och vikt och allt som har med det att göra. För många rasar kilona direkt när man börjar med LCHF och det vimlar av sensationshistorier i tidningarna. Tillhör du en av dem så var glad och njut av det =) Men för alla är det inte lika lätt, och här kommer därför mina bästa tips för att gå ner i vikt med LCHF. Observera att LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det) för hälsa ofta kan vara betydligt mer tolerant. Då kan man ofta äta både rotfrukter, bär och frukt, men idag pratar vi viktnedgång. Here goes.

Vad ska man äta?

Protein:
Välj så rena proteinkällor som möjligt: ägg, fisk, skaldjur, fågel, kött. Välj så många olika källor som möjligt och välj gärna vilt och gräsbetat kött. Undvik panerat kött och var restriktiv med korv, charkuteriprodukter, färdiga köttbullar, hamburgare osv som ofta innehåller onödiga kh från potatis, socker och spannmål.

Grönsaker:
Här gäller ovanjordsgrönsaker, utom majs, plus lök. Majs vill man undvika eftersom det är så snabba kolhydrater, och lök vill du behålla fastän det växer under jord för att det innehåller så mycket nyttigheter.

Fett:
Endast fullfeta fettkällor, absolut inga lightprodukter och inga margariner eller andra konstgjorda fetter. Smör, majonnäs, kokosfett (inte silverpaketet i kyldisken), aioli, rapsolja, olivolja, avokado, oliver, bearnaise/hollandaise-sås (helst egenlagad såklart, annars läs innehållsförteckningen, det finns bra sorter i kyldisken!) kokosmjölk/kokosgrädde, vispgrädde, creme fraiche, smetana osv är bra val.


Hur mycket ska man äta?
Mängden kommer utgå från storleken på din hand, för vi har ju alla olika stora händer, eller hur? Och kroppen är fiffig med sånt. Med en handflata menas volymen av din handflata med fingrar, jämför med din knutna hand om det känns lättare. Med en kupad hand menas det som ryms i din kupade hand, ca 1 dl. En kupad hand fettkälla gäller om du väljer t ex grädde eller creme fraiche, väljer du en "helfet" fettkälla som majonnäs, aioli, olja osv gäller 2-3 msk.

Frukost: 
Till frukost ska du äta en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Lunch:
Till lunch gäller en handflata grönsaker, en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Middag:
Likadan som lunchen.

Mellanmål:
1 dl blandade nötter, om du tål nötter. Tål du inte nötter så ta bort. Syftet med detta mellanmål är främst att få i sig mineralerna från nötterna. Är du nötallergiker så fokusera på att äta mer skaldjur, men kanske behöver du ändå Mg-tillskott (Mg-brist brukar visa sig genom att man lätt får kramp).

Hur länge ska jag äta såhär?
För att kroppen ska våga släppa på sina fettreserver måste den känna sig trygg i att den får tillräckligt med mat. Du ska äta såhär i 3 månader. Har ingenting hänt på vågen kan du ta bort nötmellanmålet och fortsätta i 3 månader till. Efter den här tiden bör din viktminskning ha kommit igång, står vågen (eller hellre måttbandet) fortfarande envist stilla så finns det andra knep att ta till, men kontakta gärna en kostrådgivare innan du börjar krångla och prova olika knep. Om du börjar mixtra själv när kroppen egentligen bara behöver tid för att känna sig trygg är risken att du förstör den balans du behöver bygga upp. Det kan då vara bra att prata med någon utomstående med kunskap om näringslära och näringsfysiologi, som kan ge dig råd utifrån just dina förutsättningar.

Men var är...?
Yoghurtfrukosten, bären, smoothiesarna, ostbrickan, LCHF-snacksen, fröknäckebröden, LCHF-desserterna, proteinshakesen, LCHF-bröden, kaffe med grädde osv? Känner du igen dig i att sakna något av ovan från min beskrivning? Allt du äter utöver maten du behöver (se ovan), kommer påverka din viktminskning, och varje undantag från planen kommer skjuta fram ditt mål med en vecka. Det vill säga, om du varje vecka gör undantag för att det är kalas/fest, för att du är bortbjuden, för att du är sugen på brödfrukost osv, så kommer du aldrig gå i mål. True story. Att gå ner i vikt är svårt, eftersom kroppen inte vill det. Fettreserven är kroppens överlevnadsreserv och därför måste den känna sig trygg i tillgången på mat för att våga släppa på den. 

Är det omöjligt att gå ner i vikt?
Verkligen inte! Meningen med denna genomgång är inte att skrämma någon. Det går jättebra att gå ner i vikt med lågkolhydratkost, men det tar olika lång tid för olika människor och det är massor av faktorer som spelar in. Har du tidigare jojobantat och provat "allt", behöver din kropp troligtvis lite extra tid för att lita på dig igen. Det är nu det är dags att gå ner i vikt för resten av livet och stanna där, därför gör det ju ingenting om det tar lite extra tid. Troligtvis kommer du på köpet bli piggare, få en lugnare mage, sova bättre... och mår man så bra så gör det kanske ingenting om det tar en månad extra innan de där envisa kilona släpper? 

Ha tålamod och var snäll mot dig och din kropp! Och lycka till på resan mot att må ditt allra bästa och nå målvikten en gång för alla!

Om att gå ner sina "sista" kilon

Jag skrev en lång kommentar hos en bloggkompis angående det där att gå ner sina 2-3 "sista" kilon som många (framförallt tjejer) kämpar med, och efter att ha haft samma diskussion med en kollega insåg jag att jag var tvungen att skriva ett eget, och ännu längre, inlägg om det.

För det första... VARFÖR sitter de där sista kilona så hårt? Varför är de så svåra att bli av med och varför kommer de så lätt tillbaka om man väl lyckats bli av med dem? Jo, de är kroppens överlevnadsreserv! Ifall vi råkar ut för svält till exempel så vill kroppen ha dem där så att vi överlever längre. Våra stackars kroppar vet inte att vi har näst intill obegränsad tillgång på mat. Man kan tycka att den är lite trög som inte hängt med i utvecklingen de senaste 100 åren men man får sätta det i relation till evolutionen som pågått i 5 miljoner år. Det verkar också vettigare att vi försöker lära oss hur kroppen fungerar och anpassa oss efter det, än att vi försöker ändra på kroppens funktion så att den ska passa in i vårt samhälle och våra matvanor. Right? Så det kan ju vara så att vi är påverkade av alla ideal och fotodmodellskroppar vi möter överallt och att vi strävar efter något som inte går eller åtminstone är väldigt svårt att uppnå om man samtidigt vill må bra, hinna sköta sitt jobb och äta sig mätt. Det vi strävar efter kanske inte ens är särskilt sunt.

Jag tycker alltså att man först ska rannsaka sig själv:

Mår jag bra?

Äter jag sunt?

Trivs jag med mina matvanor?

Om svaret är ja på alla 3 frågorna, så är det kanske mer värt att ändra på idealet och fortsätta äta på sättet som man trivs med och som får än att må bra, än att börja mixtra och hålla på för att gå ner 1 eller 2 kilon. Nu pratar jag alltså om de där kilona som verkligen bara är kosmetiska, är man överviktig och hamnat på en s k viktplatå är det en annan diskussion, då behöver man kanske ändra något i sin kost för att fortsätta gå ner. Eller så behöver kroppen bara lite extra tid. Men det tar vi en annan gång.

Om man då ändå kommer fram till att man faktiskt vill gå ner 1 kg, eller 2 eller 3 så finns det sätt att göra det. Och självklart får man vara fåfäng och vilja "formtoppa", eller tappa nåt kilo till en fest eller solsemester eller vad det nu kan vara. Men fåfängan balanserar på en tunn linje mellan att vara fåfäng och osund och det är det jag vill lyfta, eftersom vår hälsa borde komma i första hand.

Anyways, en stor bov när det gäller viktminskning är stress och för lite sömn. Stresskilona sitter oftast kring magen för det är där kroppen lättast kommer åt den om den skulle behöva. Det verkar ju finnas en risk för fara eftersom vi går omkring och är rädda (=stress). Kroppen vet återigen inte att vi är stressade över en deadline på jobbet, att hinna hämta och lämna barnen på dagis och fritidsaktiviteter, att hinna träna, att hinna med vardagens alla måsten och allt vad det nu är, den tror att det är en "riktig" fara som hotar och då verkar det bra att ha något kilo extra att ta till om det t ex skulle bli brist på mat. Stress gör också att vårt näringsupptag blir sämre och brist på näringsämnen tolkar kroppen som svält, den räknar inte energi eller kalorier utan behöver olika näringsämnen till olika saker, får den inte allt den behöver har vi brist på något och det tolkas som svält = sämre förbränning. Så om man vet med sig att man stressar för mycket och sover för lite, försök hitta sätt att ändra på det. Stanna upp ett par gånger per dag, ta ett djupt andetag och låt axlarna sjunka ned. Försök stryka några "måsten" från schemat och hitta tid till mer sömn istället. Träning och spikmatta är två jättebra sätt för att bli av med stresshormoner från kroppen.

Gällande kosten för att gå ner det där "sista" så skulle jag rekommendera strikt LCHF, där man är försiktig med mejeriprodukter, nötter och bär, och noga med att blanda många olika proteinkällor och äta olika sorters grönsaker. Anledningen till detta är att se till att kroppen får i sig alla näringsämnen så den känner sig trygg i att vi inte är utsatta för nån slags svält utan vågar förbränna. Det är bra att fokusera extra på fisk och skaldjur som innehåller enormt mycket nyttigheter, och att satsa på äggbaserad frukost istället för yoghurtfrukost. Det gäller också att vara konsekvent. Ett undantag flyttar fram målet med en vecka, så om man gör undantag varje helg blir det svårt att komma i mål... Någon variant av periodisk fasta kan också funka för att tappa något envist kilo.

Vad är mina egna erfarenheter då? Jo jag har varit viktstabil i snart 1 år. Vikten har förflyttats 1-2 kg upp och ner under denna tiden, jag har förvisso byggt muskler också när jag styrketränade i höstas men vikten står still. Jag äter vanligtvis en ganska strikt LCHF på vardagarna, för att bli mer liberal på helgerna, och ibland göra avsteg helt under en helg eller en veckas semester, men vikten står ändå still vilket tyder på att jag har en trygg kropp. Jag trivs fantastiskt bra med att äta som jag gör, men jobbar på att de där undantagen ska bli färre. Jag har märkt att jag mår som bäst efter ca 3 veckor utan LCHF-avsteg, då är sötsuget helt borta, energin på topp och mättnads- och hungerskänslor fungerar, så målet är att hålla mig till max 1 gång/månad. Jag äter vad jag vill (inom gränserna för liberal LCHF vilket är naturligt för mig och inget jag tänker på) och hur mycket jag vill, och står ändå stilla i vikt. Jag kan njuta av mörk choklad, ostar, LCHF-efterrätter, bär, yoghurt och LCHF-bröd emellanåt utan att vikten ändras. Jag äter när jag är hungrig och jag äter tills jag är mätt. Det är en dröm för mig som tidigare gick upp i vikt ganska lätt, men satte stopp vid 5 kg eller så och startade ett nytt program på Viktklubb, och så var det dags för små portioner mat, ständig hunger, morotsstavar osv igen, tills kilona var borta.

Jag är också fåfäng och visst bär jag också omkring på 2-3 kg som jag gärna blivit av med, men jag har så svårt att motivera mig till det eftersom jag mår så bra! I utbildningssyfte provade jag att vara striktare under förra veckan, höll mig till äggfrukostar och bytte ut såser baserade på creme fraiche och grädde mot majonnässåser. Det gav resultat och jag är troligtvis det närmsta ketos (väldigt hög fettförbränning) jag någonsin varit. Det var ingen uppoffring, men jag tycker inte om att behöva fundera över vad jag ska välja att äta, jag vill kunna välja det jag är sugen på. Blir jag tillräckligt motiverad så vet jag hur jag ska göra under några veckor för att tappa 1 kg eller så, men tills dess fortsätter jag leva som jag gör och  njuta av mitt välmående!

Så det jag vill komma till är att om du vill bli av med det där sista lilla envisa kilot: fråga dig själv om det är värt det, och om det är det så vet du vad som gäller. Konsekvens och ganska lite kolhydrater, i 2-4 veckor eller vad det kan ta. Om det låter tråkigt, om du (som jag) inte är beredd att begränsa din kost under ens en kort period, så skit i det! Njut av att du hittat en bra balans för både dig och din kropp och njut av den goda maten du äter!

Biter mig i tungan...

Åååhh jag blir galen snart! Jag är ganska ny på jobbet så jag försöker vara "normal" så långt det går och inte agera kost-Hitler, men det är svåååårt när människor uttalar sig tvärsäkert om saker det är uppenbart att de inte vet något om! Någon enstaka är intresserad men de flesta har mentaliteten "lite av allt" och att det är bra med "balans". Jag tror också på en balans i sin kosthållning, och självklart finns det inte en balans som passar alla. En diabetiker eller sockerberoende till exempel måste vara strikt och äta minimalt med kolhydrater, medan någon som tränar mycket kan vara mer liberal. Och där emellan finns det lika många varianter som det finns människor. MEN, den där balansen som de pratar om innebär i de allra flesta fall tallriksmodellen och på sin höjd mörkt bröd istället för vitt, och det kan jag inte på något sätt hålla med om är bra för någon människa. Och därför gör jag ett litet uttalande och håller sen tyst och biter mig i tungan när debatten fortsätter.

Jag tror nämligen att en glutenfri lågkolhydratkost med naturliga fetter är den bästa grunden, för alla, gammal som ung. Det finns ingenting som någon behöver för att överleva i varken pasta eller bröd, eller välling för den delen. Det är klart det är gott, jag gillar också bröd, men det som är gott att äta är inte samma som det som är bra för hälsan, det är två olika diskussioner. Visst kan man må bra psykiskt av att "unna" sig, men är det att unna sig att äta mackor varje dag till frukost, eller är det att unna sig att på helgen njuta av ett riktigt gott bröd? För mig är det det senare alternativet, men eftersom det får min mage att svälla upp till en ballong blir det inte riktigt en njutning ändå och därför händer det väldigt sällan.

Det cirkulerar så mycket felaktigheter kring kost och det gör mig uppriktigt ledsen. Jag blir ledsen att så många är sjuka och överviktiga och tar mediciner helt i onödan, när det kunnat undvikas genom en naturlig kost. Jag blir ledsen att naturliga (och goda!) produkter som smör och grädde (eller ägg för den delen för kolesterolmyten är i allra högsta grad vid liv hos gemene man) hos många har så dåligt rykte, och ska generera dåligt samvete medan skräpprodukter som margarin och varianter av lightgrädde är helt accepterade. Jag blir också ledsen att socker är så accepterat och att sötsug och kolhydratcravings ses som helt normalt och kan diskuteras utan att någon rycker på ögonbrynen, när det är så lätt att slippa ha det så.

Jag önskar att begreppet kolhydrater inte bara ska innefatta bröd, pasta, ris, potatis osv, utan att det ska bli allmänt känt att grönsaker, nötter, mejeriprodukter och så vidare också innehåller kolhydrater. Jag önskar att "fruktogrönt" slutar vara ett ord och att uttrycket "frukt är godis" används med sin rätta betydelse, som något man kan unna sig ibland, istället för godis.

Jag är ingen fanatiker och de som följer min blogg vet att jag emellanåt gör ganska många och stora avsteg från lågkolhydratkosten som är min grund, för att det fungerar för mig. Men oftast äter jag enligt ganska strikt LCHF, med gissningsvis ca 20-30 g kolhydrater per dag (eller 5-10 E%) och jag har aldrig mått bättre. Min mage är lugn och platt, jag orkar mer, har högre energinivå, blir aldrig akuthungrig, har inga blodsockerdippar, och jag är väldigt sällan sjuk. Jag önskar att fler vill ta sig tiden att hitta sin optimala kost för jag är övertygad om att vi då blivit smalare och friskare och kunnat vända utvecklingen av våra västerländska välfärdssjukdomar (högt blodtryck, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer osv). Slutligen så önskar jag också en mer öppen debatt där vi accepterar att vi alla är individer med olika kroppar och därför gör olika val, och låter såväl superstrikta sockerberoende som träningsliberala LCHF-are ta plats!

Here we go!

Hej vänner!

Ikväll smäller det, då börjar FitnessCampet igen! Eftersom jag är på kurs flera av de kommande helgerna kommer jag inte kunna gå på så många camp som jag hade velat, men 1-2 ggr/vecka kommer det bli, och sen tänkte jag komplettera med lite egen träning. Jag kommer ha en del egentid när jag är iväg på kursen så då tänkte jag passa på att träna, är nog bra att rensa huvudet och rasta kroppen efter en dag i skolbänken!

Den senaste tiden har jag inte riktigt känt mig i balans, jag har varit stressad och haft lite mycket inplanerat så mitt enda fokus har varit att slappna av och stryka "måsten" från livet. Det har gått bra måste jag säga, jag känner mig väldigt mycket lugnare och i bättre balans psykiskt. Däremot så har kroppen fått ta stryk eftersom det knappt blivit någon träning och lite väl mycket undantag i kosten. Min grund är som alltid LCHF och jag kommer nog aldrig vara 100%-igt strikt, därför att det inte finns någon anledning för mig att vara det. Vissa saker är så goda att det för mig aldrig kommer vara värt att avstå dem. Däremot så mår jag bättre ju färre undantag jag gör: magen mår bättre, jag har mer energi och jämnare energinivå, och jag mår helt enkelt bra i hela kroppen! Nu när jag slarvat varje helg känner jag hur min kropp inte mår lika bra och inte riktigt förstår vad jag håller på med. Därför är det nu skärpning på gång vilket kommer ske automatiskt när både FitnessCampet och utbildningen sätter igång. Dessutom kommer jag ha vita veckor de veckor jag är iväg på kurs, för att låta kroppen vila och ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt att orka. Kursen pågår lördag-måndag under 4 helger, vilket gör att jag inte får någon riktig helgvila. Dessutom kommer jag få plugga en del på fritiden samtidigt som jag jobbar heltid (har bara tagit ledigt de dagar jag är iväg) så det krävs att jag tar hand om mig själv för att ro det här iland! Men det ska såklart bli jättekul och jag ser verkligen fram emot det, pirrigt värre nu! Efter sommar och semester och massa festligheter känns det dessutom riktigt skönt att ha hälsofokus ett tag!

Efter kursen är planen att dra igång ett styrketräningsprojekt igen, tänkte köra ett race med PT-Daniel, det blir kul!

Håll nu tummarna för att jag överlever kvällens camp!!

Om magen

Många undrar varför jag äter LCHF, som inte behöver gå ner i vikt. Bland människor som inte är så insatta i kost och hälsa ses LCHF fortfarande som en bantningsmetod vilket jag tycker är väldigt synd. Frågan har för min del många svar, och ett av svaren handlar om magen.

Nä jag är inte gravid (men det har funnits tillfällen när jag själv ställt mig frågan när jag tittat i spegeln). Min mage reagerar såhär när jag äter kolhydrater i stor mängd. Bilden är tagen för några veckor sedan, en kväll när jag ätit lite väl mycket kolhydrater under dagen, men var för något år sedan mer regel än undantag. Flera gånger i veckan svällde min mage upp på det här sättet, och blev spänd och öm. Det var svårt för mig att ha klänning trots att jag i övrigt är ganska smal. Det gick så långt att jag accepterade att min kropp fungerade på det sättet. "När jag äter lite för mycket sväller min mage upp till en ballong så att jag ser gravid ut." Ja det låter ju verkligen normalt, eller hur? Bilden nedan är tagen någon dag senare när det värsta lagt sig och visar inte ett sexpack men en ganska normal mage, som jag brukar se ut.

Jag har länge funderat över att lägga ut de här bilderna men tvekat och jag vet inte riktigt varför. Blir det pinsamt så fort det handlar om magen? Det borde inte vara så eftersom magproblem har blivit lite av en folksjukdom och de allra flesta har något slags problem med sin mage. Anledningen till det är att vi äter kost som vi inte är skapade för att äta. Pasta, bröd, socker, potatis, söta frukter och annan mat rik på stärkelse och socker har funnits i vår kost en väldigt kort tid (sett till evolutionen som pågått i miljoner år) och våra kroppar är inte anpassade för att ta hand om det. 

Jag började med LCHF för att bevisa att det var bullshit, men istället började jag må bättre än någonsin. Jag tänkte att jag i bästa fall kunde tappa ett kilo eller två, men istället märkte jag att min mage som alltid varit lite svullen av sig blev platt och lugn och gjorde aldrig ont. Jag trodde innan att det var "sån jag var" men det var en effekt av mat som min kropp inte ville ha. Förändringen gick på ett par dagar, men äter jag mycket kolhydrater är ballongmagen tillbaka. Det är varken bekvämt eller snyggt och det är en av anledningarna till att jag vill fortsätta ha LCHF som grund i min kosthållning, eftersom jag märker att min kropp mår så mycket bättre då.

Hur går det för mina kollegor?

Jag berättade ju för ett tag sedan om mina kollegor som provar LCHF. En kollega började redan i höstas och gick ner 20 kilo. Just nu verkar han ha någon slags motivationsdipp och vågen har börjat smyga uppåt igen. Jag tror det är den klassiska fällan, när man börjar bli nöjd med sig själv så slappnar man av, har inte samma motivation och tror att man är "odödlig", men när man halkar tillbaka i gamla vanor så kommer gamla kilon smygande. Men jag håller på att peppa honom till att ta tag i det igen och tror att han fixar det, vid det här laget vet han ju precis vad som funkar och vad som inte gör det! 

Min andra manliga kollega satte igång efter att ha sett programmet "Älskling du har blivit en tjockis" och det går bra för honom! Han har gått ner 5 kg hittills och vill tappa lika många till. Han är inte överviktig men har väl samlat på sig några trivselkilon med åren =) Så viktminskningen går bra, men han verkar ha svårare att få till LCHF som livsstil och ser det bara som ett sätt att gå ner i vikt. Han har svårt att hitta alternativ till familjens mat och saknar fortfarande mycket av det han brukar äta. Jag tipsar och peppar och skriver ut recept för allt vad jag är värd, så jag hoppas att han hittar lite nya favoriter snart!

Min tredje kollega bestämde sig efter många och långa intressanta diskussioner kring lunchbordet för att ge LCHF en chans. Det är nu 3 veckor sedan och här är hennes historia om hur det har varit hittills:

"Min första dag i projektet lärde Tove mig inte bara alla tekniska förkortningar utan även "LCHF". Detta var början på min LCHF-resa. Jag tyckte det lät jättespännande att dieten grundar sig på kosten som vi ätit sedan grottfolkets tider. Jag märkte även hur oförskämt pigg Tove är och balanserad under dagen utan hungertoppar som jag har. Hennes brinnande intresse för LCHF smittar av sig och inspirerar. Jag var skeptisk men nyfiken och tänkte till slut att "nä nu måste jag prova själv!".

Mitt mål är att under 5 veckor bli av med 4 trivselkilon och att få bukt på stressmagen. För att få tid att läsa recept och handla så satte jag igång på en fredag. Det var inga problem att hitta god mat, i princip allt jag gillar är ju tillåtet! Mums med kött, gräddigt och grönsaker! På Ica var jag vid hyllor som jag aldrig besökt och köpte fröer och mjöler jag aldrig provat tidigare.

Under helgen märkte jag att kroppen hade någon konstig abstinens. På måndagen hade Tove svaret - socker. Ja, jag är ju en riktig gottegris så det är klart att kroppen hungrade efter det. Min andra insikt var mitt ätbeteende - småätande och det sociala ätandet. Det blir en del fika på dagen och snacks på kvällen. Första veckan gick galant ändå och jag kände riktigt hur magen blev plattare, hungertoppar och trötthet efter lunch försvann. Andra veckan hade jag en motivations-dipp men efter pepp och coaching från Tove så rullade det på igen och in i tredje veckan.

Sakta men säkert hade jag minskat 2 kg fram till vägningen v 3. Då hade jag gått upp 0,5 kg. "Det kanske är dina små mellisar du äter under dagen", sa Tove försiktigt. Jo, jag har två små söta burkar med kokos-flarn och mandel. Jag åt dem mest för att det var lite gott och de var nära till hands och inte för att jag var särskilt hungrig. Bort med mellis-askarna - och mycket riktigt så hade jag v 4 gått ner det där halva kilot igen. Nu äter jag endast 3 mål om dagen.

Det är bara en vecka kvar nu och jag kommer kanske inte nå vikt-målet, men det är nära och jag mår så himla bra ändå! Jag har hittat så mycket god mat som ersätter pasta, potatis och ris så jag har inga problem att fortsätta med LCHF ett tag till. Kanske unnar jag mig en frasig fralla till morgonkaffet en mysig lördagsmorgon eller en liten kaka på kalas. Men jag har ett helt annat förhållningssätt till mat nu och magen är i balans. En annan viktig ingrediens för hälsa och välmående är motion, så jag ska komma igång med raska promenader nu när våren äntligen är här!

Jag hade aldrig klarat detta utan all coaching, intressant information, recept-tips och pepp från Tove. Jag var som sagt skeptisk till LCHF och därför kanske något "jobbig" eller med "större utmaning" att coacha, men det klarade Tove fantastiskt bra! Tack så hemskt mycket! ♥"

Fastän jag träffat min kollega varje dag under den här tiden så var det väldigt roligt att få läsa hennes samlade tankar. Jag kan garantera att hon varken varit jobbig eller utmanande att coacha, det har bara varit roligt! När människor på riktigt är intresserade och vill diskutera och ställer frågor och sen lyssnar på svaren så tycker jag det är vansinnigt kul att diskutera kost och hälsa! Det är när de inte vet vad de pratar om och inte lyssnar som det är tråkigt och jag försöker undvika diskussioner i de lägena. Men att få vara en del av att hjälpa andra hitta sätt för att uppnå en bättre hälsa är fantastiskt kul vilket bådar gott inför hösten! Min kollega har gjort en stor resa på bara några få veckor: hon är av med sitt sötsug, har en lugnare mage och jämnare energinivå. Att hitta sin optimala kost tar längre tid än 3 veckor, och jag hoppas få fortsätta vara med på hennes resa!

Mer om mellanmål

Jag fick en intressant kommentar till mitt förra inlägg om hur man ökar sin fettförbränning, så jag svarar på den i ett eget inlägg.

Det där med att skippa mellanmål håller jag inte med dig om. Att säga att det inte är sant att det håller igång fettförbränningen är som att säga att LCHF är bra för kroppen på lång sikt. Det finns överhuvudtaget inga bevis som tyder på något av detta. Det du läser i en tidning, kan du läsa ett helt annat svar på i en annan tidning. Det finns olika uppfattningar om vad som är sant och inget givet svar som är rätt. Den största anledningen till att äta mellanmål tror j a g är för att hålla blodsockret på en jämn nivå. Så att man inte blir tokhungrig när det väl är dags för middag och därför överäter alldeles för stora portioner. Så att skippa mellanmål och istället ta större portioner håller jag absolut inte med dig om. I synnerhet om man äter vanlig nyttig kost vilket jag förespråkar då jag tycker LCHF är vansinne. Men alla tycker vi olika :) 

Jag vet inte riktigt var jag ska börja men kan väl börja med att säga att det där med kost är ett stort och svårt ämne som många har starka åsikter om. Det kan vara väldigt förvirrande eftersom det till och med finns läkare och professorer som säger helt olika saker. Jag är ingen expert och tror inte att det finns EN sanning, det finns inte en exakt kost som passar alla människor eftersom vi alla är olika. Men jag har läst mycket från många olika källor (inte bara tidningar) och jag är numera övertygad om att en glutenfri lågkolhydratkost med naturliga fettkällor, gott om grönsaker och för den som vill, kolhydrater i måttlig mängd från t ex råris, rotfrukter och quinoa, är den bästa och mest hälsosamma kosten, för alla, på både kort och lång sikt. Jag har väldigt svårt att se hur en kost med kött, ägg, kyckling, fisk, grönsaker, nötter, bär och naturliga fetter som nästintill är fri från tillsatser skulle kunna vara farlig eller vansinne, för mig känns det precis tvärtom, väldigt naturligt, och jag mår bättre än någonsin på denna kost. Det är för mig "vanlig nyttig kost". Men jag skriver utifrån vad jag läst, vad jag tror på, och mina egna erfarenheter, så ni får ta det för vad det är.

Jag har ätit LCHF i olika varianter, mer eller mindre strikt och med mer eller mindre undantag, i 1½ år nu, men var innan dess övertygad tallriksmodellare och kaloriräknare. Detta trots att jag var tvungen att gå hungrig nästan hela tiden för att inte öka i vikt. Då var jag tvungen att äta mellanmål, minst 2 varje dag, för att inte magen skulle kurra. När jag gick över till LCHF åt jag exakt samma antal kalorier men höll mig mätt hela dagen, på 3 mål mat per dag. Så om man äter en kost med stor andel kolhydrater tror jag också att mellanmål är nödvändigt för de flesta för att stå ut, eftersom man inte håller sig mätt särskilt länge på kolhydrater. De bryts snabbt ner i kroppen, det vi behöver just då används som energi och överskottet lagras genom insulinutsöndringen som fett. Fett däremot bryts ner långsamt av kroppen och finns tillgängligt för kroppen att använda som energi under mycket längre tid. Detta tillsammans med att kroppen har tillgång till att även använda lagrat fett som energi gör att man håller sig mätt längre. Jag tror inte att vi för tusentals år sedan hade möjlighet att äta 5-6 mål mat per dag, och jag tror inte att vi är skapta för att göra det heller utan kroppen behöver få vila från matsmältning emellanåt. Jag tror att 2-4 mål per dag är lagom för de flesta om vi äter rätt kost, men jag tror framförallt på att lyssna på sin kropp. Det finns de som äter endast en gång per dag och mår utmärkt medan det inte alls hade passat någon annan. På lågkolhydratkost är blodsockret alltid jämnt, man får inga blodsockerdippar och håller sig mätt längre, därför överäter man inte när man väl äter. Dessutom får man kroppens hungers- och mättnadshormoner i balans och slutar lättare äta när man blir mätt. Äter man mycket kolhydrater höjs blodsockret snabbt för att sen störtsjunka och då känner man sig hungrig igen.

Jag vill också förtydliga att mitt råd att se över sina mellanmål var riktat till en person som vill tappa lite extra fett. Anledningen till att viktnedgång uteblir är att man äter för mycket (oftast) och jag tror att mellanmål är något som många äter fastän de inte behöver. Därför är det bra att ställa sig själv frågan innan man äter mellanmål - är jag verkligen hungrig nu eller bara sugen? Och är man hungrig bara 1-2 h efter frukost, lunch eller middag tror jag att man antingen äter för lite eller äter fel. Vill man stå stilla i vikt och tycker att ett litet mellanmål är gott så varför inte? Men har man envisa kilon som man vill bli av med krävs en större insats, och då kan mellanmålen vara en onödig energikälla.

Nya kostupplägget

Jag skrev ju igår att jag känt behov av att öka mitt kolhydratintag i samband med träning och nu har jag läst på och bestämt hur jag ska gå tillväga. Anledningen är alltså att jag de senaste veckorna inte känt att jag kan prestera max när jag tränar. Jag tar i för kung och fosterland som alltid, men efteråt känns det ändå som att jag har krafter kvar, vilket jag tolkar som att jag inte får ut allt från min träning. Jag har inte känt av detta tidigare utan träningen har fungerat hur bra som helst på strikt LCHF, MEN jag har ju faktiskt ökat träningsintensiteten de senaste veckorna. Dels har jag börjat med FitnessCampet som är högintensivt och intervallbetonat, och dels kör jag fler reps på styrketräningen. PT-Daniel vill att jag provar att köra 3x15 reps ett tag istället för 4x10-12 som jag gjort tidigare, och självklart spelar även det in.

Jag har än så länge bara läst valda delar ur Jonas Bergqvists bok "LCHF och träning" men tror ändå att denna bok kommer bli min träningsbibel. Jag gillar Jonas tänk att LCHF inte bara handlar om naturlig hälsa utan att man kan vilja uppnå maximala träningsresultat och att det kräver modifieringar av LCHF-kosten. Styrketräning och konditionsträning har ganska snarlika upplägg så jag kommer börja med en kombinerad variant då jag så gott som alltid kör både styrka och kondition på mina pass. Generellt så rekommenderar Jonas liberal till träningsliberal LCHF om man tränar mycket och intensivt, hans indelningar är som följer:
Strikt LCHF: 0-20 g kolhydrater/dag
Normal LCHF: 20-50 g kolhydrater/dag
Liberal LCHF: 50-100 g kolhydrater/dag
Träningsliberal LCHF: >100 g kolhydrater/dag

Jag räknar numera aldrig varken kolhydrater, kalorier eller något annat, men vet att jag alla normala dagar hamnar i intervallet normal LCHF, och skulle gissa att jag ligger på 20-30 g kolhydrater/dag. Kanske skulle jag vinna på att generellt öka mitt kolhydratintag något, genom att vara mer generös med bär, nötter och mejeriprodukter, och tillsätta lite rotfrukter, quinoa, bönor, råris eller liknande i kosten. Det tänker jag dock inte göra nu. Jag är helt enkelt inte sugen. Jag tycker så himla mycket om LCHF-mat med massor av ovanjordsgrönsaker och har inget som helst sug efter rotfrukter eller råris. Min mage mår bättre än nånsin och blir aldrig uppsvälld vilket brukade vara vardag. Jag håller mig mätt och pigg hela dagen och har inget sötsug. Jag tänker därför börja med att tillföra det som Jonas kallar för prestationsmat, ett mindre tillskott av kolhydrater före och efter träning. Efter träning behövs dock bara kolhydrater om man ska träna igen inom ett dygn, men det ska jag ju oftast =) Jag tänker ge detta några veckor och se om jag märker någon skillnad, och sen utvärdera om jag ska göra fler förändringar i min kost.

Såhär kommer jag äta träningsdagar när jag har planerad träning igen inom ett dygn:
- Tillskott av ca 40 g kolhydrater till måltiden innan träning (minst 3 h innan)
- Tillskott av ca 20 g protein och 40 g kolhydrater efter träning

Såhär kommer jag äta träningsdagar när jag inte har planerad träning dagen efter:
- Tillskott av ca 40 g kolhydrater till måltiden innan träning (minst 3 h innan)
- Tillskott av ca 20 g protein eller 6-9 g aminosyror efter träning

Imorgon blir första dagen jag testar, i praktiken blir detta att jag kommer äta råris till lunchen för det var det enda kolhydratrika vi hade hemma. Ca 50 g råris (0,75 dl) ger 40 g kolhydrater. Efter träningen kommer jag vara lat och dricka en gainer, alltså en proteinshake som även innehåller kolhydrater. 0,65 portion av min gainer ger ganska exakt 20 g protein och 40 g kolhydrater så det är en väldigt enkel lösning som därför passar mig bra. Proteinshakes är inte direkt naturlig föda, men ger snabbast upptag i kroppen och som sagt, snabbt och lätt!

Det ska bli riktigt spännande att se hur min kropp kommer reagerar. Jag provade liknande upplägg i höstas men då märkte jag ingen större skillnad. Inte så konstigt visserligen, eftersom jag då tyckte att träningen fungerade jättebra även på väldigt lite kolhydrater. Jag märkte inte att det blev bättre när jag började med denna metod, och märkte inte heller att det blev sämre när jag slutade. Nu är det annorlunda eftersom jag känt att något saknas när jag tränar.

Någon som har erfarenhet av liknande upplägg?

Skärpning!

Nu mina vänner är det dags för skärpning i min vardagskost. Jag har gjort ett klassiskt LCHF-misstag: man äter för mycket och för ofta av sånt som är "godkänt". Det där med att ha LCHF Bounty, LCHF nötbollar och mörk choklad hemma kan uppenbarligen varken jag eller sambon hantera. Det går från att man tar 1 bit då och då till att man plötsligt gör det varje kväll, och vips är man tillbaka i sitt gamla beteende och är sötsugen direkt efter avslutad måltid. Jag tycker fortfarande att LCHF-efterrätter och godis är ett bra substitut, vid valda tillfällen, så jag har inga planer på att sluta med det, men på vardagarna får det vara nog nu.

Jag tror även att den periodiska fastan spelat mina tankar ett spratt. Eftersom jag inte äter frukost så verkar jag tycka att det är okej att jag överkompenserar de timmar jag äter. Visst kan man behöva äta lite mer än annars då man fastar, men utmaningen nu blir att justera portionsstorleken och äta mig mätt på riktig mat istället för att småäta. Det är inte bara sötsaker jag nallar från kylen, men en ostskiva här och en köttbulle där räknas också och bidrar också till ett felaktigt sätt att äta och att kroppen aldrig får vila mellan målen.

Anledningen till att jag trivs så bra med lågkolhydratkost är ju att jag slipper allt sötsug och inte småäter, men nu är jag sakta men säkert på väg tillbaka till samma beteende, fast low carb. Det är bättre och jag går på det sättet inte upp i vikt, jag tror t o m att jag även nu tappar fettprocent, tack vare den periodiska fastan och träningen, för det känns så i kroppen. Men hälsa handlar inte bara om vikt och fettprocent, eller hur? Det handlar om hur vi mår, och för mig är mat och min relation till ätande är en stor del av mitt mående.

Så nu är det back to basic, jag fortsätter med periodisk fasta och kommer därför äta lunch och middag, samt ett mellanmål innan träning, that´s it! Skulle jag fortfarande vara hungrig (och då menar jag hungrig och inte sugen) så får jag göra mig ett riktigt mellanmål som jag sätter mig ner och äter, inget mer kylskåpsätande! Detta gäller bara mina vardagar, på helgerna kör jag lite friare tyglar på alla plan!

Matrevolution på jobbet!

Jag känner mig ofta tjatig och tråkig på jobbet för det blir ju ibland kostdiskussioner, och det är inte jag som tar upp dem men jag står ju för vad jag tycker och kan inte ljuga när jag får frågor om hur jag äter och varför. Men, det verkar ge resultat så så hemsk är jag nog inte trots allt!

I höstas fick jag en kollega att börja med LCHF och han har nu gått ner över 20 kg och har 5-10 envisa kilon kvar som jag försöker hjälpa och peppa honom att bli av med. På fredag kommer en annan kollega att börja, hon har länge varit nyfiken men skeptisk och nu ska hon ge det en chans. Och idag berättade en tredje kollega att han började i förrgår efter att ha sett programmet "Älskling du har blivit en tjockis". How about that??! Jag ska nog omvända dem allihop tids nog!

Skämt åsido så tycker jag att alla får äta som de vill, men jag tror inte att gluten och margariner är hälsosamt och jag tror att många har stora hälsovinster att göra genom att skära ner på kolhydratintaget, skippa alla lightprodukter och sluta vara rädda för naturligt fett. Kan jag sprida det budskapet och få andra att må bättre så är det helt underbart! För egen del så är det ju väldigt roligt att få ha kostdiskussioner med intresserade människor på jobbet, och jag bara längtar efter att få höra hur de mår på sin nya kost!

Periodisk fasta

Idag har jag påbörjat min periodiska fasta. Jag har läst och funderat ett tag, och nu är det dags att prova. Det finns massor av olika varianter att köra periodisk fasta på, man kan t ex hoppa över valfri måltid och äta 2 måltider per dag, man kan fasta i 24 h eller till och med 48 h. Jag har valt den metod som jag tycker känns mest logisk och mest lik hur vi troligtvis (?) levde förr, nämligen att jag hoppar över frukosten. Det känns inte jättetroligt att stenåldersmänniskan skuttade upp på morgonen och öppnade kylskåpet, utan snarare var dagens första uppgift att leta rätt på mat. Långvarig svält är självklart inte bra, men periodisk fasta är något helt annat än svält. Periodisk fasta ger ökad fettförbränning, stimulerar tillväxthormoner och nollställer aptitregleringen. Jag vill ju minska i fett och bygga mer muskler så LCHF tillsammans med periodisk fasta känns som ett optimalt upplägg! På LCHF går det nämligen jättebra att bygga muskler och deffa samtidigt, till skillnad från den gamla myten att man måste bulka först och deffa sedan. Det brukar också vara ett effektivt sätt att få igång sin viktminskning om man kört LCHF ett tag men hamnat på en platå, eller om man vill gå ner "de sista" kilona som kroppen inte gärna släpper ifrån sig.

Det ska bli väldigt spännande att prova och se hur det påverkar mig. Hittills känns det bra, är lite hungrig såklart men inte värre än att det går att hantera. Min plan är att köra varje dag på vardagar ett tag, och sen trappa ner och köra periodisk fasta 1-2 dagar/vecka. Det går att läsa mer om periodisk fasta här, här och här.

Frestelser

Såhär ser det ut på min och gissningsvis många andras arbetsplatser okså just nu. Godis, godis, godis... Det är till att börja med intressant att vi alltid måste "fira" med socker. Det finns ju så mycket annat gott. Äter man istället rätt så är man inte hungrig och har inget sug efter mer mat mellan måltiderna.

Jag är inte superfanatisk utan gör undantag emellanåt. Jag väljer att göra det för att det finns så mycket som är gott, och för att jag kan hantera det. Jag är frisk och normalviktig och tränar mycket, så någon godisbit eller efterrätt ibland är ingen större fara för mig. Däremot så blir en godisbit aldrig bara EN godisbit, vilket är anledningen till att jag väljer mina tillfällen och inte kommer att röra påskägget på bilden. Jag vet att om jag tar en bit, så kommer jag småäta godis resten av dagen, och morgondagen, tills det är slut. Jag kommer på grund av det svajande blodsockret bli hungrig och trött, och sen kommer jag ha ett sug efter mer socker och kolhydrater i åtminstone en vecka. Så vill jag inte ha det, därför väljer jag mina tillfällen.

Vi ska i påsk hem till mina föräldrar, sambons föräldrar, och ska dessutom gå på 30-årsfest. Själva påskbordet är inget problem, ägg, sill, lax osv är jättebra mat som jag dessutom älskar. Men jag kommer troligtvis göra undantag i form av en liten bit efterrätt och kanske en öl till sillen, för att jag tycker att det är så gott att det är värt det. Jag vet att jag kommer få kämpa med mitt sug i nästa vecka, men jag vet att jag klarar det. För andra är kampen inte värd det, och det måste man acceptera och respektera. Jag tycker att det är tråkigt att det alltid bara är socker som erbjuds som fika, och önskar att företag snart kommer erbjuda alternativ som till exempel ostknappar, rostade nötter, mörk choklad eller varför inte någon god ost eller skinka?!

Mitt tips till dig som tampas med ett sug just nu, fundera över det och gör ditt eget val, baserat på den du är och vad som funkar för dig. Artighetsät inte och ät inte för att inte verka "konstig". Låt människor kommentera om de vill, de gör det bara för att rättfärdiga sitt eget beteende. Gör bara undantag för sånt som är vansinnigt gott, och njut då av dem. Får man dåligt samvete har man inte unnat sig, tvärtom. Tänk igenom påsken och gör upp DIN strategi - vilka undantag vill du göra? Du vill kanske inte göra några undantag alls, bestäm dig då för det, följ din plan, och ge dig själv en rejäl klapp på axeln efteråt!

LCHF Falukorv i ugn med blomkålsmos

I veckan lagade vi en barndomsfavorit som dessutom blir riktigt bra på LCHF-sätt, bara att byta ut potatismoset mot blomkålsmos!

4-6 portioner

1 ring falukorv (800 gr)

1 tomat

1 gul lök

1 boll mozzarella alt. annan ost i skivor

senap

½ dl vispgrädde

ost i skivor

1 blomkålshuvud

smör

vispgrädde

salt, peppar och ev muskot

Lägg falukorven i en smord form och skär djupa skåror i den. Bre senap mellan skivorna och fyll sedan med skivad tomat, lök och ost. Det som inte får plats i skårorna brukar jag hacka och lägga i botten på formen. Häll grädden över korven och toppa med ostskivor. Sätt in i ugnen på 200-225 grader ca 20 minuter.

Bryt blomkålshuvudet i buketter och koka ca 10 minuter. Häll av vattnet och häll i en klick smör och en skvätt grädde, och mixa eller vispa till önskad konsistens. Smaksätt med salt, peppar och ev muskot.

Servera med någon ytterligare grönsak, t ex paprika.

Ett tips om man gärna äter mer än man hade tänkt (vilket jag och min sambo gör), är att dela upp maten i planerat antal portioner på tallrikar och i matlådor innan man äter. Vi gör nästan alltid så eftersom vi annars helt enkelt äter mer än vi behöver bara för att det är gott...

Julplaner

Nu närmar sig det riktiga julfirandet med stormsteg och det är dags att fundera över en strategi för julens ätande. Är julen ett planerat undantag då allt är ok? Eller är vissa saker ok eller är det fritt fram på t ex julafton? Eller det är kanske rentav strikt hela julen? Hur går era tankar?

Jag resonerar som så att det faktiskt bara gäller två dagars julfirande, på lillejulafton med sambons familj och på julafton med min. Jag kommer dessutom inte ha något träningsuppehåll utan det är träning 4 dagar/vecka som gäller både denna och nästa vecka, och därför kommer jag inte vara superstrikt med maten. Den mesta julmaten är LCHF-vänlig (sill och lax är mina favoriter på julbordet!) och jag kommer därför hålla ett rätt så lågt kolhydratintag, framförallt till frukost för då står jag mig bra och länge och blir inte lika hungrig och sugen som om jag börjar dagen med mackor. Men...! En öl får det bli till sillen och en skiva vörtbröd med skinka hör också julen till. Lite godis får det också bli till julspelandet på kvällen. Julen är en speciell högtid och vissa saker vill jag unna mig, men det blir inte två dagars totalt frosseri och jag kommer inte småäta godis hela dagarna.

För mig är detta en strategi som känns bra, jag vet att jag kan köra strikt direkt igen den 25e och jag accepterar att dessa avsteg eventuellt kommer resultera i en liten viktökning, i så fall får det vara värt det. Det viktiga är att man hittar sin egen strategi och inte låter sig påverkas av andra. Har du bestämt dig för att göra undantag så NJUUUUT av dem, annars är det ju helt bortkastat! Och har du bestämt dig för att vara strikt för att du behöver vara det, så lyssna inte på andras trugande. Vi har bara oss själva att stå till svars inför och alla gör sina val. Hitta DIN strategi, håll fast vid den och njut av jul och tid med nära och kära!

Svar på fråga om sötsug

Jag fick en fråga i en kommentar som jag tycker förtjänar ett eget inlägg. För övrigt blir jag väldigt glad om någon kommenterar eller har frågor, så gör jättegärna det! Det går bra att maila mig också: toveshalsa@gmail.com!

 

Fråga: 

Jag läste i ett inlägg att ditt sockersug är borta. Hur lång tid tog det innan det avtog? Har precis tagit mig i kragen men suget är stort, har du något bra tips till mig? Jag vet att det avtar med tiden, men jag är konstant sugen och hungrig. Jag äter rätt och nyttigt nu men är inte van att känna mig hungrig då jag alltid var mätt på socker.

Svar:

Mitt sötsug är borta för att jag äter enligt LCHF (Low Carb High Fat), dvs en kost där större delen av energin jag får i mig kommer från fett istället för kolhydrater. Kolhydrater blir till socker i magen och underhåller därför sötsuget. Fett tar mycket längre tid för kroppen att förbränna än kolhydrater, därför håller man sig mätt och nöjd väldigt mycket längre med LCHF än om man äter enligt tallriksmodellen eller annan kolhydratbaserad kost.

 

Jag har ätit enligt LCHF sedan december 2010, men det är först de senaste 4 veckorna jag varit riktigt strikt och inte gjort undantag ens på helgerna. Det är också först nu jag fått uppleva alla hälsofördelar som LCHF ger. Tidigare underhöll jag mitt sötsug genom att äta kolhydrater och socker på helgerna, därför fanns det alltid kvar, men nu är det helt borta och det tog ca två veckor. Jag kan numera titta på andra som fikar utan att det kliar i fingrarna och det är väldigt skönt! En annan fördel är att min portionskontroll blivit mycket bättre, det går helt enkelt inte att överäta på samma sätt på en fettbaserad kost!

 

Mitt tips till dig är att helst utesluta helt men annars kraftigt dra ner på ditt kolhydratintag (bröd, pasta, ris, potatis etc) och istället ersätta med grönsaker, samt att utesluta alla sorters light-produkter och enbart använda riktigt smör, bregott, creme fraiche, vispgrädde och så vidare. På LCHF behöver man inte gå hungrig utan kan äta sig nöjd på god och riktigt mat!

 

Detta är en väldigt kort introduktion till LCHF, och det är svårt att ge mer råd utan att veta mer om hur du äter idag. Lycka till med ditt nyttiga liv och hör gärna av dig igen om du har fler frågor!

Kostrådgivning #2 fortsättning

Här kommer den utlovade fortsättningen till mina tankar om mitt möte med Åse i veckan.
Vi pratade om LCHF och träning. Så länge jag kan minnas har jag fått höra hur EXTREMT viktigt det är att äta något DIREKT efter träning, annars börjar kroppen omedelbums bryta ner musklerna. Då kommer Åses så kloka motfråga: För vem och varför gäller det? Jo det gäller för "tallriksmodellare". Kommer majoriteten av energin man får i sig från kolhydrater så förbränns den energin snabbt av kroppen. Äter man däremot enligt LCHF och får i sig merparten av energin från fett som förbränns mycket långsammare, har kroppen tillgång till den energin under lång tid, även efter träningspasset. Man måste därför inte äta något alls efter ett träningspass, om det inte är så att man känner sig hungrig. Känner man sig fortfarande mätt och nöjd så mår kroppen bra och det finns ingen anledning att fylla på med energi i onödan.

Proteinshakes då? De har jag sett som något "nödvändigt" vid träning för att bygga muskler, även om det känts fel att det är en konstgjord produkt. Det jag inte visste om proteinshakes är att vasslet i dem höjer insulinet, fastän kolhydratinnehållet är lågt. Insulinet är kroppens fettlagrande hormon och fettlagring vill jag gärna undvika. Dock så funkar proteinshakes efter träning, för då kan kroppen hantera insulinet. MEN, det är inte nödvändigt. Mitt proteinintag är ändå tillräckligt högt för att jag ska kunna bygga muskler, så jag har bestämt mig för att sluta med shakes och se vad som händer. LCHF står för en naturlig kost, och i den ingår inte proteinshakes utan jag tänker fortsätta med ägg, tonfisk och annan proteinrik naturlig, nyttig mat.

För att sammanfatta det hela så är Åse en fantastiskt inspirerande människa, med stor kunskap och väldigt vettiga och sunda åsikter. Hon har en förmåga att ge individ-anpassade råd, de jag har fått har känts mitt i prick till vad jag behöver förändra. Utöver det så tar hon en sak i taget, så det blir inte överväldigande stora förändringar på en och samma gång. Jag är så glad att jag valde att kontakta Åse, och längtar redan till vårt nästa möte som dessvärre är det sista planerade!

Om att avstå från saker...

Just nu är jag benhård med vad jag äter och tillåter inga undantag. Det är inte jättesvårt för jag har inget sötsug och jag äter tillräckligt för att bli mätt och nöjd. Men... Jag känner mig så tråkig!! En kollega slutar imorgon och bjöd precis på riktigt fina chokladpraliner. Jag älskar fin choklad!! I vanliga fall, och i framtiden när jag nått min målvikt och hittat tillbaka till balansen i kroppen, skulle jag ta en utan att tveka och njuta riktigt ordentligt av den. Men just nu går det inte, och jag tycker inte heller att det skulle vara värt det. Jag kämpar så hårt med både kost och träning och vill inte rasera det jag byggt upp. Jag vill också att min kropp ska bli trygg med min kosthållning igen och det kommer den inte bli om jag fortsätter slarva.

Men frestelserna slutar inte där... Ikväll ska vi ut och äta med jobbet, vi gör det väldigt sällan så när det väl händer är det fest och jag vet att de andra kommer dricka både vin och drinkar. Själv funderar jag fortfarande över ifall jag ska ta ETT glas vin eller inte. På kostrådgivningen tidigare i veckan rådde Åse mig att hålla mig till 3 glas vin i veckan då jag vill gå ner i vikt. Jag är ingen stordrickare, men på helgerna slinker det ju lätt ner fler än så när man lagat något gott eller hänger med kompisar. Men nu frågar jag mig själv, är det värt att "slösa" ett av mina 3 glas vin ikväll, eller ska jag spara dem till helgen? Självklart måste jag inte komma upp i 3 glas, men det är min maxgräns.

Det slutar inte där heller, för imorgon är det två kollegor som slutar så det kommer bjudas på dubbel fika. Och på lördag ska vi iväg på kalas där jag förhoppningsvis klarar maten (måtte det inte bjudas på smörgåstårta...), men sen får jag väl dessvärre avstå tårtan. Det som är jobbigast är inte att avstå, för det klarar jag. Detta är en relativt kort period och när jag väl är målviktig kommer jag göra lite fler undantag, dock inte i samma utsträckning som jag gjorde förr, för det är ju anledningen till att jag skaffade mig mina 5 extra kilon. Det jobbigaste är omgivningens reaktioner... För jag är inte överviktig utan ses som normal eller kanske t o m som smal, och tyvärr är det svårt för många att förstå att det jag gör inte bara handlar om vikt, utan om min hälsa i stort. Jag mår bäst på LCHF-kost, men mitt halvårslånga slarvande har gjort min kropp förvirrad och nu måste jag få den i balans igen. Och faktum kvarstår fortfarande att min fettmätning visade på 36% kroppsfett vilket räknas som högt och inte är hälsosamt.

Eftersom jag vet vad jag mår bra av och varför jag gör det jag gör, så är det bara att bita ihop och låta andra tycka vad de vill. Men när jag alltid varit tjejen som aldrig bangar ett glas vin till eller en efterrätt, så är det en stor och ganska jobbig omställning...

Kostrådgivning #2

Igår var det äntligen dags för andra mötet med Åse. Vi gick igenom min kostregistrering och pratade allmänt om vad som hänt sen sist och vad jag ska tänka på framöver. Som vanligt var det galet intressant och jag hade kunnat lyssna på henne i timmar! Allt hon säger låter så vettigt och sunt, och ändå känns vissa av sakerna så svåra att genomföra. Jag lärde mig massor och tankarna snurrar för fullt...

Min kostregistrering såg i stort bra ut. Jag gjorde den för någon vecka sedan, innan jag ökade mitt proteinintag så det var en synpunkt även från Åse att jag behöver äta mer protein, men det är ju redan åtgärdat. I övrigt så har jag nog ätit lite onödiga mellanmål som jag som LCHF-are inte borde behöva, så jag kommer definitivt tänka en extra gång i framtiden om jag verkligen är hungrig, och aldrig äta ett mellanmål bara för att man "ska". Många av de kostråd man matats med i åratal är anpassade för "tallriksmodellare" och gäller inte för LCHF-are. När huvuddelen av energin kommer från fett och protein istället för kolhydrater har kroppen inte samma behov av mellanmål, eftersom kroppen har tillgång till energin från fettet under en väldigt lång tid, till skillnad från kolhydraterna som snabbt försvinner.

Min största och svåraste läxa till nästa gång vi ska ses, är att sluta räkna på och väga maten, och istället lita på min kropp. Som kontrollfreak är det oerhört svårt att släppa... Jag tycker ju om att veta hur mycket jag äter och vilken fördelning jag får av fett, protein och kolhydrater. Jag har inte litat på min portionskontroll tidigare eftersom den sätts ur spel när jag äter kolhydrater (som dämpar mättnadskänslor), men nu har jag tillräckligt med kunskap för att klara mig själv, utan min bästa vän hushållsvågen och utan att kaloriberäkna det jag äter. Jag ska äta tills jag är mätt eller snarare nöjd, och kroppen är fullt kapabel att styra det själv. Kroppen är heller inte gjord för att äta mer eller mindre exakt en viss kalorimängd varje dag, utan mår bättre av en naturlig variation, vilket man får automatiskt då man bara följer sina hungers- och mättnadskänslor. Det låter så logiskt och vettigt, men jag erkänner att det ger mig lätt panik att inte veta exakt vad jag får i mig, och jag inser att det inte är sunt. Jag började faktiskt direkt igår kväll med att inte väga upp frukost utan istället höfta den...

För att detta inte ska bli någon roman får jag avrunda här, och så fortsätter jag i ett annat inlägg och berättar om LCHF-mat i samband med träning!

LCHF-mat på språng

Det är inte lätt att hitta LCHF-vänlig mat när man snabbt behöver ett litet mellanmål. I princip all lättillgänglig snabbmat består av något mellan bröd, något på bröd, eller något som mestadels är socker. Det är lite tråkigt tycker jag och jag hoppas det kommer ändras snart. Det har ju t ex börjat säljas färdigkokta, skalade ägg i tvåpack på ICA, så jag tror att en förändring är på väg, men än är det lång väg kvar. 

Jag brukar ha några Babybel i väskan, men idag var hungern större än så så det blev en baconlindad korv på Pölsemannen med lite dressing. Kokta ägg funkar också bra att ha med sig åtminstone en stund, och beroende på hur känslig man är så är naturella nötter ett bra alternativ. Jag är för tillfället lite extra strikt och håller därför nere nötintaget då de innehåller en del kolhydrater, men min sambo har alltid en påse på jobbet. Ölkorv är ett annat alternativ, men det är jag lite kluven till eftersom de innehåller så mycket konstigheter. Kolhydratinnehållet är dock lågt och jag tycker det är väldigt gott så det slinker ner ibland.

Någon som har fler tips på bra LCHF-mellanmål som är lätta att ta med eller går att köpa på närmsta Pressbyrå eller liknande?