Frestelser

Såhär ser det ut på min och gissningsvis många andras arbetsplatser okså just nu. Godis, godis, godis... Det är till att börja med intressant att vi alltid måste "fira" med socker. Det finns ju så mycket annat gott. Äter man istället rätt så är man inte hungrig och har inget sug efter mer mat mellan måltiderna.

Jag är inte superfanatisk utan gör undantag emellanåt. Jag väljer att göra det för att det finns så mycket som är gott, och för att jag kan hantera det. Jag är frisk och normalviktig och tränar mycket, så någon godisbit eller efterrätt ibland är ingen större fara för mig. Däremot så blir en godisbit aldrig bara EN godisbit, vilket är anledningen till att jag väljer mina tillfällen och inte kommer att röra påskägget på bilden. Jag vet att om jag tar en bit, så kommer jag småäta godis resten av dagen, och morgondagen, tills det är slut. Jag kommer på grund av det svajande blodsockret bli hungrig och trött, och sen kommer jag ha ett sug efter mer socker och kolhydrater i åtminstone en vecka. Så vill jag inte ha det, därför väljer jag mina tillfällen.

Vi ska i påsk hem till mina föräldrar, sambons föräldrar, och ska dessutom gå på 30-årsfest. Själva påskbordet är inget problem, ägg, sill, lax osv är jättebra mat som jag dessutom älskar. Men jag kommer troligtvis göra undantag i form av en liten bit efterrätt och kanske en öl till sillen, för att jag tycker att det är så gott att det är värt det. Jag vet att jag kommer få kämpa med mitt sug i nästa vecka, men jag vet att jag klarar det. För andra är kampen inte värd det, och det måste man acceptera och respektera. Jag tycker att det är tråkigt att det alltid bara är socker som erbjuds som fika, och önskar att företag snart kommer erbjuda alternativ som till exempel ostknappar, rostade nötter, mörk choklad eller varför inte någon god ost eller skinka?!

Mitt tips till dig som tampas med ett sug just nu, fundera över det och gör ditt eget val, baserat på den du är och vad som funkar för dig. Artighetsät inte och ät inte för att inte verka "konstig". Låt människor kommentera om de vill, de gör det bara för att rättfärdiga sitt eget beteende. Gör bara undantag för sånt som är vansinnigt gott, och njut då av dem. Får man dåligt samvete har man inte unnat sig, tvärtom. Tänk igenom påsken och gör upp DIN strategi - vilka undantag vill du göra? Du vill kanske inte göra några undantag alls, bestäm dig då för det, följ din plan, och ge dig själv en rejäl klapp på axeln efteråt!

Stress, sushi och semla

Angående den där stressen jag tjatar så mycket om så ligger det till såhär: vi är bara hemma 4 veckor mellan Thailands- och skidsemestern. Att ha 2 semestrar så nära inpå varandra är en lyx i sig och inget som tillhör vanligheterna, så egentligen har jag ingen anledning att klaga på nånting. Men det råkade bli så att jag är uppbokad ALLA dessa dagarna, både vardagar och helger. Några söndagar har jag lediga men de behövs till återhämtning och förberedelser för kommande vecka, storhandling och storkok för att det överhuvudtaget ska gå ihop. Det jag är uppbokad med är roligt och självvalt, det är mycket träning, möhippa, Melodifestivalen osv, men det har blivit för mycket av det goda helt enkelt. Jag tänkte att det bara var 4 veckor och att jag därför kunde bita ihop och get it over and done with, men mot slutet av förra veckan insåg jag att det inte går. Jag hinner inte med saker jag behöver göra och jag hinner inte med mig själv. Därför har jag bestämt mig för att bara gå på FitnessCampet denna veckan och strunta i styrketräningen. Det känns jobbigt eftersom 4 pass per vecka blivit min vardag, och jag har ju precis haft semester så därför vill jag ju inte vila nu utan köra stenhårt. Men det går bara inte just nu, jag måste ge mig själv lite space.

Det som också blir lidande av det här är kosten. Jag känner mig inte så motiverad och det blir fler LCHF-undantag än vanligt. Igår åt jag semla när det bjöds på jobbet och till middag blev det sushi. Helgen bjöd på en hel del undantag och det kommer den kommande helgen också göra. Men vet ni? Det är helt okej. Jag äter ändå bra i stort och jag tror min kropp klarar av dessa små avsteg. Jag tror till och med att det är sunt att ge sig själv små viloperioder ibland då man samlar kraft och motivation. För mig blir det också en påminnelse om varför jag äter som man gör. Den där semlan var tyvärr inte så god utan kändes bara för mycket, sushin var däremot fantastisk men trots 13 bitar var jag hungrig när jag gick och lade mig vilket jag aldrig är annars. Man står sig helt enkelt inte lika bra på kolhydrater!

Min enda rädsla är att jag hamnat i min vanliga fälla, nämligen den när jag inte längre är missnöjd med hur jag ser ut och börjar tro att jag är odödlig och kan behålla min kropp även om jag slutar träna och slutar tänka på vad jag äter. Denna gång ska det inte bli så, utan jag vill fortsätta ha en bra kost- och träningsrutin. Jag tror själv att det mest är bristen på vila som påverkar mig nu, så efter skidresan är min enda prioritering att återfinna balansen och lugnet i livet igen. Bara 1,5 vecka kvar nu...

Julplaner

Nu närmar sig det riktiga julfirandet med stormsteg och det är dags att fundera över en strategi för julens ätande. Är julen ett planerat undantag då allt är ok? Eller är vissa saker ok eller är det fritt fram på t ex julafton? Eller det är kanske rentav strikt hela julen? Hur går era tankar?

Jag resonerar som så att det faktiskt bara gäller två dagars julfirande, på lillejulafton med sambons familj och på julafton med min. Jag kommer dessutom inte ha något träningsuppehåll utan det är träning 4 dagar/vecka som gäller både denna och nästa vecka, och därför kommer jag inte vara superstrikt med maten. Den mesta julmaten är LCHF-vänlig (sill och lax är mina favoriter på julbordet!) och jag kommer därför hålla ett rätt så lågt kolhydratintag, framförallt till frukost för då står jag mig bra och länge och blir inte lika hungrig och sugen som om jag börjar dagen med mackor. Men...! En öl får det bli till sillen och en skiva vörtbröd med skinka hör också julen till. Lite godis får det också bli till julspelandet på kvällen. Julen är en speciell högtid och vissa saker vill jag unna mig, men det blir inte två dagars totalt frosseri och jag kommer inte småäta godis hela dagarna.

För mig är detta en strategi som känns bra, jag vet att jag kan köra strikt direkt igen den 25e och jag accepterar att dessa avsteg eventuellt kommer resultera i en liten viktökning, i så fall får det vara värt det. Det viktiga är att man hittar sin egen strategi och inte låter sig påverkas av andra. Har du bestämt dig för att göra undantag så NJUUUUT av dem, annars är det ju helt bortkastat! Och har du bestämt dig för att vara strikt för att du behöver vara det, så lyssna inte på andras trugande. Vi har bara oss själva att stå till svars inför och alla gör sina val. Hitta DIN strategi, håll fast vid den och njut av jul och tid med nära och kära!

Växlar upp!

Jag började denna träningssatsning efter ett halvår helt utan träning, och gick ut lite väl hårt med ett mål att träna 5 pass/vecka. I kombination med ett stressigt och påfrestande jobb och 2 timmars pendling per dag så blev det för bra, och kroppen protesterade genom att först bli sjuk och sen balla ur när den inte fick vilan den behövde. Som tur är har jag en klok tränare som drog i handbromsen och bestämde att det var 3 pass/vecka som gällde, varken mer eller mindre, tills jag kände mig redo att öka. Han var också tydlig med att det kunde ta en månad eller ett år tills jag var redo för det, och att det kanske till och med är så att jag aldrig blir det, 3 pass per vecka är kanske en lagom nivå för mig.

Med denna överenskommelse har vi tränat på i snart 4 veckor och mot slutet av förra veckan kände jag hur det vände. Jag har blivit bättre på att lämna jobbtankarna på jobbet, jag känner mig återhämtad, träningssugen och redo inför varje pass, jag kan ge mer på träningen och jag bara längtar efter att träna mer. Att ge mig själv mer luft i schemat var således det bästa beslutet någonsin, för nu har träningsglädjen hittat till mig inifrån, istället för att jag försökt tvinga in den utifrån.

Med början denna veckan kommer jag därför att lägga i en extra växel i form av ett fjärde träningspass som är ett Cardio-pass: 20 minuter intervaller på crosstrainer och sedan 25 min jogging på löpbandet. Med mitt Cooper-test i färskt minne är jag grymt motiverad att bättra på konditionen, och med en Thailandsresa om 6 veckor kommer naturligt motivationen att få fart på förbränningen och komma i någorlunda bikini-form.

Mycket kan hända på 6 veckor - nu kör vi!!

Pepp!

Jag får erkänna att jag varit lite låg sen den här jäkla förkylningen bröt ut. Det är tråkigt att bli avbruten mitt i en träningssatsning, och när jag dessutom är en "allt eller inget"-person är det lätt att "inget"-känslorna tar över när jag inte kan köra järnet. Så jag har känt mig ganska negativ och inte särskilt hoppfull över att nånsin nå den här "toppformen" eller vad det nu är jag strävar efter. Men de tankarna funkar ju inte! Ibland blir man sjuk, så är det bara, och jag gör ju så gott jag kan genom att fortsätta äta bra, dricka massor med vatten och vila, vila och åter vila. Jag har gjort upp en träningsplan fram tills jul och kommer varje vecka träna 2-3 pass med PT för att köra riktigt intensivt. Efter jul borde jag ha tillräcklig kunskap och form för att träna mer själv. Kändes gött att fylla kalendern med träningstider och blicka framåt! Har också kollat på lite före- och efter bilder på Olga Rönnbergs blogg. Kan de så kan jag, och jag längtar efter att få ta snygga efterbilder så småningom!