Igår var det dags att träna baksida igen med PT-Daniel. Förra veckans pass gick jättebra, men av någon anledning var jag på så sabla dåligt humör att jag inte alls kunde njuta av det. Jag var därför fast besluten att göra om och göra rätt. Efter min påtvingade vilodag i måndags var jag extremt taggad och var nästan rädd att jag var övertaggad och inte skulle kunna bruka allvar. Det var därför fullt fokus som gällde och min vilja att prestera belönade sig med råge, och gårdagens pass gick ännu bättre än helgens pass!
Jag hade så mycket energi i kroppen och bestämde mig för att ta tillvara på det genom att ge allt jag hade och inte komma hem med någon onödigt sparad energi. Det var därför fullt ös i varje övning och när en muskelgrupp var färdigtränad så var jag verkligen helt slut i de musklerna. Tekniken satt och när Daniel sa "tid!" körde jag igång direkt, ingen smygvila och inget trams.
När styrketräningen var avklarad var jag skakig i kroppen men fortfarande fylld av energi så det blev 15 hårda minuter på löpbandet. När jag sprungit klart var jag så hög på endorfiner att det kändes som att jag hade kunnat köra hela passet igen, från början till slut. Jag studsade hem på trötta men glada ben, och efter en god middag som min snälla sambo lagat och ett avsnitt Dexter kom den berömda kraschlandningen när endorfinerna går ur kroppen. Sååå trött, men på det allra skönaste sättet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar