Om stress och om att försöka leva som man lär

Så var det fredag igen och längesen jag uppdaterade bloggen. Anledningen är att schemat den senaste tiden varit minst sagt hektiskt med många långa dagar på jobbet. Kroppen protesterar på alla möjliga sätt, jag är trött, frusen, spänd i nacken, känner mig orolig/nervös även när jag vilar och lite andra härliga symptom. Tyvärr har jag inte kunnat påverka min arbetssituation, det är en period med mycket att göra så det är bara att uthärda, och istället påverka det jag kan. Så alla andra "måsten" har strukits från schemat, däribland bloggen och träningen. Träningen är ett knepigt kapitel, för det är ju bra att träna när man är stressad, man blir av med stresshormoner osv. Men när träningen blir ett ytterligare stressmoment väljer jag att prioritera bort. 

Det har varit min vardag de senaste veckorna, långt ifrån hur jag vill leva, men jag försöker göra det bästa av det. Jag ligger på spikmattan varje kväll när jag ska sova (somnar på den och kastar bort när jag vaknar till, så tar det ingen extra tid), jag äter som vanligt bra och ren mat (LCHF), jag har varit hos en massageterapeut och ska börja gå på regelbunden akupunktur för att försöka rätta till obalanser i min kropp, och jag väljer att äta kosttillskott som är bra för binjurarna och sköldkörteln (t ex magnesium, B-vitaminer, selen (från paranötter) och kelp) som jag märker tagit mycket stryk av all stress.

Stress är en lurig jäkel, för stress är inte bara att ha mycket att göra, utan oro och en känsla av att man inte duger tolkas av kroppen som precis samma stress, och kroppen tror att vi är utsatta för fara. Alla försvarssystem slås på för att vi ska vara extra alerta och ha så bra möjligheter som möjligt för att ta oss ur det, matsmältningen stängs av för det är inte prioriterat i denna situationen, sömnen försämras, och massa annat. Stress i sig är inte farligt, vi är gjorda för att klara av det, men under en kort period. Fara -> aktivitet -> återhämtning, var förr det vanliga. Nu sitter vi stilla framför våra datorer och är stressade över deadlines, över att hinna till träning, hämta barnen, över att pengarna ska räcka, över om vi är tillräckligt bra föräldrar/vänner/partners, om vi gör bra ifrån oss på jobbet, om vi verkligen duger som vi är eller först när vi gått ner några kilon eller kan lyfta tillräckligt tunga vikter osv osv. Vi går omkring och är "rädda" en stor del av tiden, för saker som inte är farliga, och "faran" åtföljs oftast inte av varken aktivitet eller återhämtning. Det skapar oerhört mycket problem och sjukdomar! När vi är stressade har vi sämre näringsupptag, dvs även om man äter "perfekt" så går inte all näring ut i kroppen och man kan ändå få näringsbrister som leder till obalanser i kroppen. Matsmältningen stängs också av som jag skrev tidigare och vi får därför magproblem och går lätt upp i vikt. Sen går vi på strikt diet och misslyckas och skyller det på maten! Det är mycket som blivit snett i vårt moderna samhälle tycker jag, och det är inte konstigt att många mår dåligt, har problem med magen, sover dåligt, är överviktiga osv. Mycket tror jag kan förklaras med vår kosthållning, som är långt ifrån hur vi ätit de senaste tusentals åren, men kosten kan inte ensam lösa allt, vi måste ändra livsstil för att komma ända fram, och det är nog det svåraste att komma tillrätta med.

Vad kan man göra för att minska på stressen då? Well, det man kan göra för att sänka stresshormonerna i kroppen är att träna, och att ligga på spikmatta. Det löser ju dock inte problemet men kan göra att man mår bättre så att man orkar lösa orsaken till stressen, och kroppen mår självklart bättre av att bli av med stresshormonerna. Gällande kost så rekommenderar jag utan tvekan någon variant av lågkolhydratkost, eftersom stresshormoner utsöndras när vi har lågt blodsocker, vilket vi får när det sjunker efter att ha varit högt, vilket det blir av en kost rik på kolhydrater. Det är onödigt att stressa kroppen genom maten vi äter tycker jag. Sen måste man hitta anledningarna till att man upplever stress/oro och lösa det som går att lösas, ta bort det som inte måste göras från schemat. Kanske VILL man träna 4 gånger i veckan men det är bara realistiskt att träna 2 gånger, då är det lite dumt att fortsätta sikta på 4 pass, för det ger bara ångest. Men ibland går det bara inte att plocka bort mer saker, ibland sitter man fast i en situation som är stressig (som jag gjort med mitt jobb, ibland har man stressiga perioder) och då får man göra bästa möjliga av det. Vad som funkar och inte är oerhört individuellt. När jag är stressad behöver jag hemma-tid. Jag vill gå i myskläder, unna mig en lång dusch, ligga i soffan under en filt osv de stunder jag faktiskt har tid, och mår bara sämre av att stressa iväg till gymmet. Någon annan mår säkert bra av att prioritera sin träning och kanske tid med vänner för att tänka på annat och slappna av. Lär känna dig själv och ta hand om dig!

Ha nu en skön fredag och en underbar helg!
Kramar!

Om planering

På de flesta tränings/kost/hälso-bloggar läser man emellanåt om hur de gör för att lyckas med all sin träning och matlådor osv. Svaret blir alltid planering, planering, planering. Och jag håller med. Planering är jätteviktigt för att man ska hinna med det man vill. Men. Det finns en aspekt till som man inte läser om lika ofta. Det är också viktigt att planera för att inse vad man INTE hinner. Om man inte planerar sin vecka är det lätt att tänka att man ska hinna träna, storhandla, laga mat varje dag, tvätta, diska, städa, hänga med kompisar, ha kvalitetstid med sin partner osv. Ofta är det vi tänker oss att vi ska hinna inte speciellt rimligt. Man vill helt enkelt mer än man hinner eller orkar, vilket leder till mer eller mindre konstant dåligt samvete över olika saker som inte får plats i schemat och en känsla av att man hela tiden ligger efter och aldrig hinner ikapp.

Jag och min sambo tänkte lite på de här sakerna i helgen, och bestämde oss för att bli bättre på att planera våra veckor. Dels för att det där som vi vill göra verkligen ska bli av, men också för att inte planera in mer än vi hinner. Vi ska ha kalas för sambon på lördag eftersom han fyllt år, så en kväll i veckan får gå till tvätt och städning, och en går till att handla och förbereda mat. De kvällarna hinner vi inget mer eftersom vi båda kommer hem ganska sent efter jobbet. Vi orkar inte heller hålla på och jobba till sen kväll, vi behöver en stund innan läggdags när vi varvar ner. Så därför får vi anpassa schemat efter våra förutsättningar, och vi får också anpassa maten efter det. Ett storkok av matlådor passar inte riktigt in en kväll när vi ska hinna tvätta och städa, då får det istället bli något snabbare.

Planeringen innebar också att jag fick svart på vitt att de dagar det fanns utrymme för träning var tisdag och söndag, jag skulle alltså tränat igår. Men när jag var klar med gårdagens måste-ärenden hade jag ingen lust att träna, men däremot stor lust att för en gångs skull få hoppa i mina myskläder och ta det lugnt hemma en stund. Så då gjorde jag det. Och denna veckan blir det således "bara" ett träningspass. Men det är okej, för det viktiga är att balansen i livet fungerar och att man känner att man får ihop det. Ett träningspass som jag tvingar mig till när jag inte är sugen och inte orkar, blir inget bra träningspass. En myskväll däremot när hela min kropp skriker efter vila blir en väldigt skön och välbehövlig kväll hemma. Men på samma sätt blir det ingen bra myskväll om jag skippar träning bara för att det tar emot att gå till gymmet, när jag egentligen behöver komma iväg och träna. Det är ingen lätt balansgång och det har tagit mig många år att komma dit jag är idag, där jag oftast, men inte alltid, fattar rätt beslut.

Vi planerar ofta in tid för träning och aktiviteter av alla de slag, men hur ofta planerar vi in tid för vila? Det är en tanke värd att fundera vidare på. Vila och återhämtning är viktigt för att vi ska få de träningsresultat vi vill ha. Om vi tränar innan kroppen återhämtat sig tillräckligt blir träningen nerbrytande istället för uppbyggande, så om du tränat mycket och länge men inte utvecklas som du vill, är det kanske läge att planera in en extra vilodag varje vecka, kanske är det lösningen för att utvecklingen ska komma igång igen. Vila behövs också för att vårt näringsupptag ska fungera. En stressad kropp har dåligt näringsupptag, och har du dåligt näringsupptag spelar det ingen roll hur mycket tid du lägger på alla "perfekta" matlådor, för din kropp kan ändå inte tillgodogöra sig näringsämnena. En stressad kropp är dessutom duktig på att fettlagra, framförallt kring magen, som ett försvar. Stress tolkas av kroppen som fara, och om vi är utsatta för fara verkar det klokt att ha lite extra reserver, tycker kroppen som inte vet att vi har nästintill obegränsad tillgång på mat. Så att boka in tid för vila och återhämtning kan också vara ett sätt att få bort de där envisa kilona som många bråkar med.

Till sist vill jag betona att vi alla är olika. Vissa trivs med ett fullspäckat schema medan andra mår dåligt av det. Det kan också vara olika i olika perioder av livet hur mycket ork man har. Vi vilar också på olika sätt, vissa får sin vila genom att göra något aktivt, medan andra mår bra av massage eller en film. Bara du vet vad just din kropp mår bäst av, så ta dig tid att lära känna den och lyssna på vad den säger. Försök inte kopiera någon annans schema för det kommer mest troligt inte fungera för dig. Mer är inte bättre, även om det i dagens samhälle är "fint" att ha många järn i elden. Jag skulle vilja att det blev "fint" att må bra, oavsett på vilket sätt man uppnått det. Ta hand om dig.

Here we go!

Hej vänner!

Ikväll smäller det, då börjar FitnessCampet igen! Eftersom jag är på kurs flera av de kommande helgerna kommer jag inte kunna gå på så många camp som jag hade velat, men 1-2 ggr/vecka kommer det bli, och sen tänkte jag komplettera med lite egen träning. Jag kommer ha en del egentid när jag är iväg på kursen så då tänkte jag passa på att träna, är nog bra att rensa huvudet och rasta kroppen efter en dag i skolbänken!

Den senaste tiden har jag inte riktigt känt mig i balans, jag har varit stressad och haft lite mycket inplanerat så mitt enda fokus har varit att slappna av och stryka "måsten" från livet. Det har gått bra måste jag säga, jag känner mig väldigt mycket lugnare och i bättre balans psykiskt. Däremot så har kroppen fått ta stryk eftersom det knappt blivit någon träning och lite väl mycket undantag i kosten. Min grund är som alltid LCHF och jag kommer nog aldrig vara 100%-igt strikt, därför att det inte finns någon anledning för mig att vara det. Vissa saker är så goda att det för mig aldrig kommer vara värt att avstå dem. Däremot så mår jag bättre ju färre undantag jag gör: magen mår bättre, jag har mer energi och jämnare energinivå, och jag mår helt enkelt bra i hela kroppen! Nu när jag slarvat varje helg känner jag hur min kropp inte mår lika bra och inte riktigt förstår vad jag håller på med. Därför är det nu skärpning på gång vilket kommer ske automatiskt när både FitnessCampet och utbildningen sätter igång. Dessutom kommer jag ha vita veckor de veckor jag är iväg på kurs, för att låta kroppen vila och ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt att orka. Kursen pågår lördag-måndag under 4 helger, vilket gör att jag inte får någon riktig helgvila. Dessutom kommer jag få plugga en del på fritiden samtidigt som jag jobbar heltid (har bara tagit ledigt de dagar jag är iväg) så det krävs att jag tar hand om mig själv för att ro det här iland! Men det ska såklart bli jättekul och jag ser verkligen fram emot det, pirrigt värre nu! Efter sommar och semester och massa festligheter känns det dessutom riktigt skönt att ha hälsofokus ett tag!

Efter kursen är planen att dra igång ett styrketräningsprojekt igen, tänkte köra ett race med PT-Daniel, det blir kul!

Håll nu tummarna för att jag överlever kvällens camp!!

Träning för kropp och knopp

Jag var lite eländig i helgen, fick ont i halsen i lördags morse och det satt i fortfarande igår. Lite PMS och stress över nytt jobb i omlopp också så blir det lätt sådär. Så efter en dag i soffan när paniken kom krypande igår bestämde jag mig för att ta tag i saken. 

Jag började med att avsluta träningen som jag planerat för veckan. Armhävningar och magövningar stod på schemat. Jag gjorde mina 5 armhävningsset genom 100pushups-appen där min kurva just nu ser ut såhär:

Det är alltså totala antalet repetitioner per dag som mäts, och tidsskalan är inte tidsenlig. Mellan varje dipp har jag haft ganska långa uppehåll. Det är roligt att se att jag är på väg upp igen, det ska bli spännande att se hur snabbt utvecklingen går denna gången. Jag maxar just nu ca 15 armhävningar på fötter, men har varit uppe på 25. Jag vill till att börja med klara 30! Mellan seten passade jag på att göra lite jägarvila (stolen mot vägg). 2x2 minuter sög bra i benen kan jag berätta! Jag avslutade med ett tabata-intervall av plankan, de sista intervallerna var tuffa, tuffa efter alla armhävningar. Men efteråt var jag glad och nöjd över att ha följt min planering!

Knoppen behövde också ett träningspass så jag smetade på en ansiktsmask från Make up store och satte mig på golvet i sovrummet och startade en 15-minuters meditation genom Mindfulness-appen. Jag tror att det är bra det där med mindfulness. Jag märker kanske ingen direkt skillnad än, men jag vill tro att det kommer med tiden, att man övar upp egenskapen att känna sig lugn och närvarande. Jag har lite böcker om mindfulness jag vill läsa också, men det får bli efter att utbildningen är avklarad, tills dess har jag tillräckligt att läsa.

Veckans meditationer

Efter och under tiden =)

För att fortsätta på det avslappnade spåret bäddade vi rent sängen, finns det något bättre än känslan av nytvättade lakan? Tveksamt.

Allt som allt fick jag alltså en skön söndagkväll som gjorde mig så redo som det går för en ny arbetsvecka!

Träningsplaner och balans i livet

Maria frågade hur min träning kommer se ut nu när jag ska vara lite mer noggrann med kosten. Självklart hade jag redan planer på att skriva ett inlägg om detta =) Saken är den att jag troligtvis inte kommer träna särskilt mycket. Inte för att jag inte vill, utan för att jag måste fokusera på att få till en bra balans i mitt liv, där jag hinner med vardagen och mig själv. Där jag känner mig lugn, har tid att laga god mat, göra roliga saker, och där jag fokuserar på att få till bättre sovtider.

Jag är en känslig tjej som vill lite mer än dygnets 24 timmar tillåter, och som därför varit utmattningsdeprimerad ett par gånger. Även om det var några år sen sist är jag inte helt återhämtad och jag är extremt stresskänslig. Det krävs inte särskilt mycket för att gamla symtom ska komma tillbaka, och jag har lovat mig själv att inte hamna där igen, för det är inget kul tillstånd. Det krävs hårt jobb för att komma tillbaka och lång tid innan man är sig själv igen. En tid i våras/somras försökte jag träna mer än jag pallade med och det är sviterna av det jag fortfarande lider av. Fastän jag taggade ner betydligt och har tagit det väldigt lugn i sommar är jag inte helt på banan igen.

Känslan är svår att beskriva, för det är inget som märks och jag mår absolut bra och är glad och sådär. Men stresskänslig. Bara tanken på att i förväg boka in 3 träningspass i veckan ger mig svag hjärtklappning, och därför låter jag bli. Jag håller schemat öppet och fokuserar på mig själv. Jag försöker verkligen komma i säng lite tidigare, och jag ligger på spikmatta varje kväll innan jag somnar och övar mig på att meditera genom Mindfulness-appen varje morgon och eftermiddag på tåget. Det känns som ett bra förebyggande upplägg och jag är ganska säker på att det kommer hålla stresskänslan borta. Eller jag vet ju det, för jag känner att jag mår bra av det.

Men åter till träningen, för nåt måste jag ju faktiskt träna! Eller nä, jag måste inte, men jag VILL! =) Eftersom mitt mål är att få en plattare mage och starkare bål har jag bestämt mig för att 3 gånger i veckan göra armhävningar, och 3 gånger i veckan göra nån slags magövningar. Eftersom det tar max 15 minuter per dag får det räcka med en vilodag. När det gäller armhävningar följer jag ett program från 100pushups, jag har appen och den kan varmt rekommenderas. Bra, enkel och motiverande med tabeller och grafer. När det gäller magövningar kommer jag improvisera med tabataintervaller, använder appen Tabata Timer för tidtagning. Igår blev det bara ett set där jag varvade mellan vanlig planka och sidoplanka, men jag tänkte framöver slänga in lite rotationer och shouldertaps också, och kanske lite annat kul. Så, ganska sparsamma träningsplaner, men om andan faller på och tiden infinner sig sticker jag kanske ut och springer en sväng, eller sticker till gymmet. Vi får se, allt har sin tid och framåt november har jag planer på att återuppta min 3-split igen och bygga muskler så det står härliga till! =)

Ny kvällsrutin

Jag satsar just nu mest på att hitta tillbaka till balansen i mitt liv och känna ett lugn i tillvaron som jag råkade tappa nånstans i en träningssatsning som var lite mer ambitiös än mitt schema tillåter. För att få hjälp att hitta lugnet har jag laddat ner Mindfulnessappen och försöker sen förra veckan få till ett par guidade meditationer per vecka. Det finns färdiga program från 3 upp till 30 minuter, så det finns liksom inga ursäkter. Det känns hittills väldigt bra även om jag nog använder det mer till avslappning än meditation, jag ligger t ex ner i sängen fastän man egentligen ska sitta. Men alla sätt är bra utom de dåliga tänker jag och fortsätter med min nya vana som faktiskt gör att jag börjat längta efter att gå och lägga mig, bara en sån sak!

Man måste inte

Idag är det torsdag och därmed FitnessCamp på schemat. Det faktum att det regnat hela dagen gjorde mig inte superpepp men jag var helt inställd på att köra ändå. Har man anmält sig till ett FitnessCamp är lite regn inte en anledning att stanna hemma. På vägen hem kände jag mig dock så vansinnigt trött, en trötthet som konstant ökat hela veckan, och jag kände bara att jag verkligen inte ville ge mig iväg. Jag ville bara hem, på med mjukisar, laga mat och softa en kväll. Det händer inte så ofta. Det är mycket hem-träna-laga mat-äta-förbereda morgondagen-sova-ochsåpådetigenendagtill i mitt liv, och det har gjort att jag generellt är ganska opepp för tillfället. Omotiverad. Trött. Mitt turbulenta projekt på jobbet påverkar självklart min sinnesstämning också, men trots att jag känt såhär ett tag har jag forcerat det och bara kört på. Det måste till en förändring och jag måste hitta tillbaka till balansen, men tills jag är där lyssnar jag på mig själv och accepterar inställda träningspass utan att blinka. Fast det där sista var inte riktigt sant. Jag klarade att fatta ett logiskt beslut men hade inte känslan med mig. När sambon kom hem hade jag lite ångest och tyckte att jag borde träna, men den kloka man jag har turen att leva med påpekade att jag faktiskt tränar rätt mycket och sällan är hemma och att jag borde stanna hemma eftersom jag kände som jag gjorde. När träningen är ett stressmoment som får en att må dåligt förtar det ju den positiva effekten av att träna.

Detta låter kanske som ett försvarstal men det är inte meningen. För man måste faktiskt inte. Det är väldigt få saker som man faktiskt måste göra (jaja jobba, äta, sova osv men ni fattar). Man tänker ofta att man måste göra dittan och dattan men det är inte så. Man får lov att säga nej tack och man måste inte ha någon särskild anledning. Man måste inte vara sjuk för att skippa ett träningspass. Man får vara opepp och ha lust att sunka i soffan en kväll, det är helt okej och kan vara det man mår bäst av. Ibland behöver man klart dra sig iväg, men jag börjar bli ganska bra på att känna skillnaden. När jag är sur och tvär behöver jag träna, då är jag oftast gladare och piggare efteråt men stannar jag hemma surar jag bara. När jag känner som idag och är trött och myssugen brukar det inte bli något bra pass ändå och jag kommer hem och känner mig ännu mer slutkörd medan jag om jag stannar hemma njuter av lugnet och soffan. Så funkar jag - hur funkar du?

Beslut som kvällens var dock förr betydligt svårare för mig att fatta och jag pressade mig alltid för hårt. Jag var en Duktig Flicka, vilket jag skrivit om förr. Det har lett till flera utmattningsdepressioner och jag har den hårda vägen lärt mig att det inte kommer något positivt av det där "duktiga" utan bara tvärtom. Målen jag satte upp gick inte att nå och på vägen dit mådde jag skit, tills jag fick ge upp och då mådde jag ännu sämre. Den där duktiga flickan i mig är dock envis och jag får fortfarande kämpa för att hålla henne i schack. Just nu är hon litegrann på väg tillbaka känner jag och hon motas lättast bort med lugn och ro och tid att njuta av tillvaron. Där kan jag inte säga att jag är just nu, andan är allt som oftast i halsgropen vilket känns helt onödigt eftersom det är stress jag skapat själv. Men jag jobbar hårt på att hitta tillbaka till balansen i livet vilket är anledningen till den glesare uppdateringen här på bloggen. Något måste bort för att ekvationen ska gå ihop, jag måste bara komma fram till vad och hitta en bra balans igen. Tills dess får det helt enkelt bli lite inställda träningspass och kebabsalladsmiddagar i ett ostädat hem =)

Surpuppa och dagens mat

Det verkade som att nåt hände på vägen hem för väl hemma så var jag så himla sur och fruktansvärt osugen på att träna. Men jag pallrade mig iväg ändå och trodde att träningen som vanligt skulle göra mig glad - men icke! Det gick segt och var tråkigt och det enda positiva med träningen var att kroppen till skillnad från igår kändes bra, så jag hoppas att det bara var något tillfälligt igår och ingen kommande förkylning. Men så är det ibland och de passen måste man också ta sig igenom, vill man ha resultat så kan man inte träna bara de roliga passen. Men lika stolt som jag är att jag vilade igår när kroppen inte kändes hundra, är jag att jag tog mig iväg idag fastän jag inte ville. Idag var det en dag jag behövde ta mig iväg, jag hade inte blivit gladare av att ligga i soffan. Men det är en svår balansgång det där och inte lätt att veta vilken dag man behöver vad. Jag önskar det fanns en genväg, men jag tror att enda sättet är att prova sig fram, vara uppmärksam på hur knoppen och kroppen reagerar, och våga lita på sig själv och göra rätt val.

Vi kör en dagens mat också:
Lunch: Lövbiffsrullader med LCHF-"risotto" (recept kommer!)
Mellis (ca 2 h innan träning): Kesellafluff
Middag: Lax med broccoli, cocktailtomater och Hollandaisesås (Lohmanders denna gången - god, men jag föredrar ändå Lallerstedts!)
After dinner: 1 nötboll (ja jag vet att jag sade att jag absolut inte skulle, men så var det bara en kvar och så var det ju lite synd om mig, och blablabla ni vet...)

Känns denna igen kanske? =) Riktig vardagsfavorit - enkelt, gott och nyttigt!

Skärpning!

Nu mina vänner är det dags för skärpning i min vardagskost. Jag har gjort ett klassiskt LCHF-misstag: man äter för mycket och för ofta av sånt som är "godkänt". Det där med att ha LCHF Bounty, LCHF nötbollar och mörk choklad hemma kan uppenbarligen varken jag eller sambon hantera. Det går från att man tar 1 bit då och då till att man plötsligt gör det varje kväll, och vips är man tillbaka i sitt gamla beteende och är sötsugen direkt efter avslutad måltid. Jag tycker fortfarande att LCHF-efterrätter och godis är ett bra substitut, vid valda tillfällen, så jag har inga planer på att sluta med det, men på vardagarna får det vara nog nu.

Jag tror även att den periodiska fastan spelat mina tankar ett spratt. Eftersom jag inte äter frukost så verkar jag tycka att det är okej att jag överkompenserar de timmar jag äter. Visst kan man behöva äta lite mer än annars då man fastar, men utmaningen nu blir att justera portionsstorleken och äta mig mätt på riktig mat istället för att småäta. Det är inte bara sötsaker jag nallar från kylen, men en ostskiva här och en köttbulle där räknas också och bidrar också till ett felaktigt sätt att äta och att kroppen aldrig får vila mellan målen.

Anledningen till att jag trivs så bra med lågkolhydratkost är ju att jag slipper allt sötsug och inte småäter, men nu är jag sakta men säkert på väg tillbaka till samma beteende, fast low carb. Det är bättre och jag går på det sättet inte upp i vikt, jag tror t o m att jag även nu tappar fettprocent, tack vare den periodiska fastan och träningen, för det känns så i kroppen. Men hälsa handlar inte bara om vikt och fettprocent, eller hur? Det handlar om hur vi mår, och för mig är mat och min relation till ätande är en stor del av mitt mående.

Så nu är det back to basic, jag fortsätter med periodisk fasta och kommer därför äta lunch och middag, samt ett mellanmål innan träning, that´s it! Skulle jag fortfarande vara hungrig (och då menar jag hungrig och inte sugen) så får jag göra mig ett riktigt mellanmål som jag sätter mig ner och äter, inget mer kylskåpsätande! Detta gäller bara mina vardagar, på helgerna kör jag lite friare tyglar på alla plan!

Sjuk?

Det blev faktiskt inget FitnessCamp idag, jag vaknade upp och kände mig tjock i halsen och har resten av dagen känt mig seg och haft lite huvudvärk. Eftersom sambon varit förkyld i en vecka bestämde jag mig för att skippa träningen fastän jag på eftermiddagen kände mig något bättre. Jag tänker att det är bättre att missa ett träningspass än att riskera att missa 3-4-5 träningspass om jag blir sjuk. Man blir tydligen klokare med åren trots allt. Om inte annat så kände jag genast att det psykiskt var ett bra val. Tanken att som vanligt stressa iväg till träning och komma hem sent var inte alls lockande idag, medan tanken på att få vara hemma och ta det lite lugnt gav mig ro i själen. Man ska inte underskatta det där. Att behöva lite lugn och ro ibland är inte att vara "lat", som den duktiga flickan i mig ibland fortfarande tycker. Men den duktiga flickan får snällt knipa käft, jag har med åren lärt mig att hon inte har speciellt mycket vettiga saker att komma med!

Frestelser

Såhär ser det ut på min och gissningsvis många andras arbetsplatser okså just nu. Godis, godis, godis... Det är till att börja med intressant att vi alltid måste "fira" med socker. Det finns ju så mycket annat gott. Äter man istället rätt så är man inte hungrig och har inget sug efter mer mat mellan måltiderna.

Jag är inte superfanatisk utan gör undantag emellanåt. Jag väljer att göra det för att det finns så mycket som är gott, och för att jag kan hantera det. Jag är frisk och normalviktig och tränar mycket, så någon godisbit eller efterrätt ibland är ingen större fara för mig. Däremot så blir en godisbit aldrig bara EN godisbit, vilket är anledningen till att jag väljer mina tillfällen och inte kommer att röra påskägget på bilden. Jag vet att om jag tar en bit, så kommer jag småäta godis resten av dagen, och morgondagen, tills det är slut. Jag kommer på grund av det svajande blodsockret bli hungrig och trött, och sen kommer jag ha ett sug efter mer socker och kolhydrater i åtminstone en vecka. Så vill jag inte ha det, därför väljer jag mina tillfällen.

Vi ska i påsk hem till mina föräldrar, sambons föräldrar, och ska dessutom gå på 30-årsfest. Själva påskbordet är inget problem, ägg, sill, lax osv är jättebra mat som jag dessutom älskar. Men jag kommer troligtvis göra undantag i form av en liten bit efterrätt och kanske en öl till sillen, för att jag tycker att det är så gott att det är värt det. Jag vet att jag kommer få kämpa med mitt sug i nästa vecka, men jag vet att jag klarar det. För andra är kampen inte värd det, och det måste man acceptera och respektera. Jag tycker att det är tråkigt att det alltid bara är socker som erbjuds som fika, och önskar att företag snart kommer erbjuda alternativ som till exempel ostknappar, rostade nötter, mörk choklad eller varför inte någon god ost eller skinka?!

Mitt tips till dig som tampas med ett sug just nu, fundera över det och gör ditt eget val, baserat på den du är och vad som funkar för dig. Artighetsät inte och ät inte för att inte verka "konstig". Låt människor kommentera om de vill, de gör det bara för att rättfärdiga sitt eget beteende. Gör bara undantag för sånt som är vansinnigt gott, och njut då av dem. Får man dåligt samvete har man inte unnat sig, tvärtom. Tänk igenom påsken och gör upp DIN strategi - vilka undantag vill du göra? Du vill kanske inte göra några undantag alls, bestäm dig då för det, följ din plan, och ge dig själv en rejäl klapp på axeln efteråt!

Jämför bara med dig själv!

Som numera nykter prestationsknarkare vet jag kanske inte allt, men väldigt mycket, om det där med att jämföra sig med andra. Man vill liksom vara minst lika bra som alla andra - på allt - för att överhuvudtaget duga. Det är en ekvation som aldrig kommer gå ihop, därför är man heller aldrig helt nöjd med sig själv hur hårt man än kämpar. Och om man inte älskar sig själv för den man är och det man kan och det man uppnår så blir man heller aldrig riktigt lycklig. Så logiskt. Men ändå så svårt. Det mest intressanta är biten där man plockar ihop allt som alla runt omkring en är bra på och tycker att man ska kunna leva upp till det. Samtidigt. En tränar mycket, en har ett snyggt inrett hem, någon annan är duktig på att laga mat och en fjärde lyckas bra på jobbet och gör karriär. Jamen självklart ska då man själv bjuda hem vänner på fantastiska middagar i sitt välordnade hem samtidigt som man gör raketkarriär och tränar sådär 4-5 gånger per vecka. Självklart. Det är väl det minsta man kan begära av sig själv?

Sanningen är att det inte går. Nej, inte för någon. Inte ens för den där "perfekta" människan som vi nog alla har någonstans i närheten. Det är alltid något som tar stryk. Det är viktigt att komma ihåg att vi alla är olika. Vi har olika förutsättningar att uppnå olika saker och olika mål med våra liv. Alla älskar inte att träna, alla älskar inte att laga mat. Till exempel. Men. Vi är alla fantastiska på vårt eget sätt. Inget sätt är bättre eller sämre än någon annans. Bara annorlunda.

Fokus skiftar också i olika perioder, och den viktiga läxan är att byta ut och inte bara lägga till saker i livets ekvation. Just nu tränar jag mycket, därför hinner jag inte laga så mycket mat som jag hade önskat, men jag gör det bästa av det. Försöker förbereda på helgen, väljer bra snabbmatsvarianter när det behövs (kebabsallad ;) ), lagar mycket mat när vi väl lagar mat och så vidare. Jag hinner heller inte träffa vänner så mycket som jag hade velat, ibland undrar de nog om jag lever =) Men träningen är mitt fokus och mitt val just nu. För att orka och hinna måste jag offra andra saker och jag väljer att göra det.

Alla jobbar utifrån sina förutsättningar, sin ork och sin vilja. Jag märker att folk på jobbet ibland förklarar sig inför mig eftersom de vet att jag tränar mycket men jag skulle aldrig "döma" någon som tränar mindre eller inte alls. Vi lever så olika liv. Självklart har man mindre tid över om man har barn och bor i hus än om man som jag bor i lägenhet med en sambo. Summa summarum. Jämför bara med dig själv. Sikta bara mot de mål du vill själv vill uppnå, för din skull. Lita på din magkänsla och våga säga nej när du ställs inför något du inte vill eller inte orkar, men "borde". Och glöm inte bort att stänga av alla "måsten" och istället bara göra saker som får dig att må bra. Livet handlar inte om prestationer, det handlar om välmående, och vi har alla våra egna sätt att uppnå det.

Inställd träning

Enligt mitt träningsschema i högermarginalen så var det dags att köra cardio idag igen. Jag bestämde mig dock för att för en gångs skull göra saker i rätt ordning, dvs måstena först. Jag är annars en mästare på att skjuta upp allt det där som måste göras, och det är därför jag ofta kommer så sent i säng, för jag slappar och gör roliga saker först och sen när det redan är för sent sätter jag igång med det andra. Idag blev det istället städning, matlagning, förberedelse av frukost och matlådor till veckan som kommer, undanplockning av tvätt och så vidare innan jag eventuellt fick bege mig mot gymmet. När jag var klar fanns det visserligen teoretiskt tid över till att träna, men då hade det blivit sen middag och en stressig avslutning på helgen, och det hade jag inte den minsta lust med. Istället hoppade jag i myskläderna och så åt vi middag (Korv Stroganoff med blomkålsris och sallad) till Gladiatorerna från igår, skönt!

När det gäller träning så är planen alltid att träna 4 gånger per vecka, och om jag hinner är det bra med ett femte pass, men det är inget tvång. Jag har nämligen ett annat mål med livet också, nämligen att hitta en bra balans mellan jobb, träning, vila och tid med sambon och kompisar. Det är inte lätt, framförallt inte nu när jag pendlar nästan 2 timmar per dag och vill träna så pass mycket som jag gör. När jag tränar hinner jag inget mer än att laga mat och äta den kvällen, så mitt sociala liv blir utan tvekan lidande av min träningssatsning. I perioder har det varit jobbigt men emellanåt har jag känt en perfekt balans och det är den jag vill hitta tillbaka till. För att göra det och för att orka med allt måste jag SOVA ordentligt vilket är mitt ständiga problem i livet. Jag är i grunden kvällsmänniska och att gå upp klockan 6 (eller tidigare) som jag måste göra nu är en utmaning för mig. Jag vet att jag tjatat om det där med sömnen länge nu, men skam den som ger sig. Det ska gå och så länge jag kämpar så finns chansen. Därför ska jag nu, klockan 21.16, vilket närmast är historiskt, gå och borsta tänderna och sedan kraschlanda i bingen, i trygg vetskap om att alla förberedelser inför morgondagen redan är klara!

Sov så gott och hoppas att ni haft en fin helg!

Stress, sushi och semla

Angående den där stressen jag tjatar så mycket om så ligger det till såhär: vi är bara hemma 4 veckor mellan Thailands- och skidsemestern. Att ha 2 semestrar så nära inpå varandra är en lyx i sig och inget som tillhör vanligheterna, så egentligen har jag ingen anledning att klaga på nånting. Men det råkade bli så att jag är uppbokad ALLA dessa dagarna, både vardagar och helger. Några söndagar har jag lediga men de behövs till återhämtning och förberedelser för kommande vecka, storhandling och storkok för att det överhuvudtaget ska gå ihop. Det jag är uppbokad med är roligt och självvalt, det är mycket träning, möhippa, Melodifestivalen osv, men det har blivit för mycket av det goda helt enkelt. Jag tänkte att det bara var 4 veckor och att jag därför kunde bita ihop och get it over and done with, men mot slutet av förra veckan insåg jag att det inte går. Jag hinner inte med saker jag behöver göra och jag hinner inte med mig själv. Därför har jag bestämt mig för att bara gå på FitnessCampet denna veckan och strunta i styrketräningen. Det känns jobbigt eftersom 4 pass per vecka blivit min vardag, och jag har ju precis haft semester så därför vill jag ju inte vila nu utan köra stenhårt. Men det går bara inte just nu, jag måste ge mig själv lite space.

Det som också blir lidande av det här är kosten. Jag känner mig inte så motiverad och det blir fler LCHF-undantag än vanligt. Igår åt jag semla när det bjöds på jobbet och till middag blev det sushi. Helgen bjöd på en hel del undantag och det kommer den kommande helgen också göra. Men vet ni? Det är helt okej. Jag äter ändå bra i stort och jag tror min kropp klarar av dessa små avsteg. Jag tror till och med att det är sunt att ge sig själv små viloperioder ibland då man samlar kraft och motivation. För mig blir det också en påminnelse om varför jag äter som man gör. Den där semlan var tyvärr inte så god utan kändes bara för mycket, sushin var däremot fantastisk men trots 13 bitar var jag hungrig när jag gick och lade mig vilket jag aldrig är annars. Man står sig helt enkelt inte lika bra på kolhydrater!

Min enda rädsla är att jag hamnat i min vanliga fälla, nämligen den när jag inte längre är missnöjd med hur jag ser ut och börjar tro att jag är odödlig och kan behålla min kropp även om jag slutar träna och slutar tänka på vad jag äter. Denna gång ska det inte bli så, utan jag vill fortsätta ha en bra kost- och träningsrutin. Jag tror själv att det mest är bristen på vila som påverkar mig nu, så efter skidresan är min enda prioritering att återfinna balansen och lugnet i livet igen. Bara 1,5 vecka kvar nu...

Tisdagsupdate

Det var visst mer än lördagen som gick fort och nu är det plötsligt tisdag! Söndagen spenderades med lite lägenhetsfix. Vi flyttade i höstas och har fått de flesta möbler på plats, men ännu saknas tavlor, gardiner och lite annat smått och gott. I söndags sprang vi på ett gäng tavlor som vi båda gillade, så nu har vi fått en nytändning att få vårt hem att kännas som just ett hem och inte bara en kal utställningslokal för möbler!

Lördagens sovmaraton fick mig att inse att jag på allvar måste ta tag i min sömn... Dygnets timmar räcker inte riktigt till för tillfället, det är mest jobb, träning och mat på schemat och bloggning och bloggläsning sker på övertid på bekostnad av min sömn. Det funkar uppenbarligen inte och en förändring måste till. Jag har därför infört en regel för mig själv, en tråkig men nödvändig sådan. Jag får numera bara blogga när jag är klar med alla kvällsbestyr och redo för bingen, om detta inträffar innan kl 22, för då ska jag gå och lägga mig. Så kanske kommer ni höra lite mindre från mig framöver, men det blir bättre om några veckor! Just nu är mina vardagar väldigt uppbokade eftersom jag kör Fitness Camp 2 ggr/vecka och PT-träning 2 ggr/vecka. Efter skidresan kommer jag inte köra Fitness Camp och trappa ner på PT-träningen, det ger mig möjlighet att planera min träning själv och utnyttja helgerna bättre. Jag längtar efter mer luft i schemat men tills dess är det bara att köra på!

Om vikten av att berömma sig själv

Åh, hela dagen har jag gått omkring och myst och njutit av mitt fina resultat på fettmätningen igår. Jag är så nöjd och så stolt över mig själv att jag nästan spricker! Det som gör mig nästan ännu mer stolt är det faktum att jag faktiskt lärt mig att gå i mål och ge mig själv beröm när jag gör det. Jag är nämligen en sån där duktig flicka, en sån som alltid haft bra betyg och presterat bra i allmänhet, men ändå känt sig väldigt liten och betydelselös och aldrig varit nöjd utan istället bara höjt ribban mot nya högre mål. Till sist var målen så höga att de var omöjliga att uppnå, och då stämde ju det som jag inom mig kände: att jag var ganska värdelös och borde kämpa hårdare.

De senaste åren har jag jobbat väldigt hårt på att sänka kraven på mig själv och komma ur den onda spiralen. Jag hade faktiskt inget val, jag blev flera gånger utmattad och till sist (i samband med lite annat elände) blev jag deprimerad och det var först då jag på riktigt insåg att jag var tvungen att förändra mitt beteende, annars skulle det knäcka mig. Vägen från de hårda kraven, kontrollbehovet och prestationsångesten har varit lång och svår, och pågår fortfarande. Men jag har kommit oerhört långt och ser mig numera som en nykter prestationsknarkare. Jag mår jättebra, men kan fortfarande hamna i situationer som triggar igång mina gamla tankar.

Ett av de största problemen var att jag aldrig lät mig själv gå i mål. Så fort jag närmade mig målsnöret så flyttades det fram. Om jag till exempel tänkt mig att träna 3 gånger en vecka och gjorde det, så tänkte jag att 4 pass ju hade varit ännu bättre. Lyckades jag då klämma in även ett fjärde pass så tänkte jag att 5 pass hade ju varit bra, och hann jag då inte med det så blev slutresultatet att det var en dålig träningsvecka, istället för att jag tänkte "4 träningspass - bra jobbat!". Att leva på det här sättet är oerhört tröttsamt, men jag var rädd att om jag släppte på kontrollen så skulle jag också sluta sträva framåt och bli nån slags soffpotatis, och detta gällde alla områden i mitt liv. När jag nu står här på andra sidan, den ljusare sidan, och är stolt som en tupp så inser jag hur fel jag hade. Att komma under 30% i kroppsfett var bara ett delmål, mitt slutmål är att komma ner till fitnessintervallet som är 21-24%. Men att jag berömmer mig själv och låter mig själv slappna av och njuta för att jag uppnått ett delmål, gör inte att jag skiter i att sträva efter mitt slutmål utan tvärtom! Det är tack vare att jag ger mig själv cred för allt slit och allt bra det fört med sig, som jag kommer orka fortsätta kämpa lika hårt tills jag är i mål!

Tänk på detta, för jag vet att det finns fler duktiga flickor där ute. Det är mycket roligare att vara en lycklig flicka än en duktig flicka. Jag lovar.

Färdigtränad

Tjoho, färdigtränad för veckan! Men inte för att jag varit på gymmet och kört mitt planerade cardio-pass, utan för att jag bestämde mig för att strunta i det! Gränsen mellan när man bör sparka iväg sig själv till gymmet och när man faktiskt behöver en lugn kväll hemma är hårfin och svår att hitta. Jag har misslyckats massor av gånger åt båda hållen och inget av det blir särskilt lyckat. Varken en rastlös kväll hemma eller ett oinspirerat pass med en kropp tung som bly ger mig något positivt. När det blir rätt däremot är känslan fantastisk. När man efter att ha varit trött, seg och sur kommer hem sprudlande av glädje efter lyckad träning vet man att man gjort rätt. Men jag vet också att jag gjort rätt i detta nu, när jag avslappnad och lycklig ligger i soffan i mina mysisar med en riktigt skön avslutning på denna långhelg framför mig.

Jag är en person som har svårt att slappna av. Det finns alltid så mycket jag borde och till och med "måste". Det senaste året har varit så stressigt att vilopulsen blivit ännu svårare att hitta och vissa dagar har jag inte lyckats alls utan levt med andan i halsen och nästintill hjärtklappning från morgon till kväll. Därför är jag så glad och tacksam att jag nu åter lärt mig att stänga av, vila och njuta av lugnet. Önskar alla en skön söndagkväll, med bara saker ni vill göra och mår bra av på schemat, vad det än må vara!

Hälsosatsning 2011 utvärdering

Jag startade den här bloggen för att motivera mig själv och för att dokumentera den hälsosatsning jag bestämde mig för att göra i höstas, efter en alldeles för lång period utan träning och med oregelbunden kost, vilket ledde till att jag kände ur form, slapp och i total obalans. Jag bestämde mig för att ta tag i det på allvar, och skärpte till min LCHF-kost med hjälp av en kostrådgivare, och tog tag i träningen med hjälp av en PT. För mig var detta de bästa investeringarna i mig själv jag någonsin gjort. Jag behövde en spark i baken och jag hade inte ork att prova mig fram och göra fel, jag ville göra rätt från början, eller så rätt som det går i alla fall.

Kostrådgivningen var extremt intressant och givande. Jag lärde mig massor om kost, men framförallt om mitt ätbeteende. Vad är det som får mig att äta för mycket och hur kan jag undvika det? Vad blir jag triggad av och hur mår jag bäst av att äta? Jag fick hjälp och stöd att våga lita på mig själv och min kropp och göra de val som passar mig bäst, och inte blint lita på saker jag läser. Alla är olika så alla metoder passar inte alla.

Att träna med PT är bland det tuffaste men också roligaste jag gjort. De första passen var riktigt kämpiga, dels hade jag varit ifrån träningen länge och dels var jag inte van att träna så hårt som PT-Daniel tvingat mig att göra. Jag har förr mestadels gått på olika sorters pass, som varit jobbiga i början men sen känts lättare och lättare. När jag tränar med Daniel blir det aldrig så. Passen blir aldrig lättare för han hittar ständigt nya sätt att utmana mig, och träning ska vara så för att vara effektiv. Det har dock varit en svår mental omställning, att vänja sig vid att jag på träningspass hela tiden ligger på gränsen till vad jag klarar av. När jag nästan inte klarar något känner jag att jag inte gjort bra ifrån mig, men jag har fått lära mig att utmana mig själv och numera tycker jag ofta att jag är grym ändå. Jag har lärt mig att se skillnaden, och det är riktigt häftigt att känna hur mycket mer jag orkar och hur mycket starkare jag är än för bara några månader sen. Framförallt tycker jag att jag blivit mycket tuffare, jag antar alla utmaningar som kastas på mig, jag gnäller inte utan bara gör.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min hälsosatsning. Vägen har varit långt ifrån spikrak, jag har hunnit med två rejäla förkylningar och en urballning av min kropp i protest mot all stress. Jag har fått bra resultat i form av lägre fettprocent, men framförallt så har jag hittat tillbaka till balansen i mitt liv och i min kropp. Jag känner mig numera pigg, glad och motiverad, så som jag brukar vara. Nyckeln till detta är att jag tagit en sak i taget. Jag har tränat måttligt, 3 pass/vecka, tills jag kände mig redo att öka. Jag har ätit bra mat tills jag är mätt utan att väga och räkna kalorier. Nu är det dags för en uppväxling i form av 4 pass/vecka och en något striktare kost. Jag vet att det kommer ge mig ännu bättre resultat, men jag är också helt säker på att jag fått sämre resultat om jag redan under hösten tränat 4-5 pass/vecka och ätit kalorisnålt. Kroppen hade protesterat, antingen genom mer sjukdom eller genom uteblivna resultat, för den hade inte klarat mer stress än den redan bar på. Våra kroppar är primitiva varelser och har inte hängt med i den moderna utvecklingen. Min kropp fattar inte att min stress beror på t ex deadlines på jobbet, utan tror att det är någon slags fara jag är utsatt för. Och hur ska kroppen våga släppa ifrån sig fett och bygga muskler, som kostar mycket mer energi, när framtiden känns osäker och den inte vet om den kommer få tillräckligt med mat?

2012 kommer bli ett grymt år. 2012 kommer bli året då jag blir starkare och i bättre form än jag någonsin varit. 2012 kommer också bli året då jag ännu mer satsar på mig själv och mitt stora intresse: hälsa. Hoppas ni vill följa med mig även då, och stort tack till er som varit med mig under hösten!

Växlar upp!

Jag började denna träningssatsning efter ett halvår helt utan träning, och gick ut lite väl hårt med ett mål att träna 5 pass/vecka. I kombination med ett stressigt och påfrestande jobb och 2 timmars pendling per dag så blev det för bra, och kroppen protesterade genom att först bli sjuk och sen balla ur när den inte fick vilan den behövde. Som tur är har jag en klok tränare som drog i handbromsen och bestämde att det var 3 pass/vecka som gällde, varken mer eller mindre, tills jag kände mig redo att öka. Han var också tydlig med att det kunde ta en månad eller ett år tills jag var redo för det, och att det kanske till och med är så att jag aldrig blir det, 3 pass per vecka är kanske en lagom nivå för mig.

Med denna överenskommelse har vi tränat på i snart 4 veckor och mot slutet av förra veckan kände jag hur det vände. Jag har blivit bättre på att lämna jobbtankarna på jobbet, jag känner mig återhämtad, träningssugen och redo inför varje pass, jag kan ge mer på träningen och jag bara längtar efter att träna mer. Att ge mig själv mer luft i schemat var således det bästa beslutet någonsin, för nu har träningsglädjen hittat till mig inifrån, istället för att jag försökt tvinga in den utifrån.

Med början denna veckan kommer jag därför att lägga i en extra växel i form av ett fjärde träningspass som är ett Cardio-pass: 20 minuter intervaller på crosstrainer och sedan 25 min jogging på löpbandet. Med mitt Cooper-test i färskt minne är jag grymt motiverad att bättra på konditionen, och med en Thailandsresa om 6 veckor kommer naturligt motivationen att få fart på förbränningen och komma i någorlunda bikini-form.

Mycket kan hända på 6 veckor - nu kör vi!!

Avslappning

Eftersom jag stressat för mycket på sistone, både på jobbet och fritiden, så försöker jag nu bli bättre på att planera in lugn och ro i schemat. Imorgon kväll blir det myskväll av något slag med sambon, jag minns för övrigt inte riktigt när vi senast hade en lugn vardagkväll tillsammans och det säger väl rätt mycket om hur den senaste tiden varit för oss båda. Det är alltid någon som jobbar sent eller är iväg på något... Nästa torsdag har jag ingen träning inplanerad, och sambon är dessutom iväg på julbord med jobbet. Vid dessa tillfällen brukar jag alltid se till att bjuda hem någon tjejkompis vilket jag var ytterst nära att göra även igår. Jag stannade dock upp och tänkte efter en stund först. Är det verkligen det jag vill? Svaret blev nej, jag var inte alls sugen på att boka upp något denna kväll även om det såklart alltid är mysigt med tjejkväll. Jag ville vara för mig själv och ta det lugnt, så jag bokade in mig på en timmes massage på Gilda skolan, det har både jag och min kropp gjort oss förtjänta av. Sen blir det någon enkel och god mat hemma (troligtvis favoriten varmrökt lax) och sen kanske några avsnitt av Desperate Housewives i soffan =) Jag längtar redan efter denna kväll vilket är ett tydligt bevis på att jag gjorde rätt val!