Hälsosatsning 2011 utvärdering

Jag startade den här bloggen för att motivera mig själv och för att dokumentera den hälsosatsning jag bestämde mig för att göra i höstas, efter en alldeles för lång period utan träning och med oregelbunden kost, vilket ledde till att jag kände ur form, slapp och i total obalans. Jag bestämde mig för att ta tag i det på allvar, och skärpte till min LCHF-kost med hjälp av en kostrådgivare, och tog tag i träningen med hjälp av en PT. För mig var detta de bästa investeringarna i mig själv jag någonsin gjort. Jag behövde en spark i baken och jag hade inte ork att prova mig fram och göra fel, jag ville göra rätt från början, eller så rätt som det går i alla fall.

Kostrådgivningen var extremt intressant och givande. Jag lärde mig massor om kost, men framförallt om mitt ätbeteende. Vad är det som får mig att äta för mycket och hur kan jag undvika det? Vad blir jag triggad av och hur mår jag bäst av att äta? Jag fick hjälp och stöd att våga lita på mig själv och min kropp och göra de val som passar mig bäst, och inte blint lita på saker jag läser. Alla är olika så alla metoder passar inte alla.

Att träna med PT är bland det tuffaste men också roligaste jag gjort. De första passen var riktigt kämpiga, dels hade jag varit ifrån träningen länge och dels var jag inte van att träna så hårt som PT-Daniel tvingat mig att göra. Jag har förr mestadels gått på olika sorters pass, som varit jobbiga i början men sen känts lättare och lättare. När jag tränar med Daniel blir det aldrig så. Passen blir aldrig lättare för han hittar ständigt nya sätt att utmana mig, och träning ska vara så för att vara effektiv. Det har dock varit en svår mental omställning, att vänja sig vid att jag på träningspass hela tiden ligger på gränsen till vad jag klarar av. När jag nästan inte klarar något känner jag att jag inte gjort bra ifrån mig, men jag har fått lära mig att utmana mig själv och numera tycker jag ofta att jag är grym ändå. Jag har lärt mig att se skillnaden, och det är riktigt häftigt att känna hur mycket mer jag orkar och hur mycket starkare jag är än för bara några månader sen. Framförallt tycker jag att jag blivit mycket tuffare, jag antar alla utmaningar som kastas på mig, jag gnäller inte utan bara gör.

Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min hälsosatsning. Vägen har varit långt ifrån spikrak, jag har hunnit med två rejäla förkylningar och en urballning av min kropp i protest mot all stress. Jag har fått bra resultat i form av lägre fettprocent, men framförallt så har jag hittat tillbaka till balansen i mitt liv och i min kropp. Jag känner mig numera pigg, glad och motiverad, så som jag brukar vara. Nyckeln till detta är att jag tagit en sak i taget. Jag har tränat måttligt, 3 pass/vecka, tills jag kände mig redo att öka. Jag har ätit bra mat tills jag är mätt utan att väga och räkna kalorier. Nu är det dags för en uppväxling i form av 4 pass/vecka och en något striktare kost. Jag vet att det kommer ge mig ännu bättre resultat, men jag är också helt säker på att jag fått sämre resultat om jag redan under hösten tränat 4-5 pass/vecka och ätit kalorisnålt. Kroppen hade protesterat, antingen genom mer sjukdom eller genom uteblivna resultat, för den hade inte klarat mer stress än den redan bar på. Våra kroppar är primitiva varelser och har inte hängt med i den moderna utvecklingen. Min kropp fattar inte att min stress beror på t ex deadlines på jobbet, utan tror att det är någon slags fara jag är utsatt för. Och hur ska kroppen våga släppa ifrån sig fett och bygga muskler, som kostar mycket mer energi, när framtiden känns osäker och den inte vet om den kommer få tillräckligt med mat?

2012 kommer bli ett grymt år. 2012 kommer bli året då jag blir starkare och i bättre form än jag någonsin varit. 2012 kommer också bli året då jag ännu mer satsar på mig själv och mitt stora intresse: hälsa. Hoppas ni vill följa med mig även då, och stort tack till er som varit med mig under hösten!

Kostrådgivning #2 fortsättning

Här kommer den utlovade fortsättningen till mina tankar om mitt möte med Åse i veckan.
Vi pratade om LCHF och träning. Så länge jag kan minnas har jag fått höra hur EXTREMT viktigt det är att äta något DIREKT efter träning, annars börjar kroppen omedelbums bryta ner musklerna. Då kommer Åses så kloka motfråga: För vem och varför gäller det? Jo det gäller för "tallriksmodellare". Kommer majoriteten av energin man får i sig från kolhydrater så förbränns den energin snabbt av kroppen. Äter man däremot enligt LCHF och får i sig merparten av energin från fett som förbränns mycket långsammare, har kroppen tillgång till den energin under lång tid, även efter träningspasset. Man måste därför inte äta något alls efter ett träningspass, om det inte är så att man känner sig hungrig. Känner man sig fortfarande mätt och nöjd så mår kroppen bra och det finns ingen anledning att fylla på med energi i onödan.

Proteinshakes då? De har jag sett som något "nödvändigt" vid träning för att bygga muskler, även om det känts fel att det är en konstgjord produkt. Det jag inte visste om proteinshakes är att vasslet i dem höjer insulinet, fastän kolhydratinnehållet är lågt. Insulinet är kroppens fettlagrande hormon och fettlagring vill jag gärna undvika. Dock så funkar proteinshakes efter träning, för då kan kroppen hantera insulinet. MEN, det är inte nödvändigt. Mitt proteinintag är ändå tillräckligt högt för att jag ska kunna bygga muskler, så jag har bestämt mig för att sluta med shakes och se vad som händer. LCHF står för en naturlig kost, och i den ingår inte proteinshakes utan jag tänker fortsätta med ägg, tonfisk och annan proteinrik naturlig, nyttig mat.

För att sammanfatta det hela så är Åse en fantastiskt inspirerande människa, med stor kunskap och väldigt vettiga och sunda åsikter. Hon har en förmåga att ge individ-anpassade råd, de jag har fått har känts mitt i prick till vad jag behöver förändra. Utöver det så tar hon en sak i taget, så det blir inte överväldigande stora förändringar på en och samma gång. Jag är så glad att jag valde att kontakta Åse, och längtar redan till vårt nästa möte som dessvärre är det sista planerade!

Om att avstå från saker...

Just nu är jag benhård med vad jag äter och tillåter inga undantag. Det är inte jättesvårt för jag har inget sötsug och jag äter tillräckligt för att bli mätt och nöjd. Men... Jag känner mig så tråkig!! En kollega slutar imorgon och bjöd precis på riktigt fina chokladpraliner. Jag älskar fin choklad!! I vanliga fall, och i framtiden när jag nått min målvikt och hittat tillbaka till balansen i kroppen, skulle jag ta en utan att tveka och njuta riktigt ordentligt av den. Men just nu går det inte, och jag tycker inte heller att det skulle vara värt det. Jag kämpar så hårt med både kost och träning och vill inte rasera det jag byggt upp. Jag vill också att min kropp ska bli trygg med min kosthållning igen och det kommer den inte bli om jag fortsätter slarva.

Men frestelserna slutar inte där... Ikväll ska vi ut och äta med jobbet, vi gör det väldigt sällan så när det väl händer är det fest och jag vet att de andra kommer dricka både vin och drinkar. Själv funderar jag fortfarande över ifall jag ska ta ETT glas vin eller inte. På kostrådgivningen tidigare i veckan rådde Åse mig att hålla mig till 3 glas vin i veckan då jag vill gå ner i vikt. Jag är ingen stordrickare, men på helgerna slinker det ju lätt ner fler än så när man lagat något gott eller hänger med kompisar. Men nu frågar jag mig själv, är det värt att "slösa" ett av mina 3 glas vin ikväll, eller ska jag spara dem till helgen? Självklart måste jag inte komma upp i 3 glas, men det är min maxgräns.

Det slutar inte där heller, för imorgon är det två kollegor som slutar så det kommer bjudas på dubbel fika. Och på lördag ska vi iväg på kalas där jag förhoppningsvis klarar maten (måtte det inte bjudas på smörgåstårta...), men sen får jag väl dessvärre avstå tårtan. Det som är jobbigast är inte att avstå, för det klarar jag. Detta är en relativt kort period och när jag väl är målviktig kommer jag göra lite fler undantag, dock inte i samma utsträckning som jag gjorde förr, för det är ju anledningen till att jag skaffade mig mina 5 extra kilon. Det jobbigaste är omgivningens reaktioner... För jag är inte överviktig utan ses som normal eller kanske t o m som smal, och tyvärr är det svårt för många att förstå att det jag gör inte bara handlar om vikt, utan om min hälsa i stort. Jag mår bäst på LCHF-kost, men mitt halvårslånga slarvande har gjort min kropp förvirrad och nu måste jag få den i balans igen. Och faktum kvarstår fortfarande att min fettmätning visade på 36% kroppsfett vilket räknas som högt och inte är hälsosamt.

Eftersom jag vet vad jag mår bra av och varför jag gör det jag gör, så är det bara att bita ihop och låta andra tycka vad de vill. Men när jag alltid varit tjejen som aldrig bangar ett glas vin till eller en efterrätt, så är det en stor och ganska jobbig omställning...

Kostrådgivning #2

Igår var det äntligen dags för andra mötet med Åse. Vi gick igenom min kostregistrering och pratade allmänt om vad som hänt sen sist och vad jag ska tänka på framöver. Som vanligt var det galet intressant och jag hade kunnat lyssna på henne i timmar! Allt hon säger låter så vettigt och sunt, och ändå känns vissa av sakerna så svåra att genomföra. Jag lärde mig massor och tankarna snurrar för fullt...

Min kostregistrering såg i stort bra ut. Jag gjorde den för någon vecka sedan, innan jag ökade mitt proteinintag så det var en synpunkt även från Åse att jag behöver äta mer protein, men det är ju redan åtgärdat. I övrigt så har jag nog ätit lite onödiga mellanmål som jag som LCHF-are inte borde behöva, så jag kommer definitivt tänka en extra gång i framtiden om jag verkligen är hungrig, och aldrig äta ett mellanmål bara för att man "ska". Många av de kostråd man matats med i åratal är anpassade för "tallriksmodellare" och gäller inte för LCHF-are. När huvuddelen av energin kommer från fett och protein istället för kolhydrater har kroppen inte samma behov av mellanmål, eftersom kroppen har tillgång till energin från fettet under en väldigt lång tid, till skillnad från kolhydraterna som snabbt försvinner.

Min största och svåraste läxa till nästa gång vi ska ses, är att sluta räkna på och väga maten, och istället lita på min kropp. Som kontrollfreak är det oerhört svårt att släppa... Jag tycker ju om att veta hur mycket jag äter och vilken fördelning jag får av fett, protein och kolhydrater. Jag har inte litat på min portionskontroll tidigare eftersom den sätts ur spel när jag äter kolhydrater (som dämpar mättnadskänslor), men nu har jag tillräckligt med kunskap för att klara mig själv, utan min bästa vän hushållsvågen och utan att kaloriberäkna det jag äter. Jag ska äta tills jag är mätt eller snarare nöjd, och kroppen är fullt kapabel att styra det själv. Kroppen är heller inte gjord för att äta mer eller mindre exakt en viss kalorimängd varje dag, utan mår bättre av en naturlig variation, vilket man får automatiskt då man bara följer sina hungers- och mättnadskänslor. Det låter så logiskt och vettigt, men jag erkänner att det ger mig lätt panik att inte veta exakt vad jag får i mig, och jag inser att det inte är sunt. Jag började faktiskt direkt igår kväll med att inte väga upp frukost utan istället höfta den...

För att detta inte ska bli någon roman får jag avrunda här, och så fortsätter jag i ett annat inlägg och berättar om LCHF-mat i samband med träning!

Snart snart...

...ska jag iväg och träffa min kostrådgivare Åse för andra gången, längtar! Förra gången vi träffades var bland det roligaste och mest intressanta jag gjort, hade kunnat prata med henne hur länge som helst och suga åt mig av hennes kunskap! Idag blir det utvärdering av den kostregistrering jag gjort, ska bli spännande att se vad hon har att säga om hur jag ätit och vilka förbättringar jag kan göra! Jag återkommer med rapport ikväll!

Kostrådgivning

Jag började med LCHF i december 2010, men har aldrig varit superstrikt eftersom jag inte tyckt mig ha någon anledning till det. Jag är normalviktig och har inte diabetes eller någon annan anledning att helt undvika kolhydrater, så jag åt ordentligt i veckorna men gjorde en hel del undantag på helger och om jag var bortbjuden. Detta fungerade till en början bra, förmodligen för att jag tränade mycket (spinning 3 ggr/vecka). Sen kom flytten över oss och alla rutiner försvann, både gällande mat och träning. Undantagen blev till regel snarare än undantag och vikten ökade stadigt, samtidigt som jag kände att min kropp inte alls var i balans. Den förstod liksom inte vad jag ville med min väldigt konstiga kosthållning som ibland var LCHF och ibland HCHF...

Jag kände att den dåliga trenden behövde brytas och att jag behövde hjälp och en spark i baken för att utföra det, så jag bokade in mig på kostrådgivning hos fantastiska Åse. Vi träffades första gången innan min semester och det var ett extremt givande möte som varade i nästan 2 timmar istället för 1 som planerat =) Till vår nästa träff, som äger rum nästa vecka, fick jag i läxa att göra en kostregistrering, dvs att skriva ner A L L T jag äter och dricker under 3 vardagar och 2 helgdagar. Så det har jag ägnat mig åt sedan i måndags och det är riktigt kul, ska bli väldigt intressant att se vad hon kan dra för slutsatser av min kosthållning. För att få min kropp i balans igen blev jag rekommenderad att köra relativt strikt LCHF (max 30 g kolhydrater/dag) i 4 långa veckor, helt utan undantag. Den största utmaningen kommer bli helgerna, eftersom jag hittills mer eller mindre alltid slarvat då... Men det känns faktiskt inte som en uppoffring utan snarare som en tjänst jag gör min kropp! Självklart kommer jag här bjuda på en rapport och även min "dom" efter vårt nästa möte!