Svar på frågor om viktnedgång

Jag fick en del bra frågor på förra inlägget om viktnedgång med LCHF, jag har svarat på dem i kommentarsfältet men tror att det är fler som undrar samma så här kommer en sammanställning.

Hur mycket kan man öka i vikt av muskelmassa genom träning?
Det är i princip omöjligt att svara på hur mycket man generellt kan öka i muskelmassa genom olika sorters träning, det är så oerhört individuellt och beror på så många faktorer! Vad man tränat, vad man ätit, om man stressat, och vad man har för individuella förutsättningar. Jag tycker att man kan nöja sig genom att konstatera att kläder sitter bättre, måttet på måttbandet krymper osv. Men om man vill veta rekommenderar jag att man gör en fettmätning, brukar finnas som tjänst t ex på gym eller hos personliga tränare. Det är viktigt att tänka på att olika sätt att mäta och till och med olika vågar av samma märke och modell kan ge olika resultat, så det bästa är att använda samma våg och endast jämföra förändring, vilken siffra på fettprocenten spelar egentligen mindre roll eftersom den inte är helt säker, däremot säger förändringen en hel del. Jag mätte med kort intervall min fettprocent på två olika sorters vågar och det skiljde 5%! Det som står klart är att man faktiskt kan öka ganska mycket i muskelmassa, läs gärna detta inlägget, för detaljer om min utveckling i höstas. Jag stod kvar på samma vikt men minskade över 8% i fett. Då spelar vikten på vanliga vågen inte så stor roll tycker jag... 

Jag ser och känner att jag har en helt annan kropp, handtagen är borta, är supernöjd och mår så sjukt bra, men har stått stilla i vikt de sista månaderna, kan det bero på muskler? Om man absolut har en hang up på vågen och inte måttbandet, vad skulle du rekommendera att göra för att gå ner det sista kilot och ligga kvar där stabilt?
Den här frågan tycker jag egentligen säger allt om hur vårt samhälle fungerar, det har blivit oerhört viktfokuserat och jag tycker det är sorgligt! Om du är nöjd med dig själv och mår superbra, varför låta vågen säga något annat till dig? Vikten på vågen är så oerhört irrelevant. Drick ett stort glas vatten och du har gått upp flera hekto! Gå på toaletten och gå ner ett halvt kilo! Det säger ju ingenting om varken hälsa eller något annat. Så mitt råd är att kasta ut vågen och låta din egen känsla för din kropp bestämma hur du ska må och vad du ska tycka om din kropp. Om man däremot har något envist kilo man vill bli av med (för att det syns i spegeln) eller vill formtoppa eller vad det nu än är, så finns det sätt att lyckas även med det, eller bryta en platå, läs mer här, men fråga dig framförallt om det är värt det och varför du inte låter dig själv känna att du gått i mål med din viktresa? NJUT av det du åstadkommit och din fina kropp!

Vissa säger att man ska ligga på en energifördelning på 70-80% fett, 15-20% protein och 5% kolhydrater om man kör strikt, men hur mycket protein anser du att en person skall få i sig per dag, 1gx kroppsvikt eller 2gx kroppsvikt? 
Den energifördelningen tycker jag låter bra för viktnedgång, men jag tycker inte att man ska räkna och väga och hålla på, håll dig hellre till handmodellen. 1g protein/kg kroppsvikt (önskad kroppsvikt om man viktminskar) brukar räcka för de flesta. Tränar man mycket och vill bygga muskler så kanske upp mot 1,5g/kg kroppsvikt. Tränar man EXTREMT hårt, typ kroppsbyggare så upp mot 2g, men du kan träna rätt hårt och mycket och klara dig utmärkt på 1-1,5 g. Det blir inte så miljövänligt att äta 2 g protein/kg kroppsvikt, och jag tror inte det finns någon "vanlig människa" som behöver det för att få och bibehålla en god hälsa. 


När man nått sin målvikt, kan man då lite smått börja unna sig en bit 90% Lindts, egengjord glass eller fröknäcke med ost och fortfarande ligga kvar på sin målvikt?
Vem är "man"? Vad DU kan lägga till för att hålla vikten finns det inget generellt svar på. Ofta funkar det med allt som du nämner, beroende på mängd och hur ofta, men för vissa funkar det inte alls. Vissa kan vara väldigt liberala och andra måste vara superstrikta för att hålla vikten. Mitt svar är: Prova! Lägg till en sak i taget av det du saknar och se vad som händer. Vissa blir enormt triggade av t ex choklad eller fröknäcken, så det blir inte en bit, utan 2 eller 3 eller 4 eller ännu fler, och likadant dagen efter osv. För dem funkar det då alltså inte att lägga till det. Funkar det för dig så njut! Kom ihåg när det gäller sött att det är något vi ska äta lite och sällan för optimal hälsa, oavsett vad vi väger!

Viktnedgång med LCHF

Hej vänner!

Den senaste tiden har jag mötts av mycket förvirring, både i verkliga livet men framförallt på Instagram genom frågor och kommentarer både hos mig och hos andra. Det gäller mat och ätande och vikt och allt som har med det att göra. För många rasar kilona direkt när man börjar med LCHF och det vimlar av sensationshistorier i tidningarna. Tillhör du en av dem så var glad och njut av det =) Men för alla är det inte lika lätt, och här kommer därför mina bästa tips för att gå ner i vikt med LCHF. Observera att LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det) för hälsa ofta kan vara betydligt mer tolerant. Då kan man ofta äta både rotfrukter, bär och frukt, men idag pratar vi viktnedgång. Here goes.

Vad ska man äta?

Protein:
Välj så rena proteinkällor som möjligt: ägg, fisk, skaldjur, fågel, kött. Välj så många olika källor som möjligt och välj gärna vilt och gräsbetat kött. Undvik panerat kött och var restriktiv med korv, charkuteriprodukter, färdiga köttbullar, hamburgare osv som ofta innehåller onödiga kh från potatis, socker och spannmål.

Grönsaker:
Här gäller ovanjordsgrönsaker, utom majs, plus lök. Majs vill man undvika eftersom det är så snabba kolhydrater, och lök vill du behålla fastän det växer under jord för att det innehåller så mycket nyttigheter.

Fett:
Endast fullfeta fettkällor, absolut inga lightprodukter och inga margariner eller andra konstgjorda fetter. Smör, majonnäs, kokosfett (inte silverpaketet i kyldisken), aioli, rapsolja, olivolja, avokado, oliver, bearnaise/hollandaise-sås (helst egenlagad såklart, annars läs innehållsförteckningen, det finns bra sorter i kyldisken!) kokosmjölk/kokosgrädde, vispgrädde, creme fraiche, smetana osv är bra val.


Hur mycket ska man äta?
Mängden kommer utgå från storleken på din hand, för vi har ju alla olika stora händer, eller hur? Och kroppen är fiffig med sånt. Med en handflata menas volymen av din handflata med fingrar, jämför med din knutna hand om det känns lättare. Med en kupad hand menas det som ryms i din kupade hand, ca 1 dl. En kupad hand fettkälla gäller om du väljer t ex grädde eller creme fraiche, väljer du en "helfet" fettkälla som majonnäs, aioli, olja osv gäller 2-3 msk.

Frukost: 
Till frukost ska du äta en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Lunch:
Till lunch gäller en handflata grönsaker, en handflata protein och en kupad hand fettkälla.

Middag:
Likadan som lunchen.

Mellanmål:
1 dl blandade nötter, om du tål nötter. Tål du inte nötter så ta bort. Syftet med detta mellanmål är främst att få i sig mineralerna från nötterna. Är du nötallergiker så fokusera på att äta mer skaldjur, men kanske behöver du ändå Mg-tillskott (Mg-brist brukar visa sig genom att man lätt får kramp).

Hur länge ska jag äta såhär?
För att kroppen ska våga släppa på sina fettreserver måste den känna sig trygg i att den får tillräckligt med mat. Du ska äta såhär i 3 månader. Har ingenting hänt på vågen kan du ta bort nötmellanmålet och fortsätta i 3 månader till. Efter den här tiden bör din viktminskning ha kommit igång, står vågen (eller hellre måttbandet) fortfarande envist stilla så finns det andra knep att ta till, men kontakta gärna en kostrådgivare innan du börjar krångla och prova olika knep. Om du börjar mixtra själv när kroppen egentligen bara behöver tid för att känna sig trygg är risken att du förstör den balans du behöver bygga upp. Det kan då vara bra att prata med någon utomstående med kunskap om näringslära och näringsfysiologi, som kan ge dig råd utifrån just dina förutsättningar.

Men var är...?
Yoghurtfrukosten, bären, smoothiesarna, ostbrickan, LCHF-snacksen, fröknäckebröden, LCHF-desserterna, proteinshakesen, LCHF-bröden, kaffe med grädde osv? Känner du igen dig i att sakna något av ovan från min beskrivning? Allt du äter utöver maten du behöver (se ovan), kommer påverka din viktminskning, och varje undantag från planen kommer skjuta fram ditt mål med en vecka. Det vill säga, om du varje vecka gör undantag för att det är kalas/fest, för att du är bortbjuden, för att du är sugen på brödfrukost osv, så kommer du aldrig gå i mål. True story. Att gå ner i vikt är svårt, eftersom kroppen inte vill det. Fettreserven är kroppens överlevnadsreserv och därför måste den känna sig trygg i tillgången på mat för att våga släppa på den. 

Är det omöjligt att gå ner i vikt?
Verkligen inte! Meningen med denna genomgång är inte att skrämma någon. Det går jättebra att gå ner i vikt med lågkolhydratkost, men det tar olika lång tid för olika människor och det är massor av faktorer som spelar in. Har du tidigare jojobantat och provat "allt", behöver din kropp troligtvis lite extra tid för att lita på dig igen. Det är nu det är dags att gå ner i vikt för resten av livet och stanna där, därför gör det ju ingenting om det tar lite extra tid. Troligtvis kommer du på köpet bli piggare, få en lugnare mage, sova bättre... och mår man så bra så gör det kanske ingenting om det tar en månad extra innan de där envisa kilona släpper? 

Ha tålamod och var snäll mot dig och din kropp! Och lycka till på resan mot att må ditt allra bästa och nå målvikten en gång för alla!

Om att gå ner sina "sista" kilon

Jag skrev en lång kommentar hos en bloggkompis angående det där att gå ner sina 2-3 "sista" kilon som många (framförallt tjejer) kämpar med, och efter att ha haft samma diskussion med en kollega insåg jag att jag var tvungen att skriva ett eget, och ännu längre, inlägg om det.

För det första... VARFÖR sitter de där sista kilona så hårt? Varför är de så svåra att bli av med och varför kommer de så lätt tillbaka om man väl lyckats bli av med dem? Jo, de är kroppens överlevnadsreserv! Ifall vi råkar ut för svält till exempel så vill kroppen ha dem där så att vi överlever längre. Våra stackars kroppar vet inte att vi har näst intill obegränsad tillgång på mat. Man kan tycka att den är lite trög som inte hängt med i utvecklingen de senaste 100 åren men man får sätta det i relation till evolutionen som pågått i 5 miljoner år. Det verkar också vettigare att vi försöker lära oss hur kroppen fungerar och anpassa oss efter det, än att vi försöker ändra på kroppens funktion så att den ska passa in i vårt samhälle och våra matvanor. Right? Så det kan ju vara så att vi är påverkade av alla ideal och fotodmodellskroppar vi möter överallt och att vi strävar efter något som inte går eller åtminstone är väldigt svårt att uppnå om man samtidigt vill må bra, hinna sköta sitt jobb och äta sig mätt. Det vi strävar efter kanske inte ens är särskilt sunt.

Jag tycker alltså att man först ska rannsaka sig själv:

Mår jag bra?

Äter jag sunt?

Trivs jag med mina matvanor?

Om svaret är ja på alla 3 frågorna, så är det kanske mer värt att ändra på idealet och fortsätta äta på sättet som man trivs med och som får än att må bra, än att börja mixtra och hålla på för att gå ner 1 eller 2 kilon. Nu pratar jag alltså om de där kilona som verkligen bara är kosmetiska, är man överviktig och hamnat på en s k viktplatå är det en annan diskussion, då behöver man kanske ändra något i sin kost för att fortsätta gå ner. Eller så behöver kroppen bara lite extra tid. Men det tar vi en annan gång.

Om man då ändå kommer fram till att man faktiskt vill gå ner 1 kg, eller 2 eller 3 så finns det sätt att göra det. Och självklart får man vara fåfäng och vilja "formtoppa", eller tappa nåt kilo till en fest eller solsemester eller vad det nu kan vara. Men fåfängan balanserar på en tunn linje mellan att vara fåfäng och osund och det är det jag vill lyfta, eftersom vår hälsa borde komma i första hand.

Anyways, en stor bov när det gäller viktminskning är stress och för lite sömn. Stresskilona sitter oftast kring magen för det är där kroppen lättast kommer åt den om den skulle behöva. Det verkar ju finnas en risk för fara eftersom vi går omkring och är rädda (=stress). Kroppen vet återigen inte att vi är stressade över en deadline på jobbet, att hinna hämta och lämna barnen på dagis och fritidsaktiviteter, att hinna träna, att hinna med vardagens alla måsten och allt vad det nu är, den tror att det är en "riktig" fara som hotar och då verkar det bra att ha något kilo extra att ta till om det t ex skulle bli brist på mat. Stress gör också att vårt näringsupptag blir sämre och brist på näringsämnen tolkar kroppen som svält, den räknar inte energi eller kalorier utan behöver olika näringsämnen till olika saker, får den inte allt den behöver har vi brist på något och det tolkas som svält = sämre förbränning. Så om man vet med sig att man stressar för mycket och sover för lite, försök hitta sätt att ändra på det. Stanna upp ett par gånger per dag, ta ett djupt andetag och låt axlarna sjunka ned. Försök stryka några "måsten" från schemat och hitta tid till mer sömn istället. Träning och spikmatta är två jättebra sätt för att bli av med stresshormoner från kroppen.

Gällande kosten för att gå ner det där "sista" så skulle jag rekommendera strikt LCHF, där man är försiktig med mejeriprodukter, nötter och bär, och noga med att blanda många olika proteinkällor och äta olika sorters grönsaker. Anledningen till detta är att se till att kroppen får i sig alla näringsämnen så den känner sig trygg i att vi inte är utsatta för nån slags svält utan vågar förbränna. Det är bra att fokusera extra på fisk och skaldjur som innehåller enormt mycket nyttigheter, och att satsa på äggbaserad frukost istället för yoghurtfrukost. Det gäller också att vara konsekvent. Ett undantag flyttar fram målet med en vecka, så om man gör undantag varje helg blir det svårt att komma i mål... Någon variant av periodisk fasta kan också funka för att tappa något envist kilo.

Vad är mina egna erfarenheter då? Jo jag har varit viktstabil i snart 1 år. Vikten har förflyttats 1-2 kg upp och ner under denna tiden, jag har förvisso byggt muskler också när jag styrketränade i höstas men vikten står still. Jag äter vanligtvis en ganska strikt LCHF på vardagarna, för att bli mer liberal på helgerna, och ibland göra avsteg helt under en helg eller en veckas semester, men vikten står ändå still vilket tyder på att jag har en trygg kropp. Jag trivs fantastiskt bra med att äta som jag gör, men jobbar på att de där undantagen ska bli färre. Jag har märkt att jag mår som bäst efter ca 3 veckor utan LCHF-avsteg, då är sötsuget helt borta, energin på topp och mättnads- och hungerskänslor fungerar, så målet är att hålla mig till max 1 gång/månad. Jag äter vad jag vill (inom gränserna för liberal LCHF vilket är naturligt för mig och inget jag tänker på) och hur mycket jag vill, och står ändå stilla i vikt. Jag kan njuta av mörk choklad, ostar, LCHF-efterrätter, bär, yoghurt och LCHF-bröd emellanåt utan att vikten ändras. Jag äter när jag är hungrig och jag äter tills jag är mätt. Det är en dröm för mig som tidigare gick upp i vikt ganska lätt, men satte stopp vid 5 kg eller så och startade ett nytt program på Viktklubb, och så var det dags för små portioner mat, ständig hunger, morotsstavar osv igen, tills kilona var borta.

Jag är också fåfäng och visst bär jag också omkring på 2-3 kg som jag gärna blivit av med, men jag har så svårt att motivera mig till det eftersom jag mår så bra! I utbildningssyfte provade jag att vara striktare under förra veckan, höll mig till äggfrukostar och bytte ut såser baserade på creme fraiche och grädde mot majonnässåser. Det gav resultat och jag är troligtvis det närmsta ketos (väldigt hög fettförbränning) jag någonsin varit. Det var ingen uppoffring, men jag tycker inte om att behöva fundera över vad jag ska välja att äta, jag vill kunna välja det jag är sugen på. Blir jag tillräckligt motiverad så vet jag hur jag ska göra under några veckor för att tappa 1 kg eller så, men tills dess fortsätter jag leva som jag gör och  njuta av mitt välmående!

Så det jag vill komma till är att om du vill bli av med det där sista lilla envisa kilot: fråga dig själv om det är värt det, och om det är det så vet du vad som gäller. Konsekvens och ganska lite kolhydrater, i 2-4 veckor eller vad det kan ta. Om det låter tråkigt, om du (som jag) inte är beredd att begränsa din kost under ens en kort period, så skit i det! Njut av att du hittat en bra balans för både dig och din kropp och njut av den goda maten du äter!

Fettförbränningstips!

Jag har en kollega som provar LCHF och jag agerar såklart coach med stort nöje, lite övning inför hösten =) Hon är normalviktig men vill, som så många andra av oss tjejer, gå ner de där 3-5 "sista" kilona av ren fåfänga. Hon ville även prova LCHF av hälsoskäl och det verkar funka bra med minskat sötsug och gladare mage, som de flesta som provar LCHF brukar upptäcka. Men om vi återgår till kroppen och vikten, så tycker jag att man i första hand ska ställa sig själv frågan varför man vill gå ner dessa kilon och om det verkligen är nödvändigt? Kanske har kroppen nått sin idealvikt och kanske är man själv för påverkad av de ideal som möter oss i tidningar och på TV? Kanske är man redan alldeles perfekt och fin som man är, kanske är kampen för kilona över och det är dags att kämpa för att vara nöjd och glad istället? Att vilja gå ner lite i vikt tror jag tillhör många tjejers vardag och det är svårt att släppa de tankarna fastän man kanske egentligen nått sitt mål.

Men de allra flesta tror jag inte lider av någon ätstörning eller skev kroppsuppfattning, utan är helt enkelt bara lite fåfänga och vill ner till en vikt vi haft tidigare i livet. Och jag tänker inte moralpredika mer eftersom jag själv är fåfäng och jag tycker det är helt okej att vara, så länge det inte går till överdrift eller går ut över ens hälsa, varken den fysiska eller psykiska! Det man ska komma ihåg med de där "sista" kilona är att kroppen inte har något eget intresse av att tappa dem, de är ju en överlevnadsreserv! Är man dessutom kvinna i åldern 25-30+ har man sämst förutsättningar för att tappa fett, hard facts tyvärr. Kroppen och hormonerna vill vara förberedda på att bära, föda och amma barn och jag kan tänka mig att det var en stor risk under vår evolution då tillgången till mat var rätt begränsad. Kroppen vet inte att så inte är fallet längre, så för att tappa det där sista fettet krävs lite ansträngning, kroppen kommer inte bara släppa det ifrån sig.

Här kommer listan med mina tips för ökad fettförbränning:

- LCHF

Med låga insulinnivåer i kroppen får din kropp tillgång till dina fettreserver och kan använda dem som energi, vilket inte går med höga insulinnivåer - då är kroppen istället inställd på fettlagring.

- Hård styrketräning

Raska promenader i all ära, men hård styrketräning är super för fettförbränningen eftersom det stimulerar våra hormoner på rätt sätt. Den ökade muskelmassan ger också ökad förbränning och dessutom snygga muskler.

- Dra ner på alkohol

Alkohol är ett gift för kroppen och därför stannar fettförbränningen upp när vi dricker. Kroppen satsar istället allt på att bränna alkoholen och vår fettförbränning står stilla i flera timmar av endast ett glas vin.

- Dra ner på mellanmål

Det påstås att vi ska äta var 3-4e timme för att hålla förbränningen vid liv, men detta är inte sant. Rådet har sitt ursprung i en undersökning som visade att vår förbränning höjs när vi äter och någon timme efteråt, vilket stämmer, men det man inte nämner är hur mycket förbränningen höjs när vi äter? Svaret är att förbränningen höjs i proportion till hur många kalorier vi äter, vilket känns väldigt logiskt. Låt säga att stenåldersmänniskan sprang på ett äpple (ja eller en rot, eller insekt eller vad de nu kunde springa på), verkar det då rimligt att kroppen förbrände flera hundra kalorier? Inte särskilt va? Kroppen värnar om sin överlevnad såklart. Det vill säga om du äter 2000 kcal på en dag så spelar det ingen roll för förbränningens skull om du äter dem i ett mål eller 5 mål, du kommer förbränna lika mycket oavsett. 

Att jag råder till att dra ner på mellanmål är för att vi ofta äter dem för att vi är sugna snarare än hungriga, och allt "onödigt" vi äter kommer påverka viktnedgången. Så känn efter - är du verkligen hungrig eller bara sugen? Det bästa är att äta 2-4 mål mat/dag, blir man hungrig mellan målen bör man öka portionsstorleken.

- Kokosolja!

Kokosolja är fantastiskt nyttig, och nu pratar jag som vanligt om den kallpressade (gärna ekologiska) och inte den i silverpaket i kyldisken som innehåller härdade fetter. Riktig kokosolja (som är fast i rumstemperatur, blir flytande vid ca 25 grader) innehåller medellånga fettsyror som kroppen inte kan lagra som fett men däremot använda som energi. Kokosolja höjer förbränningen och håller oss samtidigt mätta längre! Ca 4 msk eller 50 gram är rekommenderad mängd att få i sig per dag. Gott t ex i te eller smoothie. Jättebra att steka i också.

- Periodisk fasta

Ett utmärkt och enkelt sätt att både höja fettförbränningen och öka tillväxthormonerna. Bygga mer muskler och bränna mer fett samtidigt? Ja tack!

Lycka till nu med Beach 2012! =)

Periodisk fasta

Idag har jag påbörjat min periodiska fasta. Jag har läst och funderat ett tag, och nu är det dags att prova. Det finns massor av olika varianter att köra periodisk fasta på, man kan t ex hoppa över valfri måltid och äta 2 måltider per dag, man kan fasta i 24 h eller till och med 48 h. Jag har valt den metod som jag tycker känns mest logisk och mest lik hur vi troligtvis (?) levde förr, nämligen att jag hoppar över frukosten. Det känns inte jättetroligt att stenåldersmänniskan skuttade upp på morgonen och öppnade kylskåpet, utan snarare var dagens första uppgift att leta rätt på mat. Långvarig svält är självklart inte bra, men periodisk fasta är något helt annat än svält. Periodisk fasta ger ökad fettförbränning, stimulerar tillväxthormoner och nollställer aptitregleringen. Jag vill ju minska i fett och bygga mer muskler så LCHF tillsammans med periodisk fasta känns som ett optimalt upplägg! På LCHF går det nämligen jättebra att bygga muskler och deffa samtidigt, till skillnad från den gamla myten att man måste bulka först och deffa sedan. Det brukar också vara ett effektivt sätt att få igång sin viktminskning om man kört LCHF ett tag men hamnat på en platå, eller om man vill gå ner "de sista" kilona som kroppen inte gärna släpper ifrån sig.

Det ska bli väldigt spännande att prova och se hur det påverkar mig. Hittills känns det bra, är lite hungrig såklart men inte värre än att det går att hantera. Min plan är att köra varje dag på vardagar ett tag, och sen trappa ner och köra periodisk fasta 1-2 dagar/vecka. Det går att läsa mer om periodisk fasta här, här och här.

Om att avstå från saker...

Just nu är jag benhård med vad jag äter och tillåter inga undantag. Det är inte jättesvårt för jag har inget sötsug och jag äter tillräckligt för att bli mätt och nöjd. Men... Jag känner mig så tråkig!! En kollega slutar imorgon och bjöd precis på riktigt fina chokladpraliner. Jag älskar fin choklad!! I vanliga fall, och i framtiden när jag nått min målvikt och hittat tillbaka till balansen i kroppen, skulle jag ta en utan att tveka och njuta riktigt ordentligt av den. Men just nu går det inte, och jag tycker inte heller att det skulle vara värt det. Jag kämpar så hårt med både kost och träning och vill inte rasera det jag byggt upp. Jag vill också att min kropp ska bli trygg med min kosthållning igen och det kommer den inte bli om jag fortsätter slarva.

Men frestelserna slutar inte där... Ikväll ska vi ut och äta med jobbet, vi gör det väldigt sällan så när det väl händer är det fest och jag vet att de andra kommer dricka både vin och drinkar. Själv funderar jag fortfarande över ifall jag ska ta ETT glas vin eller inte. På kostrådgivningen tidigare i veckan rådde Åse mig att hålla mig till 3 glas vin i veckan då jag vill gå ner i vikt. Jag är ingen stordrickare, men på helgerna slinker det ju lätt ner fler än så när man lagat något gott eller hänger med kompisar. Men nu frågar jag mig själv, är det värt att "slösa" ett av mina 3 glas vin ikväll, eller ska jag spara dem till helgen? Självklart måste jag inte komma upp i 3 glas, men det är min maxgräns.

Det slutar inte där heller, för imorgon är det två kollegor som slutar så det kommer bjudas på dubbel fika. Och på lördag ska vi iväg på kalas där jag förhoppningsvis klarar maten (måtte det inte bjudas på smörgåstårta...), men sen får jag väl dessvärre avstå tårtan. Det som är jobbigast är inte att avstå, för det klarar jag. Detta är en relativt kort period och när jag väl är målviktig kommer jag göra lite fler undantag, dock inte i samma utsträckning som jag gjorde förr, för det är ju anledningen till att jag skaffade mig mina 5 extra kilon. Det jobbigaste är omgivningens reaktioner... För jag är inte överviktig utan ses som normal eller kanske t o m som smal, och tyvärr är det svårt för många att förstå att det jag gör inte bara handlar om vikt, utan om min hälsa i stort. Jag mår bäst på LCHF-kost, men mitt halvårslånga slarvande har gjort min kropp förvirrad och nu måste jag få den i balans igen. Och faktum kvarstår fortfarande att min fettmätning visade på 36% kroppsfett vilket räknas som högt och inte är hälsosamt.

Eftersom jag vet vad jag mår bra av och varför jag gör det jag gör, så är det bara att bita ihop och låta andra tycka vad de vill. Men när jag alltid varit tjejen som aldrig bangar ett glas vin till eller en efterrätt, så är det en stor och ganska jobbig omställning...

Vätska som vätska?!?

Hemma från ännu ett pass med PT-Daniel, det var som vanligt tufft, och som bonus till de planerade övningarna fick jag göra ett gäng upphopp, härligt och inte alls jobbigt! Eller? =) Han var dock inte riktigt nöjd med mig idag, tyckte inte att tekniken satt så bra och vi fick sänka vikterna på några övningar. Kanske är min kropp ännu tröttare än den känns? Kanske är det min starka vilja att komma i form som gör att jag kör på och accepterar ständig träningsvärk som en del av resan, trots att det ord jag sagt oftast de senaste 2 veckorna varit "aj"? Jag är hur som helst grymt nöjd med dagens pass, jag kämpade tills både armar och ben skakade, och kom hem strålande glad och dansade och sjöng i köket under matlagningen tills min sambo inte orkade med mig mer =)

 

PTn verkar ha insett att jag är ett litet sjukhuvud nu i alla fall, som har en tendens att köra på för hårt när jag verkligen vill något, och tyckte att jag skulle nöja mig med 4 pass istället för 5 denna veckan. Jag tackar och tar emot, det innebär att jag bara har ett pass kvar denna veckan! Kommer njuta så av mina lediga dagar, och jag tror att min kropp kommer tacka mig.

Det där med vätskan då. Jag var ju tvungen att fråga om det ligger något i det där med att musklerna samlar på sig vätska vid hård träning, som jag skrev om i förra inlägget. Jag har googlat ämnet och hittat flera som vittnar om samma sak, men ingen källa som kändes 100% säker. Det var inget han kände till, utan jag fick istället frågan om det kanske är något annat som gör att jag samlar på mig vätska just nu? Så där som tjejer ofta gör en gång i månaden... Tjaaaa... Svaret på den frågan får nog bli ja. Pinsamt, men skönt att ha en förklaring till varför ingenting händer på vågen fastän jag sliter som ett djur och är extremt noga med vad jag äter. Hoppas på fina resultat i nästa vecka istället!

Hej träningsvärk

Jag förväntade mig en dödlig träningsvärk efter Core-passet och den väntade jag mig naivt nog skulle komma igår. Visst hade jag träningsvärk, men på en uthärdlig nivå. Den ökade i styrka under hela dagen och slog till med full kraft igår kväll. Hela magen värker och det gjorde ont när jag försökte vända mig i sängen och idag gör det ont när jag går, när jag andas, när jag sträcker mig efter tekoppen på skrivbordet osv... Inte meningen att vara gnällig nu, jag har ju själv valt det här och jag har inga som helst planer på att ändra strategi. Det är detta som gäller nu och därmed basta. Jag var förberedd på att det skulle vara jobbigt, men kunde nog inte föreställa mig att det skulle vara riktigt såhär jobbigt.

Det som är lite tråkigt är att det inte händer något med vikten. Jag har googlat lite och kommit fram till att det verkar helt normalt. När man tränar hårt bryts musklerna ner, och sen samlar de på sig vätska för sin återuppbyggnad. Det släpper när träningsvärken gått över och jag har ju i princip alltid träningsvärk, men om några veckor hoppas jag att min kropp vant sig så att viktminskningen kan komma igång ordentligt. Förhoppningsvis har jag tills dess fått åtminstone lite mer muskler som bränner fett.

Ikväll är det dags för träning med PTn igen, just nu undrar jag lite hur det ska gå till, och hoppas optimistiskt att träningsvärken tills dess på något magiskt sätt försvunnit eller åtminstone minskat, typ drastiskt...

Tvivel...

Min PT är uttalat minst sagt emot LCHF. Jag vet att det beror på att han inte har någon kunskap, det märks när han pratar om ämnet. Jag vet att jag själv är rätt väl påläst. Jag vet att min kropp på så väldigt många sätt mår så bra av den här kosten, jag känner ju det, varje dag. Jag vet också att superidrottare som Björn Ferry och triathleten Jonas Colting följer LCHF med smått fantastiska resultat och vittnar om sänkt kroppsfett osv.

Ändå.

Kände jag mig idag tveksam när jag såg hans skeptiska ansikte. Jag hoppas så att allt mitt slit ska ge resultat, och att min kroppsfettmätning om 3 veckor kommer visa ett exceptionellt bra resultat jämfört med mitt startvärde, tack vare LCHF och att LCHF höjer fettförbränningen. Men det finns en del av mig som är väldigt rädd att så inte kommer vara fallet. Jag vill inte bli motbevisad när jag hittat något som får mig att må så bra. Jag vill inte vara fast övertygad om något som sen visar sig vara fel. För tänk om jag på grund av LCHF kommer få sämre resultat? Hemska tanke. Men jag får väl helt enkelt tänka att det är bättre ju förr jag i så fall får veta att jag bör byta strategi. Tills dess måste jag köra på med det som jag tror på. Om kroppen mår bra och säger ja, ja, JA, så borde det väl vara rätt?!

Helgen

Helgen var väldigt skön och min första LCHF-helg någonsin, känns bra! Vi var bortbjudna i fredags och hade gäster i lördags, och det är en omställning att informera vänner om att varken jag eller sambon för tillfället äter kolhydrater. Vi är personer som inte vill vara "pjoskiga", men vi mår ju bättre av att äta såhär så nu är det det som gäller. När vi var bortbjudna tog vi med oss eget tillbehör och bjöd på efterrätt (LCHF-Panna cotta), och när vi hade gäster informerade vi om vad det skulle bjudas på så de som ville ha chips, läsk eller liknande fick ta med det själva. Alla var dock väldigt nöjda och de medhavda chipsen togs aldrig fram, man blir ju som bekant mätt och nöjd på LCHF-kost ;-) Menyn i lördags såg ut såhär:
- Bubbel med olika ölkorvar i små bitar, samt serranorullar med färskost smaksatt med soltorkad tomat
- Helstekt fläskfilé med Lallerstedts Bearnaise och Chili Bearnaise, sallad med tomat och avocado, strimlad savoykål som stekts snabbt tillsammans med bacon, och för de som äter kolhydrater: rostade rotfrukter (sparrispotatis, morot, palsternacka). Rött vin.
- LCHF-kladdkaka med vispgrädde, färska hallon och blåbär. Kaffe med vispgrädde.

Resultatet av min LCHF-helg är att jag stått stilla i vikt. En vanlig helg går jag utan problem upp 1-2 kg, även om jag inte gör några större utsvävningar. Att jag inte minskade i vikt som jag gjorde tidigare i veckan beror troligtvis på följande:
- För mycket vin som stoppar fettförbränningen
- LCHF-efterrätt fredag, lördag och söndag
- För stor mängd mat
Även om man följer LCHF så spelar ju energimängden in, det går inte att äta obegränsat med mat och ändå gå ner i vikt. Men enligt min uppfattning så går det att äta både mer och väldigt mycket godare mat utan att öka i vikt på LCHF. Helgen var en riktigt gottehelg och att trots det stå still i vikt är för mig smått fantastiskt. Lärdomen jag tar med mig är att om jag vill minska i vikt även på helgerna får jag hålla igen lite med vin och efterrätter, och fråga mig själv när och om jag tycker att det är värt det...