Just nu är jag benhård med vad jag äter och tillåter inga undantag. Det är inte jättesvårt för jag har inget sötsug och jag äter tillräckligt för att bli mätt och nöjd. Men... Jag känner mig så tråkig!! En kollega slutar imorgon och bjöd precis på riktigt fina chokladpraliner. Jag älskar fin choklad!! I vanliga fall, och i framtiden när jag nått min målvikt och hittat tillbaka till balansen i kroppen, skulle jag ta en utan att tveka och njuta riktigt ordentligt av den. Men just nu går det inte, och jag tycker inte heller att det skulle vara värt det. Jag kämpar så hårt med både kost och träning och vill inte rasera det jag byggt upp. Jag vill också att min kropp ska bli trygg med min kosthållning igen och det kommer den inte bli om jag fortsätter slarva.
Men frestelserna slutar inte där... Ikväll ska vi ut och äta med jobbet, vi gör det väldigt sällan så när det väl händer är det fest och jag vet att de andra kommer dricka både vin och drinkar. Själv funderar jag fortfarande över ifall jag ska ta ETT glas vin eller inte. På kostrådgivningen tidigare i veckan rådde Åse mig att hålla mig till 3 glas vin i veckan då jag vill gå ner i vikt. Jag är ingen stordrickare, men på helgerna slinker det ju lätt ner fler än så när man lagat något gott eller hänger med kompisar. Men nu frågar jag mig själv, är det värt att "slösa" ett av mina 3 glas vin ikväll, eller ska jag spara dem till helgen? Självklart måste jag inte komma upp i 3 glas, men det är min maxgräns.
Det slutar inte där heller, för imorgon är det två kollegor som slutar så det kommer bjudas på dubbel fika. Och på lördag ska vi iväg på kalas där jag förhoppningsvis klarar maten (måtte det inte bjudas på smörgåstårta...), men sen får jag väl dessvärre avstå tårtan. Det som är jobbigast är inte att avstå, för det klarar jag. Detta är en relativt kort period och när jag väl är målviktig kommer jag göra lite fler undantag, dock inte i samma utsträckning som jag gjorde förr, för det är ju anledningen till att jag skaffade mig mina 5 extra kilon. Det jobbigaste är omgivningens reaktioner... För jag är inte överviktig utan ses som normal eller kanske t o m som smal, och tyvärr är det svårt för många att förstå att det jag gör inte bara handlar om vikt, utan om min hälsa i stort. Jag mår bäst på LCHF-kost, men mitt halvårslånga slarvande har gjort min kropp förvirrad och nu måste jag få den i balans igen. Och faktum kvarstår fortfarande att min fettmätning visade på 36% kroppsfett vilket räknas som högt och inte är hälsosamt.
Eftersom jag vet vad jag mår bra av och varför jag gör det jag gör, så är det bara att bita ihop och låta andra tycka vad de vill. Men när jag alltid varit tjejen som aldrig bangar ett glas vin till eller en efterrätt, så är det en stor och ganska jobbig omställning...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar