Träningsplaner och balans i livet

Maria frågade hur min träning kommer se ut nu när jag ska vara lite mer noggrann med kosten. Självklart hade jag redan planer på att skriva ett inlägg om detta =) Saken är den att jag troligtvis inte kommer träna särskilt mycket. Inte för att jag inte vill, utan för att jag måste fokusera på att få till en bra balans i mitt liv, där jag hinner med vardagen och mig själv. Där jag känner mig lugn, har tid att laga god mat, göra roliga saker, och där jag fokuserar på att få till bättre sovtider.

Jag är en känslig tjej som vill lite mer än dygnets 24 timmar tillåter, och som därför varit utmattningsdeprimerad ett par gånger. Även om det var några år sen sist är jag inte helt återhämtad och jag är extremt stresskänslig. Det krävs inte särskilt mycket för att gamla symtom ska komma tillbaka, och jag har lovat mig själv att inte hamna där igen, för det är inget kul tillstånd. Det krävs hårt jobb för att komma tillbaka och lång tid innan man är sig själv igen. En tid i våras/somras försökte jag träna mer än jag pallade med och det är sviterna av det jag fortfarande lider av. Fastän jag taggade ner betydligt och har tagit det väldigt lugn i sommar är jag inte helt på banan igen.

Känslan är svår att beskriva, för det är inget som märks och jag mår absolut bra och är glad och sådär. Men stresskänslig. Bara tanken på att i förväg boka in 3 träningspass i veckan ger mig svag hjärtklappning, och därför låter jag bli. Jag håller schemat öppet och fokuserar på mig själv. Jag försöker verkligen komma i säng lite tidigare, och jag ligger på spikmatta varje kväll innan jag somnar och övar mig på att meditera genom Mindfulness-appen varje morgon och eftermiddag på tåget. Det känns som ett bra förebyggande upplägg och jag är ganska säker på att det kommer hålla stresskänslan borta. Eller jag vet ju det, för jag känner att jag mår bra av det.

Men åter till träningen, för nåt måste jag ju faktiskt träna! Eller nä, jag måste inte, men jag VILL! =) Eftersom mitt mål är att få en plattare mage och starkare bål har jag bestämt mig för att 3 gånger i veckan göra armhävningar, och 3 gånger i veckan göra nån slags magövningar. Eftersom det tar max 15 minuter per dag får det räcka med en vilodag. När det gäller armhävningar följer jag ett program från 100pushups, jag har appen och den kan varmt rekommenderas. Bra, enkel och motiverande med tabeller och grafer. När det gäller magövningar kommer jag improvisera med tabataintervaller, använder appen Tabata Timer för tidtagning. Igår blev det bara ett set där jag varvade mellan vanlig planka och sidoplanka, men jag tänkte framöver slänga in lite rotationer och shouldertaps också, och kanske lite annat kul. Så, ganska sparsamma träningsplaner, men om andan faller på och tiden infinner sig sticker jag kanske ut och springer en sväng, eller sticker till gymmet. Vi får se, allt har sin tid och framåt november har jag planer på att återuppta min 3-split igen och bygga muskler så det står härliga till! =)

Katastrof

Man kan ju tro att jag sitter här på tåget utsövd och pigg som en lärka, men så är inte fallet. Jag brukar inte ha problem med sömn utan somnar vanligtvis på två röda och sover sen som en klubbad säl tills klockan ringer. Det gjorde jag inte i natt... Klockan ringer 6, och jag vaknade halv 4 och tjugo över 5... Däremellan blev det inte så mycket riktig sömn utan jag låg mest och vred mig. Suck. Jag är så trött på att vara såhär trött. Men skam den som ger sig, ikväll satsar jag på att släcka lampan ännu tidigare!

Tisdagsupdate

Det var visst mer än lördagen som gick fort och nu är det plötsligt tisdag! Söndagen spenderades med lite lägenhetsfix. Vi flyttade i höstas och har fått de flesta möbler på plats, men ännu saknas tavlor, gardiner och lite annat smått och gott. I söndags sprang vi på ett gäng tavlor som vi båda gillade, så nu har vi fått en nytändning att få vårt hem att kännas som just ett hem och inte bara en kal utställningslokal för möbler!

Lördagens sovmaraton fick mig att inse att jag på allvar måste ta tag i min sömn... Dygnets timmar räcker inte riktigt till för tillfället, det är mest jobb, träning och mat på schemat och bloggning och bloggläsning sker på övertid på bekostnad av min sömn. Det funkar uppenbarligen inte och en förändring måste till. Jag har därför infört en regel för mig själv, en tråkig men nödvändig sådan. Jag får numera bara blogga när jag är klar med alla kvällsbestyr och redo för bingen, om detta inträffar innan kl 22, för då ska jag gå och lägga mig. Så kanske kommer ni höra lite mindre från mig framöver, men det blir bättre om några veckor! Just nu är mina vardagar väldigt uppbokade eftersom jag kör Fitness Camp 2 ggr/vecka och PT-träning 2 ggr/vecka. Efter skidresan kommer jag inte köra Fitness Camp och trappa ner på PT-träningen, det ger mig möjlighet att planera min träning själv och utnyttja helgerna bättre. Jag längtar efter mer luft i schemat men tills dess är det bara att köra på!

Vad är mitt problem?

Kvällens träningspass med PT-Daniel gick grymt bra, tyckte han. Själv vet jag inte vad jag tyckte. Första halvan var jag nöjd med, vi körde en helt vansinnig inledning för benen med knäböj, leg curl och utfall om vartannat utan vila, för att avsluta med jägarvila i 1 minut vilket fick mina ben att skaka rätt rejält. DÅ kände jag mig grym, för jag kunde ta i och fattade knappt att jag orkade. Sen var det dags för armar och rygg, och fastän tekniken satt bra i de flesta övningar och jag fick massa beröm så kändes det inte bra. Precis som förra veckan fick jag typ kramp i underarmarna, blev så trött i dem att jag inte kunde ta i som jag ville och där nånstans tappade jag mitt fokus. Det var som att jag gav upp och jag kände mig bara klen och kass, trots att Daniel var duktigt på G och gav mig nya roliga övningar och massor av pepp. Suck.

Det är varken vettigt eller snällt mot mig själv att vara så kritisk. Jag vet att Daniel är hård och knappast ger oförtjänt beröm - så varför kan jag inte bara inse vilket grymt jobb jag gör och berömma mig själv lika mycket?? Efter ett pass som dagens borde jag hoppat och skuttat av glädje, det brukar jag ju göra, istället avverkade jag pliktskyldigt mina 15 minuters löpning efteråt och lunkade hemåt. Glädjen har fortfarande inte hittat till mig och jag misstänker sömnbrist. Jag kan inte tro att det funkar att sova för lite hela veckorna för att sen ta igen det i helgen, vecka efter vecka efter vecka. Jag vet ju att kroppen inte funkar så utan behöver ordentligt med sömn varje natt eller åtminstone de flesta nätter. Ändå har jag så förbaskat svårt att komma i säng i tid. Nu har jag dock ingenting att skylla på längre, frukost och mellanmål är förberedda till imorgon, kläder framlagda, tänderna borstade och nu har jag fått skriva av mig också. Nu väntar en stund på spikmattan och sen sömn och omladdning inför morgondagens träning!

Gonatt!

Jag har alltid svårt att komma till ro på kvällarna, och det har jag haft ända sen jag var liten. Det är så mycket jag vill fixa och dona med, och tiden räcker inte riktigt till. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska, därför är det extra kämpigt för mig att tvingas gå upp kl 6 varje dag som jag gör nu eftersom jag pendlar en bit till jobbet. Många är morgnarna då jag tänker "ikväll ska jag minsann gå och lägga mig klockan nio så jag får sova ut", men har det någonsin hänt? Svaret är nej, fram tills ikväll, för nu är det dags för bingen. Frukost och lunch är förberedda, tänderna borstade och kläder tills imorgon framlagda. Nu väntar en stund på spikmattan vilket jag hoppas ska hjälpa min kropp att göra sig av med lite stresshormoner, och sen förhoppningsvis 8 timmars välbehövlig sömn...