Terapiträning

Kanske hade jag det lite för bra i helgen för gårdagen kändes väldigt lång och väldigt seg. När det var dags att träna var jag inte taggad som jag brukar vara utan på väldigt dåligt humör. Jag kom lite tidigt till mitt pass med PT-Daniel och som tur var hade han en stund över så jag fick sitta ner och prata av mig om min måndagsångest innan vi satte igång med träningen. Det är inte fel att ha tränare och psykolog i en och samma person, samma taxa dessutom trots dubbel funktion =)

Pratet och träningen gjorde verkligen susen, efteråt var jag glad och taggad igen trots att passet ärligt talat gick sådär. Vi körde rygg, axlar och biceps och rygg är den muskelgrupp jag har allra svårast att "få kontakt" med. Daniel frågar och frågar var det känns, men det är sällan jag kan glädja honom med ett ärligt och rätt svar. Ibland säger jag att det känns på rätt ställe för att han inte ska bli så frustrerad men han har lärt sig att genomskåda mig =) Jag fattar bara inte varför det är såhär, jag gör tydligen rätt för det syns på rätt ställen och idag har jag galen träningsvärk precis där det ska kännas. Ändå så känner jag det inte under tiden jag tränar. Jaja, så länge resultaten fortsätter komma så är det ingen fara för då gör ju träningen det den ska, men jag hoppas på ett genombrott snart när nu ryggen fått ett nästan helt eget träningspass.

Jag avslutade passet med 15 minuters skön intervallträning på löpbandet där jag maxade 13 km/h. Det känns galet att det som tidigare var mitt spurttempo (10 km/h) numera nästan är joggingtempo! Jag klarar inte att hålla det jättelänge, men ca 10 minuter mot tidigare 30 sekunder som avslutningsspurt tycker jag är en bra förbättring! =) Nu hoppas jag att intervallträningen ska pressa upp min maxhastighet och kondition ytterligare!