Grattis på födelsedagen!

Idag är ingen vanlig dag, för idag fyller denna lilla bloggen 1 år! Tänk att det redan gått ett helt år, jag har lite svårt att fatta det! 

Jag började blogga av 3 anledningar:
- Jag var helt ur form efter en stressig tid med flytt och renovering och stressigt jobb och annat smått och gott. Jag hade inte tränat på ett halvår och slarvat rejält med kosten. Jag har haft LCHF som en grund sen i december 2010, men under våren och sommaren 2011 varvades LCHF med mycket kolhydrater när hämtmat och mat på IKEA osv var det enda vi hann med att fixa. Det gjorde såklart min kropp väldigt förvirrad och jag kände inte igen mig själv, ingenting kändes bra. Jag tog tag i mitt liv genom att gå till en kostrådgivare och en PT, och jag ville blogga om min väg mot balans för att behålla motivationen.

- Jag hade länge känt att hälsa och kost och på senare tid LCHF (eller lågkolhydratkost med naturliga fetter som jag hellre kallar det, eller ännu hellre naturlig kost!) var ett stort intresse och något jag ville ägna mer tid åt, kanske till och med på ett professionellt sätt. Jag tänkte att en blogg var ett bra sätt att ägna mer tid åt mitt intresse för att se om det fortfarande var lika kul om det upptog en större del av min vardag.

- Jag älskar att skriva! Som liten drömde jag om att bli författare och skrev massor av berättelser och dikter, men med åren svalnade intresset på något sätt, så det kändes kul att få ta upp det igen genom bloggandet.

Hur gick det med allt det här då? Well, jag gick ut lite för hårt med 5 pass/vecka vilket gjorde att jag blev sjuk gång på gång. Min PT uppmärksammade detta och vi maximerade min träning till 3 pass/vecka. Det gjorde att jag lyckades uppnå en mycket bättre balans i livet och hade någon månad i vintras när jag mådde oförskämt bra. Jag var lugn och balanserad och fick fina träningsresultat och lade till ett fjärde träningspass i schemat. Men mycket vill ha mer och framåt våren försökte jag återigen träna 5 pass/vecka, vilket såklart inte fungerade då heller och min fina balans var rubbad och borta. Jag tappade all motivation för styrketräning och har sen dess bara tränat FitnessCamp, eftersom jag tycker att det är så roligt. Jag bytte konsultuppdrag i somras och påbörjade min kostrådgivarutbildning nu i höst vilket gjort att det återigen varit stressigt, stressigare än jag egentligen klarar av. Så balansen har jag tyvärr fortfarande inte återfunnit men tänkte använda mig av gamla lärdomar och min träning är återigen begränsad till max 3 pass/vecka. Jag har ingen undre gräns, för vissa veckor hinner jag inte träna. Årets sista säsong av FitnessCampet pågår i 3 veckor till, sen har jag bokat in ett styrketräningsryck med min PT. Jag kommer under 8 veckor köra en 2-split (2 styrketräningspass per vecka där kroppen delas in i t ex framsida/baksida eller överkropp/underkropp). Det eventuella tredje passet tänker jag mig ska bli Yoga, simning eller löpning. Något jag gör bara för att det är kul och skönt. När min kurs är klar (förhoppningsvis blir jag godkänd på söndag!) kommer jag ha mer luft i schemat och prio 1 är återhämtning och vila.

Ja det där lät kanske inte så positivt, efter ett helt års bloggande så har jag kommit... ingenstans? Jag står fortfarande på samma plats och letar efter min balans? Nä, så tycker jag verkligen inte att det är. Jag har detta året lärt mig massor om mig själv och bloggandet gör att jag är mer medveten om mitt mående. En massa positiva saker har hänt, och jag är trots allt i mycket bättre form nu än då, både fysiskt och psykiskt. Jag är starkare, tuffare och snabbare. Och klokare. Inte att förglömma så är jag snart KOSTRÅDGIVARE! Jag tycker det är grymt häftigt att jag ganska exakt ett år efter att jag startade bloggen kommer vara utbildad kostrådgivare. Jag tror mycket på det där med målbilder och att det undermedvetna styr en mer än man tror, och jag tror att bloggen hjälper mig att nå mina mål, även när jag inte aktivt tänker på dem. Tack vare bloggen har jag insett att jag verkligen och på riktigt vill jobba med att hjälpa människor till bättre hälsa. Jag vet inte exakt hur eller i vilken omfattning, men jag hoppas att det i framtiden kommer vara en del av min vardag, om så än en liten del.

Bloggvärlden har också fört mig samman med finaste Cilla. Cilla som av någon anledning började läsa min blogg och skrev söta kommentarer till mig. Vi kommenterade flitigt hos varandra i ett halvår och bestämde oss till sist för att träffas. På riktigt. Hon kom och hälsade på en helg i somras, en helg som på många sätt var perfekt. Vi hann med att träna, äta massor av god mat, festa, softa till en film i soffan, och såklart prataprataprata. Hur en person man aldrig träffat kan kännas som en så nära vän övergår mitt förstånd, men så är det. Vi planerar för en ny träff nån gång i vinter och i vår åker vi på mfs Hälsokonvent tillsammans. 

Sist men inte minst så har jag ju några trogna läsare som kommer med kloka ord och värmande kommentarer. Ni ska veta att det betyder massor! Varje gång jag fått en kommentar rycker jag till och läser med spänning. Det känns så himla häftigt att främmande människor tar sig tid att skriva några rader till lilla mig. Och så har vi ju er andra. Ni som läser men inte kommenterar. Ni som jag bara känner som siffror i min statistik. Ni är lika välkomna och det känns overkligt det med, att det faktiskt finns människor där ute som är intresserade av vad jag har för mig och vad jag har att säga.

Så kortfattat kan jag väl säga att den här bloggen är ett av de bättre beslut jag tagit, och jag har inga planer på att sluta! Jag hoppas att ni vill fortsätta följa mig, så att jag får skriva ett sånt här inlägg igen om 1 år, för det var både roligt och nyttigt att sammanfatta året som gått ur hälsoperspektiv!