Jag har skrivit en del om periodisk fasta tidigare, alla inlägg hittar du här. Jag har kört periodisk fasta ganska länge, från mars till september cirka, genom att på vardagarna inte äta någon frukost. Jag började äta frukost igen i samband med kostrådgivarkursen då jag började fundera över det här med att få i sig alla näringsämnen och insåg att det blir lättare om jag äter 3 mål om dagen istället för 2. Annars blir det väldigt många ingredienser i varje måltid... Det har känts ganska bra att få något i magen redan på morgonen och det enda som är jobbigt är att jag måste förbereda frukost på kvällen eftersom jag sticker hemifrån så tidigt.
Jag läste nyligen ytterligare ett inlägg av Jonas Bergqvist om periodisk fasta (intermittent fasting) och bestämde mig faktiskt då för att fortsätta med min frukost, troligtvis ganska länge till. Anledningen till att jag inte vill hålla på med periodisk fasta just nu är att det innebär en stress för kroppen. Det sympatiska nervsystemet (till skillnad från det parasympatiska som är aktiverat i vila) aktiveras genom att stresshormoner utsöndras. Detta är naturligt och inget farligt, när det är kortvarigt. Kroppen sätts i ett extra aktivt läge för att ge sig ut och skaffa mat, under jakten blev vi av med stresshormonerna och när vi fått mat och var utom fara var vi lugna igen. Så är inte fallet för mig just nu. Jag känner mig nästan alltid lite stressad och är väldigt sällan helt avslappnad. Anledningarna till det är många: för höga krav på mig själv, intensivt schema just nu med heltidsjobb + studier och så har jag ju tidigare varit utmattningsdeprimerad/utbränd/deprimerad eller vad man nu vill kalla det, och sen dess är jag väldigt känslig för stress. Det är flera år sen så man (jag framförallt) kan tycka att jag borde vara återhämtad vid det här laget, men jag fick nyligen veta genom utbildningen att det tar 3-10 år för binjurarna (som är vårt försvar mot stress) att återhämta sig. 3-10 år!!! Det förklarar varför jag ända sen det hände har varit tvungen att hålla tempot nere och att jag känner att jag inte orkar lika mycket som "alla andra". Därför är det ju för mig en ganska (mycket) dålig idé att utsätta kroppen för mer stress genom vad eller när jag äter/inte äter. Värt att nämna är också att kroppen utsöndrar stresshormoner även när blodsockret sjunker efter en kolhydratrik måltid, men såna äter jag extremt sällan. Därför är lågkolhydratkost ett bra val för alla stressade själar där ute, och de är ganska många.
Just detta tycker jag är faran med att hälsa blivit "mode". Det dyker upp en ny diet eller träningsform eller vad det nu är, och så ska "alla" prova, utan att ha all fakta på bordet. Det kan man såklart inte begära att alla har, och självklart får man ha ett intresse och vilja prova saker utan att nörda ner sig fullständigt först (det gör jag själv också, och periodisk fasta är bara ett exempel!). Men jag tycker att man ska vara uppmärksam, och jag tycker att man ska fråga sig varför innan man hoppar på något. Om man mår bra (är viktstabil, sover gott, har en mage som fungerar och är pigg hela dagen utan att eftermiddagsdippa) så lever man uppenbarligen på ett sätt som är bra och fungerar för sin kropp, och det finns ingen anledning att ändra något. Visst kan man finslipa och prova osv av nyfikenhet och i utbildningssyfte, men var uppmärksam på hur din kropp reagerar! Kroppen reagerar när den inte mår bra, så tvinga den inte till något den protesterar mot, för då var det inte rätt för just dig och din unika biokemi.
Själv tänker jag fortsätta vara snäll mot den kropp som jag fått genom att ge den bra ordentlig mat på regelbundna tider. Självklart försöker jag minska på stressen (genom spikmatta, träning, och så vill jag bli bättre på meditation), och jag måste sova mer, men tills dess att allt annat är på plats så tänker jag åtminstone inte lura min kropp att ännu en fara (matbrist) lurar i vassen. Hur fungerar du och vad mår din kropp bra av?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar