tisdag 26 juni 2012

Det där med fika

Det där med fika är ett hett ämne såhär i sommartider och Anna Hallén har skrivit ett klokt inlägg om det här. Idag har jag nekat fika två gånger. Tilläggas bör kanske att jag tackade ja till fika igår, det var en ljuvlig hembakad kladdig chokladmuffin med glasyr och daim som jag bara inte kunde motstå, och den var fantastiskt god så det är ett val jag inte ångrar. Men det är just det. Vad man äter och när man äter det är ett val man gör, ett val man gör helt själv som ingen ska lägga sig i. Men socker och fika är så socialt accepterat här i Sverige att man anses osund om man inte "unnar" sig det. Eller så tycker folk att det är jobbigt när någon avstår för då känner de sig sämre i jämförelse. Förmodligen är det en blandning av dessa två som gör att det blir sånt himla tjat när man väljer att inte ta en kaka. Troligtvis är det mer okej om man är överviktig, men är man normalviktig som jag får man kommentarer som att man "måste" unna sig, "du springer bort det ikväll" och liknande och det är så vansinnigt tröttsamt. Det kan ju finnas andra anledningar än vikten till att man väljer bort socker och vetemjöl. Till exempel att det får ens mage att svullna upp som om man man vore gravid i åtminstone 6e månaden (utan överdrift), vilket inte är så skönt och att den sen gör ont halva dagen efteråt. Eller att det gör en pigg i ungefär 5 minuter men att man sen får sånt blodsockerfall att man skulle kunna sitta och somna vilket inte är så kul om man befinner sig på jobbet. Eller att det triggar ett sötsug som man sen får kämpa mot i flera dagar innan det gått över. Eller att man är ganska fast övertygad om att kolhydrater i stor mängd är orsaken till många av dagens välfärdssjukdomar och att man vill göra bra val för sin hälsas skull. Eller att man helt enkelt inte är sugen. Oavsett vad som är anledningen så känns det helt sjukt att andra försöker tvinga i en socker.

Första fallet idag var på lunchen. Dagens lunch var "fisksoppa och dessert". Bara det tycker jag är galet. Det är väl en sak om det finns sötsaker att köpa i lunchrestaurangen, men det ska väl rimligtvis inte ingå i dagens lunch? Sen var det dags för teammöte och chefen hade köpt fika till oss. Jag sa att jag inte skulle ha, och fick till svar "klart du ska ha, det är standard" och räcktes en tallrik som jag då skickade vidare. De flesta sa ingenting om det, men en kollega tyckte tydligen det var trevligt att resten av mötet fortsätta tjata om den överblivna kakan, att den var min och att jag skulle ta hem den. Jag överdriver inte om jag säger att han återkom till det 5 gånger under mötets gång. Samma kollega har för övrigt sagt att man blir trög av LCHF för att hjärnan behöver kolhydrater och att man blir åderförkalkad av det. Jag tänker inte ge mig in på mina motargument nu och jag tror ni känner till dem själva, men hans enda svar var "Var har du läst det då?". Suck.

Jag kanske låter som en dryg jävel nu men ni ska veta att jag aldrig påpekar vad någon annan äter, däremot verkar det vara okej att tycka både det ena och det andra om vad jag äter och inte äter. Jag låter dessutom det mesta passera och undviker de flesta diskussioner, men vissa saker är bara för dumma för att jag ska kunna låta bli att kommentera dem. Jag antar att en del som läser här råkat ut för liknande saker, dela gärna med er av era bästa tips på hur man kan bemöta sånt här! Och avslutningsvis vill jag säga: Stå på er och fortsätt gör de val ni mår bäst av!

6 kommentarer:

  1. Jag förstår precis vad du menar. Att det ska vara så svårt att acceptera att vi helt enkelt gör olika val i livet. Jag har en kompis som verkligen inte tycker om kakor. När han tackar nej är det ingen som ifrågasätter det. Men när man tackar nej för att man av "hälsoskäl" inte vill då accepteras inte det på samma sätt. Ett tag drack jag inte alls någon alkohol eftersom jag tränade så mycket och det var det många som störde sig på. Hade jag tränat fotboll och haft match dagen efter hade det väl varit ok, men inte för att jag skulle gymträna. Det är ju upp till var och en att välja hur man vill leva sitt liv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det typiskt!? Kan också tänka mig att en fotbollsmatch t ex ses som ett mycket mer legitimt skäl att inte dricka, men egentligen behöver man ju inget skäl. Vill man inte så vill man inte och man ska inte behöva bli trugad och tjatad på. Folk får gärna fråga om jag vill ha, för ibland vill jag ju det, men jag vill att det ska respekteras om jag tackar nej. Hur svårt kan det vara??

      Radera
  2. Håller absolut med dig i allt och jag är så förbannat trött på att få höra att jag "bantar" bara för att jag säger nej till kakor (som jag inte gillar). Du behöver väl inte banta, och du som är så smal behöver en kaka!! Jag är så less på det och tyvärr har jag ätit äckliga kakor bara för att få tyst på kommentarerna! Men så dåligt jag mådde!! Nu säger jag bara nej tack jag TYCKER INTE OM KAKOR och så får det vara bra. Men det är så fel att man ska behöva försvara sig! Tycker om din blogg massor för övrigt/ kärlek och omtanke till dig fina Tove

    Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst har man ätit en del tradigt fikabröd bara för att slippa avvika och slippa höra tjatet - och så ska det inte vara! Jag blir gärna tillfrågad eftersom jag ju ibland vill ha, men jag vill att valet ska vara mitt och jag vill inte behöva försvara mig eller stå ut med massa tjatiga kommentarer.

      Och TACK för dina jättefina ord!! Gör mig så glad att höra, har värmt gott i hjärtat hela kvällen! =)

      Kramar!

      Radera
  3. Blir så störd på att folk alltid ska ifrågasätta vad som inte anses "svennenormen", oavsett om det gäller alkohol, matvanor eller något annat.

    Jag har själv valt att utesluta kött i min kost och efter 11 år är jag så förbannat trött på att höra frågan om varför jag inte äter deeet? (för övrigt en hel radda skäl). Blir du aldrig sugen? Verkligen? Meh, hur klarar du dig? Blablabla... Jag hade väl inte valt att leva så om jag inte gillat det och det fått mig att må bra?!

    Du skulle ju kanske kunna använda argumentet "Jag mår inte bra av det" (om folk nu kan nöja sig med ett sådant kort svar..) när någon ifrågasätter dina fikavanor? För det du beskriver är ju faktiskt det - magen blir uppsvälld, blodsockret åker jojo och sötsuget triggas...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är att jag oftast inte blir tillfrågad om varför, och om någon ändå frågar är de oftast inte intresserade av svaret utan bara jag nämner att jag inte äter så mycket kolhydrater så får jag massa idiotiska påståenden i ansiktet som jag ibland orkar bemöta och ibland inte. Jag svarar gärna på varför jag äter som jag gör och jag diskuterar gärna kost, tycker det är jätteroligt när folk frågar och faktiskt lyssnar på vad jag svarar. Men när de tror att de vet allt fastän det enda de läst är kvällspressens rubriker så blir det rätt tröttsamt.

      Jag tycker det är intressant när jag träffar någon som är vegetarian eller nykterist eller vad det nu kan vara att höra hur de resonerar och varför de valt att leva som de gör, och jag hoppas verkligen att jag framstår som den nyfikna och intresserade personen och inte den dåligt pålästa men ändå ifrågasättande störiga personen!

      Jag försöker att alltid peka på hälsoaspekten av mina val - att jag mår bättre av dem. Tyvärr är det inte så många som har förståelse (de som lyssnar intresserat och svarar "Det är ju jättebra!" finns också men är inte i majoritet). Det är som att man anses vara immun från kostproblem bara för att man är normal/smal. Men för att hålla vikten måste jag tänka på vad jag äter, och jag kan inte hantera kolhydrater/socker särskilt bra utan överäter vilket inte är sunt.

      Radera