Dagen idag var minst sagt hektisk: Jobba -> åka på jobbmöte i annan stad -> ta bussen till stationen -> vänta på försenat tåg i kylan -> åka tåg -> cykla hem -> byta om till träningskläder -> rusa till gymmet för att hinna dit till kl 20. I vanliga fall är jag rätt mör, trött och sur efter en sådan dag. Men idag längtade jag så mycket efter att träna att humöret var på topp när passet startade, trots allt. Som vanligt var det både roligt och kämpigt att träna med Daniel. Jag gör framsteg och har höjt en del vikter, men jag är fortfarande inte riktigt kompis med pull ups och peck back. Av någon anledning blev jag dessutom vansinnigt trött i underarmarna idag vilket hindrade mig från att ta i så mycket som jag velat i några övningar, störigt!
På det stora hela tyckte jag ändå att passet gick bra, och jag var som vanligt strålande glad efteråt. Dessvärre tyckte inte Daniel att det gick fullt så bra, av någon ganska luddig anledning. Han pratade om att vi kanske inte riktigt fått till samma flyt som vi hade innan jag blev sjuk och att jag kanske tänker för mycket? Kanske inte det bästa att säga till Fröken Självkritisk som vill göra allt perfekt hela tiden, men som tur är var jag så hög på endorfiner att inget kunde sänka mitt humör. Det kommer alltid finnas bättre och sämre pass, och det kommer definitivt alltid att finnas saker att förbättra, det är bara att acceptera. Oflyt eller ej, armarna skakar sådär härligt som de gör efter att ha jobbat hårt och kroppen är efter att endorfinkicken lagt sig helt slut, så nåt rätt gjorde jag allt! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar