Slut i rutan

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle palla att genomföra ett bra pass ikväll, men på nåt magiskt sätt så gick det, och det gick riktigt bra dessutom! PT-Daniel var nöjd, och tyckte det gick mycket bättre än igår, så då är jag också nöjd! Det var bara i ett set chest press som jag fuskade och sträckte ut armarna helt för att få en liten sekunds vila, men inget undgår Daniel, och den blick av besvikelse jag får när jag slarvar är inte nådig. Jag känner mig som ett litet barn och skäms, men det är bara att ta nya tag och göra om och göra rätt. Berömmet låter inte vänta på sig när jag är duktig, och det är värt att kämpa för!

Inspirerad av Oscar, som också tränar med Daniel, har jag börjat avsluta mina styrkepass med 15 minuters löpning. Stressen som träningen orsakade bestod endast av antal pass/vecka, så jag kan lika stanna en kvart extra när jag ändå är på gymmet för att ytterligare öka effektiviteten när vi nu gått från 5 till 3 pass/vecka. Det är dessutom rätt skönt att få springa av sig och vara helt utpumpad när passet är slut. Just nu finns det inte mycket kraft kvar i min kropp, armarna skakar och kommer garanterat göra väldigt ont i morgon. Jag har precis fått i mig en proteinshake och samlar kraft för att stappla till duschen och sen stupa i säng...