Igår var det äntligen dags för andra mötet med Åse. Vi gick igenom min kostregistrering och pratade allmänt om vad som hänt sen sist och vad jag ska tänka på framöver. Som vanligt var det galet intressant och jag hade kunnat lyssna på henne i timmar! Allt hon säger låter så vettigt och sunt, och ändå känns vissa av sakerna så svåra att genomföra. Jag lärde mig massor och tankarna snurrar för fullt...
Min kostregistrering såg i stort bra ut. Jag gjorde den för någon vecka sedan, innan jag ökade mitt proteinintag så det var en synpunkt även från Åse att jag behöver äta mer protein, men det är ju redan åtgärdat. I övrigt så har jag nog ätit lite onödiga mellanmål som jag som LCHF-are inte borde behöva, så jag kommer definitivt tänka en extra gång i framtiden om jag verkligen är hungrig, och aldrig äta ett mellanmål bara för att man "ska". Många av de kostråd man matats med i åratal är anpassade för "tallriksmodellare" och gäller inte för LCHF-are. När huvuddelen av energin kommer från fett och protein istället för kolhydrater har kroppen inte samma behov av mellanmål, eftersom kroppen har tillgång till energin från fettet under en väldigt lång tid, till skillnad från kolhydraterna som snabbt försvinner.
Min största och svåraste läxa till nästa gång vi ska ses, är att sluta räkna på och väga maten, och istället lita på min kropp. Som kontrollfreak är det oerhört svårt att släppa... Jag tycker ju om att veta hur mycket jag äter och vilken fördelning jag får av fett, protein och kolhydrater. Jag har inte litat på min portionskontroll tidigare eftersom den sätts ur spel när jag äter kolhydrater (som dämpar mättnadskänslor), men nu har jag tillräckligt med kunskap för att klara mig själv, utan min bästa vän hushållsvågen och utan att kaloriberäkna det jag äter. Jag ska äta tills jag är mätt eller snarare nöjd, och kroppen är fullt kapabel att styra det själv. Kroppen är heller inte gjord för att äta mer eller mindre exakt en viss kalorimängd varje dag, utan mår bättre av en naturlig variation, vilket man får automatiskt då man bara följer sina hungers- och mättnadskänslor. Det låter så logiskt och vettigt, men jag erkänner att det ger mig lätt panik att inte veta exakt vad jag får i mig, och jag inser att det inte är sunt. Jag började faktiskt direkt igår kväll med att inte väga upp frukost utan istället höfta den...
För att detta inte ska bli någon roman får jag avrunda här, och så fortsätter jag i ett annat inlägg och berättar om LCHF-mat i samband med träning!
Jag tror på dig Tove!
SvaraRadera